Visan "som vanligen tillskrivits antingen Leopold, kanslirådet Mårten Bunge eller Hans Järta" är en omskrivning av en gammal psalm, som spriddes vid riksdagen i Norrköping 1800 (Gustav IV Adolfs enda riksdag).

melodin i midi format

Ständernas morgonbön 1800. text: Hans Järta musik: Tommy Rådberg Adelsmannen. Herre låt mig städse dyrka Frihet utan skyldighet, Och giv mina lungor styrka, När jag skriker: rättighet. Låt mig få min bonde pina, Fast jag talar jämlikhet. Stärk ock privilegier mina Nu ock i all evighet! Prästen. Herre, tänk på präster alla Och på mig i synnerhet. Värdes mig till himlen kalla, När där blir nå´n ledighet, Låt mig här i tiden njuta Allsköns tiond´, som kan fås, Och som biskop salig sluta Mina dar i Västerås! Borgaren. Herre, låt ej kursen falla. Stegra agio efter hand. Minska ock exporter alla I vårt kära fosterland. Öka denna villervalla Med en mängd av missväxtår. Värdes mig se´n till Dig kalla. När som allt till fanders går! Bonden. Herre, värdes undanröja Hushållskommitténs försåt. Tillåt att vi ock få höja Skjutsavgiften till en plåt. Låt all tionde försvinna. Som vi ge åt prästerna. Herre, låt och brännvin rinna. Hemma, och på vägarna!

Politisk rimdans en viskavalkad genom svensk historia från Karl Knutsson till Karl Gerhard Karl-Ivar Hildeman Sven G. Hansson Bengt R. Jonsson Naur och Kultur 1960 Den franska revolutionen blev från början en allmänt europeisk angelägenhet, som överallt uppväckte häftigt motstridiga känslor av hänförelse eller avsky, förhoppningar eller fruktan. I Sverige ställde sig Gustav III i kontrarevolutionens tjänst medan många av hans undersåtar, inte minst bland de fronderande adelsmännen, sympatiserade med den revolutionära rörelsen. I de radikala frihetsvännernas läger befann sig den unge "jakobinen" Hans Hierta, som vid underrättelsen om den franska arméns intåg  i Bryssel vid slutet av år 1792 gav utlopp för sin entusiasm i sin berömda Sansculottevisa. Det var den revolutionära som kallades sansculotter, inte därför att de - som Hierta i visan skämtsamt uppger - skulle sakna byxor, utan därför att de lagt av de högre ståndens knäbyxor, culottes, och i stället begagnade långbyxor. Den endast artonårige skalden åstadkom en högst originell skapelse, en blandning av dryckesvisa, frihetssång, nyhetsvisa och burlesk erotisk chanson. Men det revolutionärt politiska inslaget är det centrala; visan hyllar triumferande den frihetsrörelse som nu oemotståndligt bröt fram över Europa.

Sansculottevisa Må champagnedruvans safter liva all vår tacksamhet mot de hjältar, vilkas krafter hedrat deras byxlöshet. Ty om detta vin ej vunnit skydd av sansculotterna, hade det alltsammans runnit i de krönta byxorna. Adam i fullkomligheten, utan svaghet, utan brott, bildad på Gudomligheten, var den första sansculotte. Inga bockskinnsbyxor höljde belätet av Jehovah - men - han föll - och straffet följde på de nya byxorna. Sparkad från sin forna ära och ifrån sitt paradis blev han dömd att städse bära dessa svaghetens bevis. Ja, dess hela släkte dömdes, enligt teologerna, till den ärvda synd som gömdes i de ärvda byxorna. Men alltsedan vågat säga att all mänskans rättighet ej förmår att överväga ärvda byxors åldrighet. Men i våra kloka dagar har man sett fransoserna stifta sina fria lagar utan råd av byxorna. Fåfängt spände du ditt bälte, tyska byxornas monark! Dumourier, en byxlös hjälte, hälsat dig med segerns spark. Och de druvor dem du härjat, även patriotiska, hava ofta blodigt färgat fodret utav byxorna. Dumourier, som bär sin styrka på sin nakna bajonett, gick att uti Bryssel yrka alla sansculotters rätt; ty han hade ofta funnit att i Nederländerna den allena framgång vunnit vilken avlagt byxorna. Inga byxor mera kuva savojardens resningskraft. Ingen helig själens snuva tär dess frihets födslokraft. Varken världslige despoter eller andens skojare kunna tvinga honom åter i de dubbla byxorne. Snart skall Petri stol betäckas av en byxlös sittare; snart dess helga byxor räckas åt en kapprocksskräddare. Och de nycklar som uppläsa kristna skafferierna, skola framför påvens näsa skiljas ifrån byxorna. Fåfängt han sin vrede väpnar med en slags profetisk min; sansculotten aldrig häpnar för en byxprydd kapucin. Aldrig han de bullor smakar, som bland kardinalerna Helga Fadern endast bakar åt de trogne byxorna. Yngling, du vars spända nerver nyss begärens styrka nått! Bränn de byxor som du ärver och bliv evigt sansculotte! Må du byxlös nöjet njuta hos de fria gracerna, och må frihetsstammen skjuta, aldrig böjd av byxorna. Täcka kön, vars fattningsgåva delat Nederländers tvång, känn de byxlöses förmåga och bliv själv en sansjupon! Frukta ej att dina nöjen störas av fransoserna; deras salt och bittra löjen fastnade vid byxorna. Men i Hallmans livstidsvänner, som med omsorg döljen er! Flyn, ty man er svaghet känner då man era byxor ser. - Flyn - ty uti våra dagar påstå sansjuponerna, att ert ödes hårda lagar endast skonat byxorna.

Emil Svensén: "Vid förra sekelskiftet utkom en liten skrift med titel "Tankar om sättet att återställa den urgamla franska monarkien", och som författare den unge Hans Järta, vilken sedan skulle göra sig ett odödligt namn såsom författare av 1809 års regeringsform. I denna skrift utvecklas med det högtidligaste allvar författarens oförgripliga mening om bästa sättet att göra slut på franska revolutionen och återkalla det förjagade konungahuset, allt på ett sätt, som gav honom tillfälle till den blodigaste, men på samma gång fullkomligt oåtkomliga satir mot det svenska enväldet. Varenda en av dessa rader, som skenbart förhärligade den urgamla franska monarkien, var bräddfull av hånets galla mot dess svenska motbild. Hela den litterärt bildade världen i vårt land förstod, att vad som till formen sades om Frankrike i verkligheten menades om Sverige. Blott en enda man fanns, som icke begrep det, och denne ende var konungen." [Gustav IV Adolf]

Magnus Jacob Crusenstolpe   Elektriserade av de frihets- och jämlikhetsidéer, som utströmmade från Frankrikes världsskakande revolution, avsade sig flera svenske ädlingar adelskapet, i följd av den spänning, som vid 1800 års riksdag uppkom mellan Lantmarskalken Brahe och åtskilliga ledamöter av Riddarhuset. Endast en bland dessa ex-patricier - Hans Järta - frejdade både som snille och ämbetsman sitt antagna plebejiska namn.

[tillbaks] | [topp]