MALMGÅRDEN

Fly du livets mörka strimma

[topp]

melodin i midi format

Fly du livets mörka strimma
Mördaren Pehr Göthes betraktelser
under sina sista stunder.
Skillingtryck (1862)
Fly, du livets mörka strimma
och försvinn i glömskans natt!
Klart syns nådasolen glimma
för mitt öga, nyss så matt.
Lyst av den på sista färden
lugn jag vill ur livet gå,
nöjd i hoppet att med världen
mina brott försona få.
Kärlekslöst mitt liv förrunnit,
ty jag trampat Herrens bud:
av Guds kärlek jag ej funnit
förrän nu ett återljud.
Religionen jag ej fattat
i min ungdoms yra fart.
Usla nöjen blott jag skattat,
tills mitt brott blev uppenbart.
Girigheten, brottets frände,
manande invid mig stod,
och en avgrundstanke sände
i min själ - att gjuta blod.
Mördarns värv jag kallt utförde,
utan avsky för mitt dåd,
fast den armas rop jag hörde,
då hon bönföll om min nåd.
Snart min handling kom i dagen,
straffet blev min säkra lott.
Jag av ånger nu är slagen
och försona vill mitt brott.
Rättvis dom är ren avkunnad,
mänskors nåd jag ej är värd.
Döden är mig blott förunnad,
slut är snart min sista färd.
Snart skall evig morgon randas,
ovan i en bättre värld.
Och min sista suck utandas:
Jesu, styrk min hädanfärd!

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Malmgården]

[topp]

Mördaren Göthes avrättning 1862

Han [Göthe] åkte baklänges i en öppen vagn med rådstuguvaktmästaren bredvid sig. Mitt emot sutto fångpredikanten Afzelius,som berett honom för döden, och fängelsedirektören. Delinkventen var blek men lugn, till och med obekymrad, och såg titt och ofta uppåt på åskådare i fönstren invid hans väg.

När vagnen nalkades uppsteg Konungens fogat herr von Schoultz på schavotten. Skarprättaren Hjort var där förut med sina biträden. Vagnen körde ända fram till spetsgården. Sedan de övriga åkande stigit ur, gick även Göthe ned därut och omedelbart därifrån upp på schavotten. Det skedde med säkra raska steg.

Uppkommen gjorde han en djup bugning för fogaten, tryckte därefter fängelsedirektörens och slutligen fångpredikantens hand.

Fångpredikanten Afzelius erbjöd sig nu att knyta den vita halsduken framför hans ögon, men Göthe förklarade att detta icke behövdes och gick med öppna ögon fram till stupstocken samt föll där på knä. Fångpredikanten lade därefter delinkventens rock över hans nästan blottade rygg. Därefter läste han välsignelsen över honom. Delinkventen, som själv lagt sig ner framstupa över stupstocken, jämkade under välsignelsen med ett par rörelser sin hals i ett passande läge. När välsignelsen var över syntes en blixt och hördes i samma sekund ett dovt ljud. Exekutionen var gjord.

Aftonbladet
referat samma dag som den sista offentliga avrättningen ägde rum.
(Lördagen den 8 januari 1862)

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Malmgården]