[Den svenska teatern]
[Thébordet]
[Magdalenadag på Drottningholm]
[Teaterfamiljen Deland]
Den svenska teatern
Magdalenadag på Drottningholm
[topp]
Magdalenadag på Drottningholm
|
| Torsdagen den 22 juli 1779 var det fest på drottningens första sommarnamnsdag, sedan hon blivit mor till kronprinsen. Tidigt på morgonen väcktes Sofia Magdalena av att hovkapellet gav serenad. Man sjöng då en kör ur den opera, som samma dags kväll skulle ges som en överraskning för henne. Alla fartyg på viken framför Drottningholms slott var prydda med en mängd vimplar och flaggspel. De gav salut med 148 skott. |
| Och i denna tidiga morgonstund ställde sig sedan Karl Mikael Bellman nedanför drottningens sängkammarfönster, slog an några ackord på sin luta och sjöng: |
| Drottningholm, din prakt förtjusar -
allt en glättig känsla har Skyn är mörkblå, hög och klar! Böljan glittrar, västan susar, blomman rodnar, frisk och sval. Trädet skuggrikt sig utsträcker och med glesa löv betäcker göken, som i toppen gal. |
| Morgonsolen präktigt strimmar,
skogen dagas långt ifrån och på vattnet Amfion gungar av och an och glimmar. Under trumslag, sång och skott folkets röster sig förena: För Sofia Magdalena andas hjärtat ömt och gott. |
| I sitt skjul med trumf i näven
sitter vaktsoldaten stolt, och uti sin gula kolt står sluproddarn framvid stäven, prisar dagen, som han kan. Gummorna i måltidstälten med kastruller, kärl och bälten dansa parvis med varann. |
| Arbetskarlen vid sitt timmer
med ett dammigt övertåg står så svettig vid sin såg tills av skotten han förnimmer att det är hans drottnings fest: sista skillingen i pungen för hans drottning och för kungen klingar i hans slitna väst. |
| Lovöns gubbar, intill barnen
kvickna vid trumpetens klang. Ända neder från Deland, intill mjölnarn uppåt kvarnen hörs fioln vid vindens fläkt ... För vår drottning, Magdalena, bliva våra suckar rena till vår sista andedräkt! |
| Bellman och Sofia Magdalena! Otänkbar kontakt: den fria, ohämmade sångaren och poeten samt representanten för strängaste fångenskap och bundenhet. Men drottningen hyllades - pliktskyldigast - ännu några gånger av Bellman liksom flerfaldigt av andra skalder. Poeterna kände henne inte, kom henne väl aldrig närmare än nedanför hennes fönster eller i något uppträdande inför henne och hovet. Vad visste de om henne? Endast en sak: hon var god. "Det gode Barn" hade hennes sträva styvmor kallat henne. För Sofia Magdalena kände man i svenska hjärtan ömt och gott, det var allt vad Bellman säkert visste. Och för resten nöjde han sig med att se sig omkring på den härliga Drottningholmsnaturen, som han var så väl bekant med. Han brukade ju själv bo där någon sommar. Tack vare Bellman får vi ett ögonblick slippa ut ur hovet och slottsrummen för att se ut genom Sofia Magdalenas fönster. Där på viken låg Amfion, hennes makes vackra, men just inte så sjödugliga fartyg. Bellman tog i sin sång med allt vad man såg och hörde denna tidiga julimorgon - han lät till och med drottningens frisör och kammartjänare, luxemburgaren Louis Deland få vara med i en demokratisk vers till det högförnäma namnsdagsbarnet. |
| Klockan halv två samma dag var högtidlig levé, då alla var klädda i den röda och vita galadräkten. Middagen åts i Karl XI:s galleri. Senare var vanlig cour och strax därpå opera. La belle Arsène av Monsigny gavs för första gången, och här fanns åter ett tillfälle för en - otänkbar! - kontakt, nu mellan drottningen och mamsell Anna Maria Malmstedt, sedermera gift Lenngren, som hade översatt operatexten till svenska. |
| Två odödliga svenska namn svävade över denna Magdalenadag på Drottningholm - Bellmans och Anna Maria Lenngrens - båda så oändligt levande och lyckliga i sin frihet och sin uttrycksförmåga i jämförelse med monarkiens offer, |
| Sofia Magdalena. |
Teaterfamiljen Deland
| I Bellmans hyllningskväde omnämns en Deland.
Familjen Deland kom till Sverige vid 1760-talets slut. Frisör ock kammartjänare hos Gustav III:s drottning Sofia Magdalena. Äldsta sonen Jean Pierre violinist och den yngsta, Louis, balettdansör. Jean Pierre var fader till Pierre, Lars Mauritz och Fredrik. Bröderna lockades till teatern och ingick i Svanbergs resande teatersällskap. Lars Mauritz "försvann" till Finland. Pierre Deland gifte sig med teaterdirektören Svanbergs dotter och Fredrik Deland gifte in sig i teatersläkten Widerberg. Pierres dotter, Betty, gifte sig med skådespelaren Kurt Almlöf. Pierre och Fredrik var båda teaterdirektörer, bland annat Djurgårdsteatern. Pierre tog initiativet till en pensionsförening för dramatiska och musikaliska artister - i dagligt tal "Delandska kassan". Fredrik Deland hade haft sin våning i huset Regeringsgatan 47 i trettio år när det skulle rivas 1885. Krogen Tre remmare, känd från Bellmans dikter, låg i samma hus. Och denna berättelse slutar med upprepning av en Bellman och en Deland - genom att citera pressen: Bellmansminnena fördrives där nerifrån och Fredrik Deland från sin lilla våning däruppe. Källa:
|
[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks
index]
[Den svenska teatern]
[Thébordet]