[August Bondesons Visbok
I N N E H Å L L Visbok I och Visbok II]

[Den Blåmålade Kistan]

[Om August Bondeson]

[far rakar sig på söndagsmorgonen]

[August Bondeson teckning]

[ Ur inledningen till Visbok I och II 1903]

[Klicka på visningar
Fågelboet
barndomshemmet i Vessigebro]

[topp]

[topp]

AUGUST BONDESON

1854-1906

Född i Vessige, Halland. Födelsedatum 2 februari 1854 och dödsdatum 23 september 1906.  August Bondeson är kanske mest känd för skildringen av Skolläraren John Chronschough.  Men han hann även göra en stor insats på det kulturella området under sin levnadstid. Han samlade in gamla saker, visor, berättelser som i dag finns i museum och arkiv. Skrev pjäser, böcker. En stor sällskapsmänniska. En artist, så stor, att den stora bondkomikern Lars Bondesons artistnamn, är ett lån från mästarens riktiga efternamn.  I det civila verkade han som läkare i Göteborg. Självklarheten att August Bondeson finns representerad i en hemsida med Den Svenska Visan som huvudämne bevisas av August Bondesons Visbok.  August Bondeson var dock inte först med att samla in visor och det finns också flera efterföljare.

[topp]

FAR RAKAR SIG PÅ SÖNDAGSMORGON 
monolog av August Bondeson

Far, i toppmössa, blaggarnsbyxor och träskor, sitter på bänken vid sidofönstret. På bordet framför honom rakelådan och en liten panna med rakevatten

Nu vill jag ha fred i huset den lilla stunden, jag håller på med att raka mig. Så I hören, det allihop här inne! Fast en inte ska till kyrkan, så kan det la vara roligt ändå att se som folk på söndan, så det kan.

Tar fram snusdosan ur byxfickan, öppnar spegellocket och speglar sig.

- Nisse, nu, ta mig den onde, får du inte skynda dig, om du ska komma fram till kyrkan och få sålt nåt snus före mässan. - Vad säger du? Behöver jag inte lägga min näsa i det? Vem är det, som har fostrat upp dig då? Och var det inte jag, som gav dig sextondalern, som du hade att börja snushandeln med, eller vad?  - Sa du gubbakräk? Och sa du, det angår mig inte? Ska jag visa dig, var den angåren ligger?

Reser sig

Ska jag tvunget ha tag i kyrkekäppen och lena upp ryggabastet på dig, innan du kommer åstad - så knotorna ska skramla? Vad!? - Ja, det var la det bästa, du kunde göra, att du gav dig på dörren!

Sätter sig ner och doppar handen i rakevattnet, men rycker henne hastigt upp igen.

Du har la tänkt att skålla mig rent som en annan gris, du Anna! Sätta fram skållhett vatten!  - Lilla, står du där och slickar smöret av smörgåsen, så ska jag slicka dig, du!

Tar upp tvål och borste ur rakelådan och börjar tvåla in sig.

Anna! Nu ska du höra vid kyrkan av göteborgskörarna, om de vilja ha smöret!  Men vilja de inte ge en plåt marken, så ska de inte ha så mycket som av et som det fnasket, där är ruket upp i et, för då ätom vi heller upp et.

Ser ut igenom fönstret.

Titta getterna! Bartel, skynda dig ut och gena getterna! Se på bockafan! Är han inte allt inne i kålgården! Titta, hur han biter och blär krona på krona! Skynda dig, påk, säger jag, eljes så få vi inte nåt kålfrö till ett åre! Skynda dig, ditt bäst! Du var la inte så tröger, när du passte på och tog skinnet av gårdbons katt på själva julafton, till skam för hela mitt hus, din nattman där!  - Låt bli att dra rompen av hunden, när han ska ut. Du skulle la vilja ha den till en pälsakrage till kattskinnshättan!  - Titta, titta! Släpper inte det leda livet ut den svarta hönan! Streta in na! Streta in!

Räcker ut tvålbiten

Kom pytt, pytt, pytt, pytt, pytt, pytt! Se flaxade hon inte ut ändå!

Fortsätter med intvålningen

Du håller la ordning på hönorna, Anna, så du inte låter dem värpa ute!  - Tar en inte vara på det en har, så har en snart ingenting!  - Det var snällt av dig, Sven, du tar böneboken. Läs mornsignelsen!  - Nej, så ska det inte låta. Ska du bju till att sjunga, så ska du sjunga riktigt och inte gala som en hanakyckling!

Sjunger med långa drillar

I morgonsolens klara sken - - -

Så ska det låta!  - Hossa, hossa! Titta - grisen! Är han inte i håll med mina skor där borta i spisvrån. Spjärna te´n! Gyss, gyss, gyss, gyss! Bass, bass, bass, bass! I kunnen la solla en bytta med agnar te´n där vid dörren, så han slipper att äta upp mina skor. Skynden er! säger jag. I hören, han skriker - han är sulten.

Tar fram kniven ur rakelådan.

Ta mig den onde, har du icke varit på rakekniven igen, Anna! Akta dig, säg inte nej! Du har varit på en!  - Vad säger du? Har du bara haft en till att skära knapphål med i min nya blaggarnsskjorta! Nähä, du! Du har skrapat både jordpär och rotabussar mä´n. Titta, skalerna sitta här på bladet! En kan då inte få ha så mycket som näsan i fred här i huset.

Vässer kniven på ett bryne.

Lilla, du ska skrapa pärerna till middan!  - Det var snällt, Sven, du läser!  - Nej, hur var det? Nu läste du rasande. Stava! Stava, säger jag dig! G-ö-r säger gör v-å vå r-a ra våra h-jä-r hjär t-a-n tan hjärtan b-e be  -  Lilla, ut i källaren efter pärerna!  - be-ha-ge-li-ga att e-mot-ta-ga, vad vi i dag, få hö-ra.  - Bengt, spring och dra tuppen ur grötafatet, men slicka väl av bena!  -Hååå! Vrok en inte fatet i golvet! I gören mig utfattig. Ta mig den onde, gören I mig inte utfattig! Plocka ihop bitarna där, så vi få se, om en inte kan sinka ihop et!  -Tvi, Sven! Sitt nu inte där och spotta på fingrarna och måla krokediller på väggen! Du ska vara snäller, du Sven, för du ska bli min ålderdomströst.  - Anna, du har la inte tänkt dig till kyrkan sådan, som du ser ut? Gack och tvätta dig riktigt, ta lite såpa och gnid av med! En ska la ha nån glädje av all såpan, en har tiggt ihop till dig i stadsbodarna. Tvi, du är så grimlet och leder i synen, så du kan ända skrämma svinen. Inte blir du av med nåt smör, om du ser ut på det viset.

Rycker ut ett skäggstrå i hakekransen och provar knivseggen.

Hållen er nu i skinnet, påkar, eljest så ska den onde ta er! Det ska jag bli karl för.  - Låt Lilla ha brödskalken, din lede slofs där! Du gapar och äter jämt som en leder varg, du Bengt!

Börjar raka sig.

Anna, du får sätta på kaffekitteln igen, innan du går. Lägg på en bit cikoria! En kan allt tränga till en styrketår efter detta härna leda arbetet.  - Rån I inte med att hålla er i skinnet, påkar? I sprattlen och leven där nere värre, än om I voren lejda te´t.  - Titta, rev han inte ner själve Mårten Luther av väggen, den lede Bartelen! Du kunde blitt ute, medan du var.  - Hoj och skoj! I leven värre än turkar och hedningar.  - Hö, hö!  - Skar jag inte av mig vårtan, som jag kunnat haft och fredat i nära sexti år.

Slänger kniven på bordet och reser sig.

Ta mig den onde, ska inte skäggstubben få vara denna veckan med. Jag är rent för granner åt er ändå.

Går ut.

[topp]

I varje hem, dit jag kom som läkare eller vän, frågade jag vid lägligt tillfälle: - Har ni några visor här i huset? Och jag fick vanligen till svar ett nej och ett gott skratt. -Ha inte ens jungfrurna några visor? Åter ett nej. Ändock släppte jag inte taget, utan bad, så vackert jag kunde, att frun ville vara så innerligt snäll och gå ut i köket och fråga efter om inte jungfrurna hade några gamla tryckta eller skrivna visor i byrålådan. Frun log, men gick. Och jag minnes knappt ett enda ställe där icke den alltid snälla frun leende kom tillbaka med både tryckta och otryckta visor. ur förord - Göteborg den 10 februari 1903 - August Bondeson

[topp]