[topp]

[till dagens visa 2002]
[Kriget mellan Tyskland och Danmark 1848]
[till dagens visa 2001]

LÄNK: DAGENS VISA:   2003 mars 31 Kirken Den Er Gammelt Hus

melodin i midiformat

melodin i midiformat

Dagens visa 2003 mars 31

Built on the Rock original text:Nikolai F. S. Grundtvig musik: Ludvig M. Lindeman engelsk text: Carl Døving Built on the Rock the church doth stand, Even when steeples are falling; Crumbled have spires in every land, Bells still are chiming and calling; Calling the young and old to rest, But above all the soul distressed, Longing for rest everlasting. Surely in temples made with hands, God, the Most High, is not dwelling; High above earth His temple stands, All earthly temples excelling; Yet He whom heavens cannot contain Chose to abide on earth with men, Built in our bodies His temple. We are God’s house of living stones, Builded for His habitation; He through baptismal grace us owns, Heirs of His wondrous salvation; Were we but two His Name to tell, Yet He would deign with us to dwell, With all His grace and His favor. Now we may gather with our King; Even in the lowliest dwelling: Praises to Him we there may bring, His wondrous mercy foretelling; Jesus His grace to us accords, Spirit and life are all His words, His truth doth hallow the temple. Still we our earthly temples rear, That we may herald His praises; They are the homes where He draws near And little children embraces, Beautiful things in them are said, God there with us His covenant made, Making us heirs of His Kingdom. Here stands the font before our eyes Telling how God did receive us; The altar recalls Christ’s sacrifice And what His table doth give us; Here sounds the Word that doth proclaim Christ yesterday, today, the same, Yea, and for aye our Redeemer. Grant then, O God, wherever men roam, That, when the church bells are ringing, Many in saving faith may come Where Christ His message is bringing: “I know Mine own, Mine own know Me; Ye, not the world, My face shall see. My peace I leave with you.”

[till dagens visa 2002]
[Kriget mellan Tyskland och Danmark 1848]
[till dagens visa 2001]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

Dagens visa 2002 mars 31

Skära strå Upptecknad av metallarbetaren Gustaf Ericsson omkring 1870 Gossen å flickan di gick å räfsade hö - Å de log hon åt. Hurra! Hurra! Å de skrattade hon åt! - Å gossen sa till flickan att hon ej var mö. - Å de log hon åt. Hurra! Hurra! Å de skrattade hon åt! - "Å sedan du nu ej har mödomen din, så får ja göra goda viljan min?" "Intet får du göra goda viljan din, förrän du har burit mig till gården min." "Nu haver jag burit dig på gården din, nu får jag väl göra goda viljan min?" "Du får ej göra goda viljan din, förrän du bär mig i kammaren in." "Nu har jag burit dig i kammaren in nu får jag väl göra goda viljan min?" "Ja, intet får du fri viljan din, förrän du bäddar min mjuka säng." "Nu har jag bäddat din mjuka säng, nu får jag väl min bästa vilja fram?" "Vill du i allo bliva min slav, så skall du väl kläda min kläder av." "Ja, jag vill i allo vara din slav, och nu har jag klätt din kläder av." "Ja, visa dig nu som min trogna dräng och lägg mig uti min mjuka säng. Ännu ett prov om du är min slav: Kläd nu dina egna kläder av! Nu bör du gå ut och komma straxter in, så går det väl bra med goda viljan din." Gossen ej gjort hennes vilja förr än hon går och reglar sin kammardörr. "Kära min flicka, du släpp mig in, förty det regnar på mitt bara skinn!" "Nej, nu får du stå med blygsel och skam, - Å de log hon åt. Hurra! Hurra! Å de skrattade hon åt! - ty du har kunnat spisa me´n steken var varm!" - Å de log hon åt. Hurra! Hurra! Å de skrattade hon åt! -

[topp] | [till dagens visa 2001] | [till dagens visa 2002]

Kriget mellan Tyskland och Danmark 1848. För att dels väcka, dels underhålla och stärka sympatierna för danskarna, anställdes i Stockholm av flera litteratörer den 10 maj en s. k. "skandinavisk fest" i de la Croix´s lokal, till vilken fest danske och norske ministrarna med deras kanslier samt all i Stockholm vistande danskar särskilt inbjödos. En stor allegorisk tableau, arrangerad av Wilhelm Wohlfahrt, föreställde segern, omgiven av genier, förande trenne rikenas vapen, understödd av styrkan, och av hoppet hänvisad åt den över Skandinavien svävande gruppen av Svea, Nore och Dana i fast förening. Den 5 juni stupade vid Sundevit, såsom frivilliga hos danskarna, de bägge unga tappra svenska officerarna löjtnanterna baron Leijonhufvud och Sommelius, vilken sistnämnde varit även lycklig poet, under signaturen "Beppo". Likväl lände det konung Oscar I till stort beröm, att han genom sin bemedling lyckats avsluta denna mycket beskrivna "vapenvila"; icke blott för den diplomatiska talang, han därvid ådagalade, utan även för den visa måtta, han, i trots av sin egen skandinavism, iakttog med svenskt blod och svenska öden för framtiden. Ur Mina samtida av Posthumus, 1871

[topp] | [Kriget mellan Tyskland och Danmark 1848] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 mars 31

Genom krutrök och damm skall vår fana gå fram melodi: "under Svea banér" text: Gardisten Åström vid konungens andra livgarde Från de nordiska fjäll till de sydliga tjäll höres trummornas dån och musköternas smäll. Emot södern de gå svenska gossarna blå, till att hjälpa de danske att tyskarna klå. Segern skall bliva vår, bli vår, bli vår! ty vi frukta ej död och sår. Genom krutrök och damm skall vår fana gå fram - gamla Sverige ej sviker - ty det vore skam. Våra fäder med mod hava vågat sitt blod där en enda mot tio på slagfältet stod. Låt oss visa också även vi kunna stå och med heder framföra baneret det blå. Vår blir segern för visst, för visst, för visst! med svärden vi slita den tyska tvist. Ty för frihet och rätt skall den nordiska ätt alltid strida med mod. Så var fädernas sätt. Ja framåt och gå på, emot seger vi gå, fast med blod måste vattnas de lagrar vi få. Tiraljör! fram med språng, Granadör! fram med sång. Inga tyskar må hindra vår modiga gång. Vi med hurra, hurra, hurra, hurra låta fienden veta att framåt vi dra. Ja, framåt och gå på! fast vi blott äro få, vi må visa att segern tillhör oss ändå. När vi slutat vårt tåg vändes hemåt vår håg, emot norden det går över svallande våg. Med vår trofasta hand ha vi knutit de band, som med vänskap förenat de skandiska land. Emot hemmet vi gå, vi gå, vi gå! att i vänskapens armar belöningen få, och att hinna en hamn i den älskades famn - medan södern med aktning förtäljer vårt namn.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm