Visa om kärlekens besvärlighet.

Å moderen ho talade te doteren så här:
Nu kan dä va på tiden att du fäster dej en kär!
Du ä bleker å gul,
du bler gammel å ful
å ti´n han löper unna som ett spennerockahjul.

Nej, ja kan inte lia att di kösser mej på mun!
En blir så ånnatröten bara på e lita stunn.
Köss på köss vell di ha,
dä kan allri va bra
för hjärtat å för levern å för bägge longera!

Å moderen ho talade å svarade igän:
En köss får en la tôla ve, äss en ska ha en vän!
Nog kan kära hitta på
varre stollatyg än så,
å kvenna, ho får lia å får tacka te ändå!

Kanhända ja kan lia att di kösser mej iblann,
men allri kan ja lia att di lägger snus ve tann!
Dä en helt annan sak
när di toggar tobak
men snus, dä ger en besker å besynnerlig smak!

Å moderen ho talade å svarade bardus:
Var finns då väl en kär som inte gagnar läppasnus?
Dä ska kröddas på allt,
å si snus ä som salt,
å en köss förutan snus ä som en blolöser palt!

Kanhända ja kan lia att di snus lägger in,
men allri kan jag lia att di loktar brännevin,
nätt å jämt att di slår
uppå rocken en tår,
när som på söndagsmorgonen te körka di går!

Å moderen ho talade å svarade så här:
Gu tröst oss arma barn, ja tror du allri får nån kär!
Nä, du gör dej fin,
för så långt sola skin,
så finns dä ingen kär som inte gagnar brännevin!

Nu haver jag bedragit dig, o kära moder min!
För jag kan li bå köss å lokt å brännevin,
å dä ä utan smek
som jag vurti så blek,
för kära, di ä gjorda blott å falskhet å svek!