Haga.

Dediceras till herr capitainen Kjerstein

Fjäriln vingad syns på Haga,
mellan dimmors frost och dun,
sig sitt gröna skjul tillaga,
och i blomman sin paulun;
minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny högtidlig yra
eldas vid sefirens fläkt.

Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina rännlar höjes
gungande den vita svan;
längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall,
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall.

Se Brunnsvikens små najader
höja sina gyllne horn,
och de frusande kaskader
sprutas över Solna torn;
under skygd av välvda stammar,
på den väg man städad ser,
fålen yvs och hjulet dammar,
bonden milt åt Haga ler.

Vad gudomlig lust att röna
inom en så ljuvlig park,
då man hälsad av sin sköna,
ögnas av en mild monark!
Varje blick hans öga skickar,
lockar tacksamhetens tår;
rörd och tjust av dessa blickar,
själv den trumpne glättig går.

text och musik: Carl Mikael Bellman

en äldre verison - Poemet till B. Armfeldt.

H: H. B:n

Fjäriln kring det lungna Haga
redan syns i wingat lopp,
sig sitt gröna skjuhl tillaga
under Blommans bleka knopp.
Minsta kräk från slumrig yra,
till naturens högtid wäckt,
narrar wid Zephirens fläckt,
ur sin dwala Mygg och Myra.

Ren Brunswikens små Najader
ophögt sina gyldne horn.
at i gungande Casquader,
höijas öfwer Solna Torn.
Ren i skygd af krönta stammar,
på den wäg man städad ser,
Bonden mildt åt Haga ler,
Fåhlen yfs och hjulet dammar.

Snart i klara Rosen-bäckar,
Swanorna opresa sig,
at innom de strödda häckar
höija sina stolta stig.
Snart all Nägdens Ungdom stimmar,
då wid blixt af dubbla skott,
minsta Mö med rågat mått,
Gustafs skål i skuggan rimmar.

Hwad Gudomlig lust att smaka
innom En så ljuflig Parck;?
at där bofast se sin Maka
skyddad af En mild Monark.
At åt Hennes Fönster-Ruta
någon gång med häpen blick
ock med eldad ögna prick,
ängna klangen af sin Luta.

Skilg min nådig Herre gärna,
skilg oss åt i Gustafs namn;
slit wid första Morgon-stjerna
slit Lovisa ur min Famn.
gack - min ögnalust at taga ...
hälften af mitt mitt glada Lif ...
men mig henne återgif,
som En Åldfru - hwar? - -
på Haga.

C M B