Lek.

Nu flicka blir det sång och dans
i ljusa sommarnatten;
den första kärleksdrömmens glans
uti den sången fanns.
Så låt oss mötas än en gång
vid strängalek och munter sång,
ty sommarnatten är så kort
se´n gå vi båda bort.

Kom, flicka, vi ska binda nu
den ljuva bröllopskransen,
vi dela sedan mitt uti
vår krans av blommor sju
se´n drömmer du i natt om mig
och kanske drömmer jag om dig
men ingenting jag lova kan
vi glömma nog varann.

Men, flicka, vi ska leka se´n
den gamla kärleksleken
att du är min som förr igen
och jag din hjärtans vän.
Och när vi lekt vår lek till slut,
så blir det "sista paret ut".
Så springer man så fort man kan
långt bort ifrån varann.

Vi mötas kanske än en gång
med grått och vitt i håren;
ty så var all vår levnad lång:
än tårar och än sång.
Men då har blomman mist sin doft,
och graven väntar på vårt stoft,
med klockors tunga klang och sång
vi skiljas nästa gång.