Förlorad kärlek

Och intet är jag riker
på silver heller guld.
Ty rikedom försvinna skall.
men kärleken blir sällan kall,
när den uppriktig är.

Tänker du, jag krusar dig,
änskönt du riker är?
Ty rikedom försvinna kan,
men kärleken blir sällan kall,
när den uppriktig är.

Väl vet jag, att jag felat har.
Men vem är utan fel?
Ty alla falska tungors tal,
de räcker till för en och var,
men jag har fått min del.

Nu är jag som ett vilse får,
när det i skogen går;
ty jag har varken far ell´ mor,
som tala kan för mig ett ord
på denna vida jord.

Nu får jag avsked taga
av dej, min lilla vän.
Gud tröste mej för dej, min vän!
Var skall jag finna dig igen,
när du nu avsked tar?