För se han va´ så djäkla stark

När Karl den Tolfte skulle ut mot turkarna att slåss.
Då valde han till livvakt de tappraste bland oss.
Och bland dessa var en
Just en modig ungersven,
Om vars bragder man vet att förtälja som så:
Att han va´ så djäkla stark,
Att han aldrig föll till mark,
Och fastän dä va´ lessamt, såg han glader ut ändå.
Luttan lu, luttan lej, luttan lu å luttan lej.

En dag han stod på kobron vid Dünafloden bred,
Ett kruthus flög i luften, och han fick följa med.
När den modige sven
Kom till jorden igen,
Se då sa´ han, fy fan! vad det här kostar på.
Men se han var så djäkla stark,
Att han aldrig föll till mark,
Och fastän dä va´ lessamt, såg han glader ut ändå.
Luttan lu, luttan lej, luttan lu å luttan lej.

Vid Narva var han med, där det blodigast gick till,
Och där det var så hett, att man kunde steka sill,
Och när han värjan drog ut,
Varje gång utan prut
Uppå spetsen av ryssar satt minst trettisju.
För se han var så djäkla stark,
Att han aldrig föll till mark,
Och fastän dä va´ lessamt, såg han glader ut ändå.
Luttan lu, luttan lej, luttan lu å luttan lej.

Vid Holofsin där ryssen fick sår i ryggen blott,
Gardisten ock som hjälte fick kläda månget skott.
Och när vila man gav,
Tog han halsduken av,
Och i den satt där kulor så stora som så.
För se han var så djäkla stark,
Att han aldrig föll till mark,
Och fastän dä va´ lessamt, såg han glader ut ändå.
Luttan lu, luttan lej, luttan lu å luttan lej.

En dag han order fick sig till fienden bege
Och för att resan skulle så fort som möjligt ske,
Stoppade han sin person
Inuti en kanon,
Och när skottet brann av var han framme också.
För se han var så djäkla stark,
Att han aldrig föll till mark,
Och fastän dä va´ lessamt, såg han glader ut ändå.
Luttan lu, luttan lej, luttan lu å luttan lej.

Till sist han slogs vid Bender vid turkarnas musik,
Och bäst han tumla om uti den kalebalik,
Man ett hugg honom gav,
Så att huvudet flög av,
Men då blev han så flat att han sade som så:
Man må vara än så stark,
Sist man faller dock till mark.
Men fastän dä va´ lessamt, såg han glader ut ändå.
Luttan lu, luttan lej, luttan lu å luttan lej.