Den motsträvige brudgummen.
en Jödde  i Göljarydsvisa

De klädde en brud i bröllopsskrud
I kväden väl, om I kunnen.
Då hälsade brudgummen hem till sin brud:
"Jag vill inte vara brudgumme."

Och när som de kommo till kyrkogård,
I kväden väl, om I kunnen.
Två honom ledde, den tredje drev på,
För han ej vill vara brudgumme.

Och när som de kommo till på kyrkohall,
I kväden väl, om I kunnen.
Det hördes så grannt, hur den stackar´n han gnall:
"Jag vill inte vara brudgumme."

Och när som de kommo i kyrkodörr,
I kväden väl, om I kunnen.
Så skrek han långt värre än han gjorde förr:
"Jag vill inte vara brudgumme."

Och när som de kommo i kyrkan fram,
I kväden väl, om I kunnen.
Så ynkade honom båd´kvinnna och man,
För han skulle vara brudgumme.

Men fram kom prästen med boken i hand.
I kväden väl, om I kunnen.
"Nu är hon din hustru och du hennes man,
Nu slipper du vara brudgumme."

Och brudgummen tog sin brud i famn.
I kväden väl, om I kunnen.
"Nå, Gud vare lov, nu är jag din man,
Nu slipper jag vara brudgumme."