[text- diktarkivet] | [tillbaks index] | [Den svenska teatern]
[Jag köpte min kärlek för pengar]
[Mötet Fröding Branting]
[En Kärleksvisa]
[En Uppsalaflicka]

GUSTAF FRÖDING (1860-1911)

Den svenska teatern

Jag köpte min kärlek för pengar

[topp]

Text: Gottfried Grafström
Ur
Sjung vackert om kärlek ...
Kloka Huvudens Förlag 1975

Urpremiär
Kungliga Dramatiska Teatern, Målarsalen, 1 april 1973

I originaltexten
Kandidat Hjalmar Lindgren i stället för som här nedan Hjalmar Branting i samtalet med Gustaf Fröding

Gustaf Fröding
Vem är det som bankar på min gamla eldiga drängsjäl?
Hjalmar Branting
Det är Hjalmar
Gustaf Fröding
Jasså, Hjalmar ... Hjalmar Branting! Välkommen, Branting! Det var ett tag sedan vi sågs sist. Kommer du ihåg när du blev vägrad möteslokal i Karlstad? Det var bistra tider för de radikala. Tur du hade oss journalister som stödde dig!
Hjalmar Branting
Stödde ni mig?
Gustaf Fröding
Ja, minns du inte att jag hjälpte dig hem från Stadt en kväll? Du fick till och med sova över hos mig.
Hjalmar Branting
Jag såg framtiden i din blick. Du hade ju fått pris av Svenska Akademien, men tog inte emot pengarna utan skänkte dem till rösträttsföreningen. Varför förde du inte kampen vidare i din dikt?
Gustaf Fröding
Vilken kamp?
Hjalmar Branting
Kampen för socialismen!
Gustaf Fröding
Jaha, du menar att jag borde ha satt in mina rim i en sorts politisk stridsformation?
Hjalmar Branting
Ja, om du hade tagit dig an det arbetande folkets sak på allvar i stället för att förråda den och väva blomsterslingor åt överklassen, då kunde du kanske ha uträttat något.
Gustaf Fröding
Det enda verkliga förräderiet inom dikten är att inte lyda sitt hjärta.
Hjalmar Branting
Men vem stod på din sida när borgarna ville stena dig för din frispråkighet?
Gustaf Fröding
Åh, det var många! Cigarrflickan Stina Pettersson och bordellmamman Fina Ankarberg till exempel.
Hjalmar Branting
Plus den socialistiska pressen! Och vilka svek dig, om inte det etablerade samhällets män ... sådana som Heidenstam?
Gustaf Fröding
Inget ont om Heidenstam, du! Det är vår störste diktare!
Hjalmar Branting
Han har sålt sig till överklassen! Du är ju inte som han. Men så kämpa då för vår sak! Den är ju din!
Gustaf Fröding
Du menar väl, Hjalmar, men du är förbannat enögd. Konsten måste få syssla med andra ting än det lumpna politiska käbblet om mitt och ditt. Sånt kan man möjligen spela schack om. Jag misstror alla som menar sig ha monopol på att predika den enda sanna läran. Även dig, Hjalmar!
Hjalmar Branting
(klappar händer): Dånande applåder från högerbänkarna!
Gustaf Fröding
Höger och vänster är ostadigt som vinden. Vänder du på klacken så blir vänster plötsligt höger. Nä, de eviga motsatsparen är intressantare. Ont och gott till exempel.
Hjalmar Branting
Vad är ont och gott då?
Gustaf Fröding
Det onda är en kluvenhet, en brist på någonting. Det onda är att förneka det levande i sig själv. Det onda är allt som inte lever, inte växer och inte känner. Det onda är brist på fantasi. Därför är alla färdiga system av ondo! Jag har alltid drömt om att genomborra verkligheten och nå fram till de stora mysterierna. Det är väl därför alla tror att jag är sjuk ...
Hjalmar Branting
Karl Marx har en teori om ...
Gustaf Fröding
Jag bryr mig inte om några teorier! Jag vill tänka själv. Jag vill inte ha några förmyndare. Fram med schackspelet nu!! Idag ska du få stryk! Vet du förresten vad arten förmyndarmänniska kallas på latin?
Hjalmar Branting
Nej.
Gustaf Fröding
Homo demisapiens dominans.
Hjalmar Branting
Demisapiens? Det betyder ju halvvetande?
Gustaf Fröding
Det är en grov överdrift redan det. Förmyndarmänniskans misstag är att hon försöker stänga in sanningen i numrerade kolumner. Hon har blivit döv för förnuftets och känslans röst i sitt inre. Arten förekommer allmänt över hela jorden, även i de socialistiska samfunden, och hon gör livet outhärdligt för alla andra arter.
Hjalmar Branting
Vad tillhör du själv för art?
Gustaf Fröding
Jag är en Homo demisapiens antifilisticus obstinatus. Kännetecken: envishet och oppositionslusta!
Hjalmar Branting
Finns det någon sån där antifilisticus obstinatus med bland pjäserna idag?
Gustaf Fröding
Ja, här har du två ruskiga svarta anarkister ... Kata Dahlström och Hinke Bergegren.
Hjalmar Branting
Så de kan strunta i reglerna och flytta hur de vill?
Gustaf Fröding
Ånej, så länge vi har förnäma damer med i spelet får de allt försöka hålla på konvenansen.
Hjalmar Branting
Det är trist med bara två damer!
Gustaf Fröding
Jag visste väl att du va gla i fruntimmer, Hjalmar! Jag skulle gärna byta ut de här fisförnäma nåderna mot ett par granna bonnjäntor! Eller tänk dig åtta par lättsinniga sockenhoror i stället för dessa idoga bönder!
Hjalmar Branting
Vilket härligt smutsigt spel det skulle bli!
Gustaf Fröding
Akta på orden nu! Allting är rent i sig självt. "Smuts" är bara någonting som är på en plats där det inte hör hemma. I sitt rätta sammanhang är allting harmoniskt och vackert. Vilken poesi kan det inte bo i ludersjälen! Tänk om man en gång till i sitt fattig liv finge träda in på en glad bordell! Det är paradiset det, Hjalmar! Då skulle sola sjunga och himlen spela en gla låt! Då fick du ha ditt politiska himmelrike för dig själv!
[topp]

Häromdagen hade vi Hjalmar Branting hos oss - han skulle hålla föredrag, men fick naturligtvis icke lokal. Vi åto därför i stället sexa med honom och konverserade kamratlikt och trevligt.

Det är få personer här i landet, som jag sätter så stort värde på som denne "socialistbuse" (Sigurds uttryck). Han bemödar sig visserligen att se så underklassmässig ut som möjligt - går i grova kläder och har tuffsat till sina mustascher - förmodligen för att icke alltför mycket reta sina partivänner. Men sin fina näsa, sin intelligenta och finkänsliga blick och sin karaktäristiska panna kan han icke demokratisera -lika lite som han kan amputera bort sina stora kunskaper och sin stora begåvning. Han var anmärkningsvärt mildsinnt i sina omdömen om människor - även de värsta motståndare och ingalunda ensidigt politisk.

Jag lät honom få mitt eget rum och min egen säng - och lade mig i stället på redaktionssoffan. Det gör jag icke för vem som helst - men den, som offrat sin förmögenhet, en glänsande bana och till o. m. sin smak för ett förfinat själlivs nöjen - suttit i fängelse och chikanerats - allt för en idés skull - den är värd all heder, man kan ge honom...

Din gode vän
Gösta.

Ur ett brev från Gustaf Fröding till hans syster Cecilia, daterat Karlstad 21. 2. 1892 och omtalande Brantings besök hos Fröding.

[topp]

melodin i midi format
EN KÄRLEKSVISA

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

[topp]

melodin i midi format

EN UPPSALAFLICKA

"Hör på, kära vän, och skål, kära vän,
drick ur, kära vän," sa Fina,
"det goda en gjort, det får en igen,
för ont, som en gjort, får en pina,
månntro jag kan komma till himmelen än
precis som en laggift fru,
häll i, kära vän,
drick ur, kära vän,
hör på, vad tänker du?

Jag håller ju av och jag tycker ju om
varenda student, som jag känner,
om också vår hela studentkår kom,
jag höll dem väl alla för vänner,
när fästmör och systrar ge sjutton i dem,
för det de ej sköta sig,
då ha de ett hem,
då ha de ett hem,
då ha de ett hem hos mig.

Vackra Klas, som du såg, fina John, som du minns,
det är gossar, som duga," sa Fina,
"och den svarte Karl Filip, du vet, är en prins,
är en prins ibland gossarne mina,
och den långe, du kommer ihåg, vet du, den,
han är också så vacker och snäll,
men se du, kära vän,
men se du, kära vän,
är min älskade vän för i kväll.

Utan mig inga kyssar och sådant ni fått,
men fått hålla er stilla om natten
och fått griniga miner av mostrarna blott
och allsingen porter, men vatten
- se hos mig får en sjunga så mycket en vill,
och hos mig har vi bröllop var natt,
och jag bjuder ju till,
och jag bjuder ju till,
så studenterna ha litet glatt.

Det är vilt detta här och det går väl på tok
med oss alla studenter," sa Fina,
"men så blir en väl gammal och klok som en bok
och får sitta och sucka och grina,
tills en far upp till himla, jag tror inte än
att Gudfader är butter och snål,
vad tror du, kära vän,
och häll i, kära vän,
och drick ur, kära gosse, och skål!"
 

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Den svenska teatern]