MALMGÅRDEN

Vid ett fattighjons kista

[topp]

melodin i midi format

Vid ett fattighjons kista text: Victor Arendorff (1878-1958) musik: Tommy Rådberg På fattighusets gård en simpel likvagn står, på den en svart och lika simpel kista, och fattighjonet Lundström, vilken dog i går, i denna sover nu sin sömn, den sista. På locket finns det ej en enda liten krans och inga blommors vällukt luften fyller, men solen lyser fram ibland, och då dess glans den svarta kistan som med guld förgyller. Och ingen vänlig har vid porten granris strött, där djupa hjulspår tecknat sig i gruset, ty vad betyder det, månnväl, att någon dött, det är så vanligt här på fattighuset. Kring vagnen några hjon... Men ej en snyftning hörs och ingen sorgens suck bärs bort med vinden, och ingen enda valkig hand till ögat förs och ingen förkläddssnibb lyfts upp mot kinden. Men Lundström, sörjs du ej av fattighusets hjon, så lyss hur gårdens sparvar sorgset spela! De sakna dig, ty aldrig av din brödranson åt dem du mera skall små smulor dela. Och där - se gårdens gamla katt kring vagnen går, ty hon och Lundström voro goda vänner, men aldrig av hans frukost mer en bit hon får, ej mer hans grova händers smek hon känner. Din kvast i redskapsboden nog i undran står, varför i dag din hand ej skaftet fattar, och krattan väntar på dig, ty den ej förstår varför idag du inte gården krattar. Så sov i frid! Du är ju saknad, du, ändå, om ock blott av en sopkvast och en kratta, och även sörjes du av sparvarna de små men allra mest av gårdens gamla katta. Vi kunde skramlat till en krans kanhända vi stackars hjon på detta fattighus, att som en sista hälsning Lundström sända, men allt vi få går åt till kaffe och till snus.

[topp]

Dihlströms Stockholms stads arbetsinrättning, "Dihlströms", öppnades i december 1844. Det var avsett för 150 män och 50 kvinnor. Antalet blev efterhand mycket större, 1863 räknar man med 414 "hjon". "Dihlström var kvar vid Stora Glasbruksgatan fram till 1906. Inrättningen flyttades till Högalids vårdhem som väl någon gång kallades för "Dihlströms". "Dihlströms" var egentligen avsedd att vara en försörjningsanstalt för bostads- och arbetslösa men användes också för att ta emot "arbetsdömda". En annan liknande inrättning var försörjningsinrättningen på Kungsholmen, liksom "Dihlström" hade också denna inrättning fått öknamn efter en tidigare markägare och kallades "Grubbens". I entrepenad, fram till 1875, sköttes diverse renhållningsarbete såsom gatusopning. Barnängsberget vid Bondegatans slut var "dihlströmarnas" speciella stenbrott. Första tiden igenkändes "dihlströmarna" på de sina iklädda avskräckande fula buldanskläder. Buldan var ett grovt tyg som främst användes till säckar och liknande. Under senare tid gick de uniformerade. Prygel, arreststraff , usel mat med mera tillhörde dagordningen. Läs mer: August Stenberg Dihlströms inrättning som ingår i Okänt Stockholm - en antologi av Per Anders Fogelström. Albert Bonniers förlag 1967.

[topp]

Nils Ferlin På Arendorffs tid

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Malmgården]