[Carl XIV Johans Sarkofag]


[topp]

Dagens visa
2003 aug 31

melodin i midi format repetera automatiskt på

Upptecknades 1895 med hjälp av Algot Carlander v. häradshövding, Göteborg Visan handlar om sista gången Sverige var inblandat i strid (i visan: Å kulera, de flöge som ätter, når en sår). Napoleon (i visan: Bonaparte, se, han va fienen)lät besätta Svenska Pommern 1812. Sverige-Preussen-Ryssland (i visan: Å tjäjsaren i Rysslann, han va då Swärjes vän) stred tillsammans mot fransmännen, där nordarmén var under befäl av den svenske kronprinsen Karl Johan. De svenska trupperna sparades i striderna och folkslakten i Leipzig (i visan: Läppsevika) 16-19 oktober 1813 (i visan: attanhunnraträttan) då över 50 000 man dog. Av dessa var 200 svenskar. Karl Johan och svenskarna förföljde aldrig Napoleon. I stället marscherade de mot Danmark och senare under 1814 (i visan: å fjottan) mot Norge.

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Si god afton och god kväll]

[Kungen är död]

[Carl XIV Johans Sarkofag]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [Carl XIV Johans Sarkofag] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 augusti 31

melodin i midi format

Si god afton och god kväll. melodi: Kungsmarschen Si god afton och god kväll, min utvaldaste vän, huru lever nu världen med dig? Har du nöjen och mår bra, som jag tror väl att du har har du hälsan, visst roar det mig. har du hälsan, visst roar det mig. Har du silver har du gull, har du kistorna full? Har du penningar, visst roar det mig. Jag har ett förnöjsamt sinn, det är rikedomen min, det är bättre än penningar och gull. det är bättre än penningar och gull. När jag tänker uppå dig, röres blodet uti mig. Lilla vännen, förglöm aldrig mig. Ser du stjärnorna de små uppå himmelen den blå falla neder till jorden som strå. falla neder till jorden som strå. Förr skall sjöar och strand bliva torra som sand, förr än jag tager mig någon ann. Förr skall måne och sol falla neder på vår jord förr än jag ändrar om dessa ord. förr än jag ändrar om dessa ord.

[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

Carl XIV Johans Sarkofag en kopia av Agrippas stenkista i Vaticanen i Rom. Den vid Elfdals porfyrverk förfärdigade Carl XIV Johans sarkofag, vilken av H. M. Konung Oscar därstädes blivit beställd för nära 12 år sedan, men som först 1854 blivit fulländad skall nu förflyttas från tillverkningsorten; landsvägen till Gävle och vidare medelst ångfartyg till Stockholm. Den sjunde februari 1856 påbörjades marschen. Första dagen en mils färd till Gåsarv. Nästa dag i djup snö till Garberg. I Mora ville dalkarlarna ha högre dagpenning. Transportens anförare svarade nej. Men efter betänketid gick dalkarlarna med på oförändrad dagpenning och fortsatte transporten till Garsås, Sjurberg, Bergsångs långa backar, till Sjugare. I 36 graders köld över den bräckliga Lerdalsbron. Sedan över sjön Opplimmen, förbi Tibble till Rönnäs. Färden gick utmed Insjöns strand, på så svag is, att den brast efter de tunga slädarna. Rexbo nåddes och dagen efter Morbygden. Den 19 Februari samlades på förmiddagen en stor mängd folk på torget i Falun för att beskåda den märkliga sarkofagtransporten, som då anlände i tvenne avdelningar - den ena med sarkofagens lock, draget med tvenne ofantliga tåg av omkring 70 man - den andra med själva kistan på samma sätt fortskaffad av omkring 110 man - båda porfyrpjäserna i sina trädlårar, vilande på slädar av minst 15 alnars längd och med medar av 12 tums genomskärning. Den dragande manskapet utgjordes till större delen av Mora-män i för övrigt mest av Rättvikskarlar. Alla dessa sig så kallande "kungens hästar" gingo med raska steg framåt, och en fiolspelare, placerad ovanpå en av de väldiga trälårarna, lät från sin upphöjda plats höra en hurtig marsch, som livade allas sinnen. Hamnstaden och marschmålets Gävle nåddes efter 17 dagars marsch. Konung Carl Johans sarkofag anlände ombord å kronoångfartyget v. Sydow, till Riddarholmshamnen vid Gymnasiegränden den 26 augusti. På stockar drog skeppsfolket den tunga pjäsen upp till kyrkan. Carl XIV Johans praktlikkista finns nu att beskådas i Stockholm, Riddarholmskyrkan. Men vem spelade, sittande uppe på en av de två slädar som drog kistlock och sarkofag över snön. Vad heter marschen, och vem skrev orden. Gyris Anders spelade. Svar på frågan två - Kungsmarschen och orden till sången är efter Frost Anders i Gåsarv.

[topp] | [till dagens visa 2002] | [Carl XIV Johans Sarkofag]

Dagens visa
2001 aug 31

Kungen är död Geijer - Erik Gustaf Geijer, professor vid Uppsalas universitet Anna-Lisa - hustrun Agnes - dottern Adolf Ludvig Hamilton - Agnes fästman Schröder - bibliotekarie, professor vid Uppsalas universitet   källa: Anna Hamilton Geete, I solnedgången del I, Bonniers, 1910, andra upplagan Året är 1844 26 januari Den gamle kungen fyller 80 år och träffas samma dag av den sjukdom som skall bli hans sista. 29 januari Agnes skriver till fästmannen Åh så roligt att du kommer! Oh vad som också är roligt - fast det låter så fult att jag visst får lov att sätta det inom parentes: (Om Kungen dör, så kan man inte dansa och vara på supéer jämt, utan då får man sitta hemma i ro med dem man håller av! Ack så roligt!! och om du just kommer hit!) Men hur går det nu med prinsarnas hitkomst och alla planer till storartade fester och tillställningar? Tänk på alla balklänningar som blivit sydda, alla förhoppningar på att få dansa med prinsarna! Också jag har låtit sy två nya balklänningar - nu får de vila sig. Käraste du - det är väl ej alltför orätt att glädja sig åt att detta vilda balraseri får en ända, om det också har en sådan orsak? Nog kan man väl av hjärtat unna den stackars gamle Kungen att komma till ro före nästa Riksdag och allt bråk som väl då blir. Och även så hjärtligt unna Kronprinsen att äntligen få en verksamhet. Eller hur? Hittills har han ju egentligen ej haft något att verka för annat än de välsignade uniformerna. Nu slår klockan fyra. Adieu! - Adieu! - Välkommen! Välkommen till din Agnes! Om åtta dagar kommer du ju? - Ack, så roligt att du verkligen, verkligen kommer! 8 mars Carl XIV Johan är död. I slott och koja mottages dödsbudet med känsla av att ett politiskt tidevarv stigit i graven och att en ny tid - ännu okänd till sitt skaplynne - stod för dörren. Anna-Lisa skriver till Malla Silfverstolpe Så är det nu slut! Mina tårar flyta för den store Gamle och allt vad Han för Sverige varit. En stor man var han med alla fel. Jag kan ej skilja mina tankar från Oscar I! Hur underligt att tänka sig honom som Kung, sedan man så länge vant sig att betrakta honom nästan helt och hållet som privatperson. Agnes skriver till fästmannen Men fastän jag personligen ej var det ringaste "linierad" med honom, som Nordenfelts betjänt brukar säga, så måste jag bekänna att jag, då dödsbudet kom, en stund kände riktig verklig sorg och fällde många tårar. Jag säger med flit en stund - ty då lille Schröder strax därpå kom traskande, bitterligen gråtande och bedrövlig, var det slut med min sorg. Han blev kvar här till middag samma dag som "Hiobsposten" (som han kallar det) kom och det föreföll mig som om han i sin omätliga förkrosselse t. o. m. tyckte illa vara att vi hade kulört mat och sneglade ogillande på rödbetorna till steken, som lågo där lika röda och förnöjda som om någon Carl XIV Johan aldrig funnits till, än mindre nyss avlidit. Skulle lojaliteten verkligen behöva sträcka sig ända därhän att man i sin djupa sorg till på köpet måste leva på bara idel palt och havresoppa, så är jag rädd jag gjorde uppror. 11 mars I brev från greve Brahe å kungens vägnar, är Erik Gustaf Geijer utsedd att skriva griftetalet. Detta officiella uppdrag försätter Geijer i en värld där han förlorade både syn och hörsel för vardagslivets företeelser. Agnes har just skrivit till Adolf att hon äro "upp över öronen" i krusflorsgarneringar, stora vita förkläden, snibbkragar, puignetter, långhalsdukar och "Gud vet allt vad". Nu lägger mor och dotter sömnaden åsido. - Agnes serverar téet, breder smörgåsar på det färska hembakade brödet, skjuter skorpkorgen och sockerskålen närmare, ordnar allt snabbt och tyst för att vara bekvämt till hands för "lilla pappa" - ty nu för tiden är han ofta så tankspridd att han glömmer att äta om man inte håller efter honom en smula. Också i kväll sitter han till en början tyst, alldeles bortkommen i sina penséer, och de båda kvinnor som älska honom akta sig väl för att störa honom genom tilltal och frågor. Agnes berättar halvhögt för modern om Adolfs sista brev, huru han sagt sig höra till "malcontenterna" under den nya regeringen, emedan det "nu är ännu tråkigare" i Stockholm, då man icke ens får gå på teater eller höra musik. Men bra lycklig ändå var han ju som strax före kungens död kom på Nagels konsert och fick höra Beethovens härliga Sinfonia Eroica! - Agnes har just skrivit och sagt honom att hon önskar de ville spela Sorgmarschen "vid en Hjältes död" ur Eroican på den gamle kungens begravning i stället för det "Någonting" som "stackars Berwald nu skall vara tvungen att underdånigst sätta ihop". Ty en verklig hjälte var dock Carl Johan.... Och fru Anna-Lisa börjar berätta om sina ungdomsminnen - om allt vackert hon som ung flicka hört om den ädle och tappre marskalk Bernadotte av de svenska officerarna som varit fångar och aldrg kunde glömma hans storsinta ädelmod - om hur trofast han varit i vänskap och hur givmild och hjälpsam, fastän han så ofta anklagats för snålhet och endats mötts av otack. Hur många finnas ej som endast se de små sidorna hos en stor personlighet! Nu tänker man endast på honom som en gammal gubbe, som nästan överlevat sig själv; men den som sett honom då, när han först kom hit, och ännu många år senare, den vet hur en kung och en hjälte bör se ut. Bara de ögonen... Och så detta, som Anna-Lisa alltid funnit så vemodigt: att han var för gammal då han kom till Sverige för att någonsin riktigt lära sig svenska. Hur ensam har han ändå icke varit, mitt i all ståten! Hovet och societeten har ju talat franska - men till folket har han, som kunde tala så hänförande på sitt eget språk, ändå aldrig fått tala riktigt ur sitt hjärta på ett språk som de förstått. Intet under om han ofta blivit missförstådd - kanske kunde mycket eljest varit annorlunda! Så viska mor och dotter sakta med varandra utan att Geijer givit något synligt tecken att han hört ett ord därav. Men då han rest sig från bordet går han bort till pianot och sätter sig att preludiera; och ur tongångar och ackorder växer småningom fram något mäktigt, majestätiskt, outsägligt gripande - Sorgmarschen vid en Hjältes bår, ur Sinfonia Eroica... Agnes´ tårar flyta strida och hon flyr brådstörtat in i skymningen, till den lilla sängkammarsoffan, för att där gråta ut outsägliga känslor; dit kommer även fru Anna-Lisa och dit kommer till sist Geijer. Musiken har lättat hans hjärta och mitt emellan sina kära, med Agnes´ huvud mot sin axel och Anna-Lisas trofasta hand i sin berättar han om sin aftonpromenad och allt vad han därunder kommit att tänka på. Det blir ett rikt tankebyte. 26 april Carl Johans begravning. Erik Gustaf Geijer håller griftetalet. Inget mästerverk. Det finns återgivet i ett par sidor i de samlade skrifterna. Dock har tusen och åter tusen läst skildringen ovan i Anna Hamilton Geetes klassiska verk i fyra delar; I solnedgången Minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste levnadsår

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm