Anders han var en hurtiger dräng
text: C. Ekeman
Anders han var en hurtiger dräng,
Flitiger som en myra,
Stor var han som den grovaste karl,
Stark var han väl som fyra.
Munter och gla´
Och hurtig han va´
Flickorna tyckte han var så rar,
Lita på mej
En får han sej,
Det kan jag tryggt bedyra.
Anders var blyg och suckade: Ack,
Den som en flicka hade.
Då kom han in i flickornas ring
Höjde sin röst och sade:
"Söta små flickor! en vill jag ha,
Vilken utav er får jag nu ta?"
"Anders ta´ mej,"
"Anders ta´ mej,"
Skreko de alla glada.
Nej, tänkte Anders, det var för svårt,
"Jag kan få allihopa,"
"Den som tar råda hon ska´ bli min!"
Började han att ropa.
Då rusa alla
Bums i en hög,
Högt upp i luften hårtofsa flög,
Hett gick det till
Tro´t om ni vill,
Ryslig var den bataljen.
"Nej," sade Anders, "tåcka behag"
"De röra mej så föga."
Då fick han se, var Anna
Med tårar i sitt öga.
Ack! tänkte Anders, glad i sitt sinn
Du, lilla Anna, du ska´ bli min.
"Vill du mig ha?"
Hon svarade: Ja,
Så går det till att fria!
|
