Den svenska teatern

Löparnisse Dundrapart
och
Värmlandsvisan

Värmlandsvisan melodin i midi format

SISTA SCENEN

BRUKSPATRONEN och alla de öfriga personerna i stycket (utom Ola i Gylby och Britta). BONDFOLK.

Brukspatronen

(i det han kommer ut ur huset) Intet att tacka för, go´ vänner. Tack, tack! Ni har väl försett er på bästa vis allihop, vill jag tro. - Tack, tack! - Kom nu ut på gården, så ska´ vi dansa och hålla oss lustiga. - Der på bordet har ni dricksvaror att muntra er med. Spara inte; det finns mer i källarn. - Kom, kära Erik och Anna; ni skall sitta bredvid mig i högsätet. Prostafar, sitt här du också. (De sätta sig i en soffa åt fonden till) Det var mig en riktig glädje, att jag en gång fick fira ert bröllop, Erik och Anna; jag anser er nära på såsom mina fosterbarn.

Prosten

Gud ske lof, att saken fick en sådan utgång, och att jag kunde nedtysta hela ledsamheten med den andra lysningen.

Erik och Anna

Ja, Gud ska löna herr Patron och Prosten för all godhet.

Nils Jonsson

(kommer fram ur hopen, något "kladdig") Bli inte otålig på gamle Löpar-Nisse, herr Patron, fast jag är lite munter och storlåtig åf mej. Jag får lof ta Patron i hand och tacke för den dråplige välfägnan.

Brukspatronen

Tack, tack, fader Nils. Var ni alldeles som ni behagar i afton. Jag vill se alla glada och otvungna.

Nils

Jag har stått fadder åt den här lelle fleckstumpen, (pekar på Anna) vet Patron, och jag vill gråte åf glädje, när jag ser att ho växt opp och blitt vän i syna och är så löcklig. (torkar sig i ögonen) Ja, Gud signe er, Erik och Anna och Sven och Lisa och Jan och Annika och Anders och Per och Stina och Bengt på Åsen och allihop! Huj, jag är så gla´, att jag vill ta er i famn, hela högen. Tralala! (han går omkring och tar alla i hand och trallar och hoppar)

Brukspatronen

Jag har inte sett till er hemma på länge och väl, fader Nisse; har ni varit ute på vandring?

Nils

Vesst tusan har jag varet på vandring, herr Patron. Jag heter inte Löpar-Nisse för ro skull heller! Den dag, då Nisse slår sej te hvile, då är hele karln te salu för en bankovitten!

Prosten

Jojo, ni har alltid varit kry och flink, Nils Jonsson, och lär ha vandrat kring många länder. Hvarifrån kommer ni sednast?

Nils

Rake vägen frå Stockholm, herr Prost. (vänder sig till bondfolket) Jag kan helse er så grufligt möcke frå Kongl. Maj:t och Kronan allihop.

Wilhelm

Ni har väl varit på arbete der oppe i verlden, kan jag förstå?

Nils

Jaja men. Jag feck bref frå Krona i våras, att jag skull´ bus bas gi mej iväg te Stockholm och bygge opp ett hus åt`na.

Sven

Det håller jag inte olikt. Ni är händig i mycke, ni. Hvad var det för ett hus ni byggde der oppe?

Nils

Åh, det var ett satans konstigt namn på`t. Di kalla`t för Naschenal-Mosea.

Lisa

Byggde ni opp`et ensam?

Nils

Vesst fan! Det kasta` jag opp på ett par vecker. Det va e smal sak för mej.

Jan

Det är foll allt möcke rare saker te se på i Stockholm? Såg ni den der  Krigs-Koleja, som di kaller?

Nils

Ja gubevars, den mått` jag foll se. Den var jag ihop med alle dager.

Jan

Kors, käre ni, hur se ho ut?

Nils

Å, det är e stor, tjock maduse, det. - Men, vördig Prost, har det inte kommet någe bref te Prosten för mi räkning, medan jag varet borte?

Prosten

Nej. Väntar ni Bref, fader Nils?

Nils

Åja, det lär foll vare fråge om, att Kongen i England vill ha mej te sej, för te spränge ett berg åt`en.

Bengt

Kors för saten, månn` det? Jojo, ni har varet ute i verla på bergsprängning förr, ni.

Nils

Jajamen, det slår inte felt det, go` vänner. Det vaa på den tia, då Napolian Dundrapart lefde och regera`.

Brukspatronen

Tala om, hur det gick till, fader Nils. Jag har inte hört det.

Nils

Jo, det va på det vise, herr Patron, att Dundrapart höll på och kriga` lånt sö`r i Europia, och då kom han te ett högt berg, som låg i vägen för`n. Nu va Dundrapart en tåcken karl, se, som va envis som en gris ve a grinn, se, och han feck i sin skalle, att han skull` gå tvärt igömmen det der berge med hele krigs-armeja, i ställe för te gå rundt ikring`et. Men det värste va, hur han skull` få sej nå`n rektig karl, som kund` bryte och bräcke väg igömmen berge.

Per

Jojo, det kan nock förstå. Der sö`r i verla å´ fälle bare stackere te folk, som intnå orker.

Nils

Ja, va det värdt te tänke på att få stenbrytere der nere? Nej, pina dö! Men Dundrapart, som vesste allting och kände hela verla, han had` allt hört ock, att det skull` finnes ett folkslag, som hette Fryksdalinger, som va` di grofveste karler te bräcke i berga. Derför satt` han sej strax ner och skref ett plakat te Länsman vår i affärden.

Stina

Men, käre far, kund` Dundrapart skrifve det Fryksdaliske språke?

Nils

Usch ja! Han kund` allting och kund` nock det med. Men brefve va skrefvet på Spanske lell, och det lär foll allt vare det varste språk på jordkloten, för Länsman kun` med nöd läse`t.

Lotta

Nå, hur gick det vidare, fader Nils?

Nils

Jo, Mamsell, när det der brefve kom fram hit, så lystes det strax på sockenstämme, och allt manfolke i församlinga kom te körka. Ni må tro, go` vänner, att vi ble storögde allihop, när di kom släpandes med Dundraparts bref; för det va så stort, se, att fyra stöcken grofve dränger hade full börde åf`et, och bokstäfvera i`et va` så höge, att en kund` ha behöft steger te klifve opp på, när en skull` läse dom.

Bengt

Nu ljuger Löper-Nisse, så det svi`r i väggera.

Nils

Ljuger jag? - Gör jag det, herr Patron?

Brukspatronen

Nej bevars. Fortfar ni!

Nils

Jo, när nu Kummissarien läste opp Dundraparts begäran, så teg hele församlinga som mur`n, och båd` gamle och unge skaka` på hufve. Då tänkt` jag som så: "det vor` fälle och saten så förargligt för karln, om han skull` stå änna te dommedag ve det der berge och inte slippe igömmen`et"; så jag klef fram te Kummissarien och bocka` mej och sa`: "det må gå hur tusan smotter djefler det vill - sa` jag - men jag gir mej allt iväg och hjelper Dundrapart te rätta" - sa` jag.

Lisa

Kors, det va då för väl för den stackers Dundrapart, käre Nisse.

Nils

Jojomen. Länsman ble allt så gla` ock, för han vesste nock, att jag var så go` ensam som hele församlinga tehopers, och han skref en breflapp med mej te Dundrapart, och jag tog matsäcken på ryggen och gaf mej iväg åt Europia på fläcken.

Annika.

Det var foll en ohyggligt lång väg ni hade te gå?

Nils

Jojo, ni säjer någe, mor. Först barkera` jag ve Wenern och sejla` sextauhundra mil änna bort te Svarthafve i Lappland, och se`n så marschera` jag femtantusen mil in i Syro land.

Sven

(slår sig på låren) Det va blanke fan!

Nils

Usch ja, go`vänner, jag kom så langt sö`r i verla te slut, att himmeln hvälfd` sej så lågt ner åt backen, så jag inte kund` gå rak en gång, utan feck huke mej ner, och jag förstog intnå utåf språkena, anne än att tuppera gol och hunnera skällde bort i gålera. Det förstog jag.

Brukspatronen

Hahahaha! Ni är en lustig karl, fader Nisse.

Nils

Jaja, men dette är rykande dagsens sanning, må vete. - Ändtligen när jag mascherat i ett och ett halft år, hann ja fram dit, der Dundrapart va. Och när jag kom dammandes med matsäcken på ryggen och yxa på armen, så stog hele krigsarmeja oppställd som ljus, för te ta imot mej, och Dundrapart sjelf stog oppsträckt framför frunten. Men, uschiamej, tåcken karl det va´ go´ vänner!

Flera af Bondfolket

Åh, hur såg han ut, käre ni?

Nils

Jo maken har jag aldri i min lefnad sett. Det va ett rent rödt helvet te karl; han va så grof och stor och lång, så jag höll på te bryte nackbena åf mej, när jag skull` titte opp i syna på`n. Och fullt e half aln bre` va han mellan ögena. Och när han talte te mej, va det precis ackerat som åska had` börjat gå.

Per

Nej, men se nu ljuger ni lell, om ni aldri gjort`et förr.

Nils

Ah tig du! - Ljuger jag, herr Patron?

Brukspatronen

Nej, nej, jag har ju sagt en gång, att Nils Jonsson aldrig ljuger.

Nils

Hör du der, Stallpelle! Hvad Patron säjer, det är tvärsäkert.

Brukspatronen

Nå fortfar nu! Hvad sa` Dundrapart till er?

Nils

Jo: Go` dagen, min gosse," sa`n, "är du Nils Jonsson från Fryksdalen?" sa`n. - Jo, så står det te, nådig herr Dundrapart, sa` jag. - - "Det är bra, min gosse", sa`n, "tag nu ett jernspett och föj med mej te berget, så får jag se, om du kan bryta väg åt mej," sa`n. - Och så geck vi bort te berge och jag börja` bryte och han stog och såg på. Och jag bröt och bräckte, så stenflisera och gnistera flög som en myggdans kring ör-röttera på`n, och det ble väg åf i rödaste rappe. Då slog Dundrapart mej i hand och sa` "I många länder hafver jag haft i min tjenst - sa`n - och många saker hafver jag läsit och hört talas om - sa`n - men så djefvel och innerli stup anfäkta mej - sa`n - maken te Fryksdalingarna hafver jag aldrig skådat" - sa`n. Och se`n geck han bort te ett skåp och tog fram smör och brö` och ost och bränvin, och bredde på e smörgås och slog i en sup åt mej, och jag söp och åt och mådde väl i månge dar, och feck hederlig betalning te på köpe.

Brukspatronen

(stiger upp och går till dryckesbordet) Ett glas för den gamle token Nisse, go` vänner!

Alla

(klinga och dricka) Hurra för Nisse!

Nils

(gråter) Tack, tack, tack! Det här glömmer jag aldri. - Tack, käre Patron, för tåcken storfägnad!

Brukspatronen

Tack sjelf, fader Nils, för det ni håller målron vid makt. Drick, drick nu, och sjung sedan någon visa för oss.

Nils

(sedan han druckit) Sjonge e vise? - Ja, det ska jag göre. (han gör några falska drillar) Nej, gunås, strupen är gammel och igengrodd på mej nu; det vill inte gå. Förr kund` jag sjonge lell, så det hördes öfver land och rike.

Lisa

Erik har en dråplig röst, som Patron vet, han kan fälle sjunge en stump för oss.

Sven

Jamen, gör det, Erik. Nu mer lär du foll inte sjunge någre sorgfällige viser, gosse, och då är det roligt te höre dej. Dra på med den der visa om Wermland, som du har gjort.

Erik

(sjunger) I Wermland är lustigt att lefva och bo; Det landet jag prisar så gerna. Der klappar det hjertan, med heder och tro Så fasta som bergenas kärna. Och hvar och en Svensk uti Sveriges land, Som kommer att gästa vid Klarelfvens strand, Han finner blott bröder och systrar.

Alla

Och hvar och en Svensk uti Sveriges land, Som kommer att gästa vid Klarelfvens strand, Han finner blott bröder och systrar.

Nils

Det låter bra. Hurra för alle redlige Svenske pojker och jänter! (Alla hurra och dricka.)

Erik

I Wermland - ja där vill jag bygga och bo, Med enklaste lycka förnöjder. Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro, Och luften är frisk på dess höjder. Och forsarna sjunga sin ljufliga sång - Vid den vill jag somna så stilla en gång, Och hvila i Wermländska jorden.

Alla

Och forsarna sjunga sin ljufliga sång - Vid den vill jag somna så stilla en gång, Och hvila i Wermländska jorden.

Nils

Hejsan! Nock ett glas! Hurra för Wermland! (Alla hurra och dricka.)

Jan

Nu är det Annas tur te sjunge en bit. Eller hvad, herr Patron?

Brukspatronen

Jo, var så snäll och gör det, lilla Anna. Du kan, det vet jag.

Anna

(sjunger) Och när jag var en liten flicka, Så drömde jag, att jag var stor Och fick till man en ståtlig gosse - Han het Herr Gunnar ... joho, jag tror. Och när jag se´n blef stora flickan, Så vardt förvisst den drömmen sann: Jag fick till man en ståtlig gosse, Men Erik Svensson - så heter han.

Nils

Hihi! hvad här är roligt. Jag kunde vränge ut och in på mej åf lutter fröjd!

Brukspatronen

Nå, så låt oss få en Wermlandsdans då, fader Nils.

Nils

Det va inte ett dumt ord det, fader Patron! Hvar har jag mej e jänte, som inte är tong i bakbena? (han gör några klumpiga kaprioler.)

Bengt

(gapskrattar) Håhåhå! Nej, bju` aldri te, fader Nisse. Der kommer ni på kneken.

Nils

(suckar tungt) Åhå, jag står gråtfärdig, käre Patron. Att en ska bli gammel och stel, det kan gräme en in i hjertrota. - Ja, Bengt har rätt: jag kommer ta mej fan på kneken med Jöshärskasta nu mer. Annet va det i fordna dar, då jag dansa` polske för salig Dundrapart.

Brukspatronen

Såå, dansade ni för honom?

Nils

Usch ja, Patron. Jag gjorde kast, så bena stog i himmels sky. Och Dundrapart ble så förundrad och gla åt`et, att han sprätta` i fingrera och böla` som en tjur. - Men nu är det slut med tåcken lek. - Dans` du i ställe, Bengt på Åsen.

Brukspatronen

Ja, Bengt, vi ha en Jössehäradspolska att fordra af dig se` n sist på midsommarsvaken. Tag Bolla i Torpet med dig, så vet jag, att dansen går.

Bengt

(slår i händerna) Hoppsan! Gi` rum, bönner, så ska ni få se på pappa för pojkera! (Jössehäradspolskan.)

Brukspatronen

Nu ha vi sjungit och dansat och skålat, go` vänner; men den förnämsta skålen har jag med flit gömt till sist. Ta`n edra glas, alla! (Sång) Nu skål för Erik och skål för Anna, Till sista tår i vår kanna! Och måtte himlen dem båda skänka Den bästa lott, man kan tänka:       Ett trefligt bo - (Prosten)       Och fred och ro - (Wilhelm)       Och goda vänner - (Lotta)       Och dagligt bröd - (Sven)       Och friska tänder, (Lisa)       Att tugga´t med; (Jan)       Och mycke pengar - (Annika)       Och lite mehn - (Per)       Och raska drängar - (Stina)       Och pigor se´n! (Anders)       Och kål i täppan - (Bengt)       Och korn i skäppan - (Hinrik)       Och mäld i qvarn - (Nils)       Och tjuge barn! (Alla) Ja, er vi önska de bästa öden Allt in till blekaste döden! (De dansa i ring omkring Erik och Anna; bilda sedan en kedja, hvarmed de omslingra dem; och då de sålunda kommit tillsammans i en tätt sluten krets, med Erik och Anna i midten, upplyfta de dem öfver hopen.) (Brukspatronen) Hurra för Erik och Anna! (Alla) Hurra! hurra! hurra! ---- SLUT ----

[topp]

FREDRIK AUGUST DAHLGREN (1816-1895)

GEIJERSGÅRDEN

	Vem var Fredrek på Rannsätt Viser på varmlanske tongmåle Wermlänningarne sångtexter Värmlandsvisan Den låta Rannsätts Fredrek sang
Jänta å ja´    Frierfâla    Hârr-khärs-boen    Nils Annerssas vise    Bremmsen    Grisen    Pär å Lisa    Bonnspelmaen    Brännvinns-fôrdârve    Körkstöten    Köke    Gefftaslusta    Månses friinger    Ingri	Visning - Klicka här

[topp]

Värmlandsvisan melodin i midi format

Första strofen av Anders Fryxell. Andra och tredje strofen av Fredrik August Dahlgren. Värmlandsvisan Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land! Du krona för Svea rikes länder! Ja, om jag komme mitt i det förlovade land, till Värmland jag ändå återvänder. Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö. Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö, så vet jag att aldrig jag mig ångrar. I Värmeland är lustigt att leva och bo; det landet jag prisar så gärna. Där klappar det hjärtan med heder och tro så fasta som bergenas kärna. Och var och en svensk uti Svea rikes land, som kommer att gästa vid Klarälvens strand, han finner blott bröder och systrar. I Värmeland - ja där vill jag bygga och bo, med enklaste lycka förnöjder. Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro, och luften är frisk på dess höjder. Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång - vid den vill jag somna så stilla en gång och vila i värmländska jorden.

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Den svenska teatern]