När skämtet tar ordet.
text: Biskop Frans Michael Franzén (1772-1847)
musik: Olof Åhlström
När skämtet tar ordet vid vänskapens bord
med fingret åt glasen, som dofta,
så drick och var glad: på vår sorgliga jord
man gläder sig aldrig för ofta.
En blomma är glädjen: i dag slår hon ut,
i morgon förvissnar hon redan,
just nu, då du kan, hav en lycklig minut
och tänk på den kommande sedan.
Vem drog ej en suck över tidernas lopp?
Dock sitt ej och dröm på kalaset!
Här lev i sekunden, och hela ditt hopp
se fyllas och tömmas - i glaset!
Här sörj ej för glaset: om fullt, så drick ut;
om tomt, så försänd det att fyllas;
och minns, att det sköna och goda förut,
sen glädjen och nöjet, må hyllas.
För övrigt må värden ge alltid nytt skäl
till ständig omsättning av glasen
och visa, att rangen är nyttig likväl -
till skålarnas mängd på kalasen!
Men förr´n han är färdig med klang och harang,
vi skynda att självmant dricka
och helga ett glas, som är över all rang,
i tysthet - envar åt sin flicka!
|