Det var en söndagskvälle

Det var en söndagsmorgon,
jag rustade på mig,
jag skull´ åt kyrkan gånga
för att få träffa dig.

Och när jag kom till kyrkan,
så var du inte där;
då föll det mig i hågen,
du har en annan kär.

Var skall man plocka rosor
uppå ett hälleberg?
Var skall man finna kärlek,
där ingen kärlek är?

Och ringen, som jag gav dej,
med namnet mitt och ditt,
den kan du ge tillbaka,
så bli vi kvitt om kvitt!

Och schalen, som jag gav dej,
med röda rosor kring,
den kan du ge tillbaka,
det gör dej ingenting!

Och den, som sjunger visan
och inte lägger till,
han pliktar fem riksdaler
och mister näsan till.

Och om I viljen veta,
vem visan diktat har,
så är det ett par jungfrur,
som bor i Stockholms stad.

Den ena hett´ Johanna,
den andra hett´ Kristin,
Johanna dricker kaffe,
Kristin hon dricker vin.

Nu har jag sjungit visan,
ja, ända intill slut.
Nu får ni sal´ tillhopa
och ge mej varsin sup!