DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2001]

Skulle Lund bereda sorg, fly då hem till Göteborg.
en bordsvisa
till
melodin,
Så lunka vi så småningom

Dagens visa 2002 mars 30

Hej gosse fatta nu ditt glas, du kommit på ett fint kalas med grabbar ifrån Göteborg, här vilar ingen sorg. Är du Masthuggsgrabb av rasren ätt, är du Majpojk eller Gårdasprätt, förvisso är du äkta barn utav den gamla kära sta´n. I Otterhällans röda ljung där stod en gång en hjältekung, och peka´ ner på Göta Älv, och följden vet du själv. Där växte upp en jättesta´ från Kviberg och till Långedra´, och som en extra kraftig märg så byggdes gamla glada Lorensberg. I "Trägårn" mången vårlig natt så svärmisk på en bänk du satt. När mössan blev som mjölk så vit, på krogen gjorde du visit. Steg se´n fram på blomsterprydd balkong och sjöng ut en mogenhetens sång. På din hemväg njöt du av bouqueten hos Slottsskogsparkens doftande syrén. I Älfsborgsfjordens morgondis du väntar på en västlig bris. Bland lömska kobbar blanka skär av födsel hemmastadd du är. Nu till Styrsö och till Öckerö du seglar med ditt hjärtas mö, och om din koster vingar får, i Bohuslän finns vatten, som förslår. Ack, gosse, ofta blev du väckt vid suset av en västanfläkt. Nu har du blivit Lundapåg, men glöm ej, var din vagga låg. Som en följd av ädel extraktion har du hamnat i en stolt nation. Skulle Lund dig blott bereda sorg, så fly då hem till gamla Göteborg.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Länk Wilhelmina Stålberg

Dagens visa 2001 mars 30

Mormors öga (Till en tavla av Amalia Lindegren) text: Wilhelmina Stålberg (1803-1872)

Får jag trä´ på mormors öga? Ropte liten dalmaspys. - Nej, mitt socker; ingen nys Har du om hur de ä´ tröga, Dessa blaggarnstrådar grå, Helst för dina fingrar små.

Ja, men mormor ser ju inte. Jag ser mycket bättre, jag. Minns, jag trädde på, en dag. Ack, om mormor sig påminte!... - Gott, mitt minne är så kort. Tappa inte synåla bort.

Där han sitter nu och träder, Med en ytterst viktig min, På en tråd, visst icke fin. Gumman skrattar och sig gläder Åt den lille - ack, så kär! Han ju mormors öga är.

Snart han jublar: Ha! det gick ju. Ned från bordet med ett hopp Står han, blickar blåögd opp Till den gamla. Mormor fick ju Av prostinnan soppan där: Giv en smula åt din Pehr!

Ack, vad gåve icke gumman Åt sin älskling, hennes hopp, Hennes ålders rosenknopp. Kärlek - det är huvudsumman. Henne ensam han ju har, Ingen mor och ingen far.

Äro hans föräldrar döda? Hör man frågas, då och då. Åh nej, bittrare än så. Denna onda världen, snöda, Hårt sin snara om dem slog Och dem över havet drog.

- Till Amerika? - Så var det. Ack ja!... Herre Jemine, Att jag sådant skulle se! Till Amerika ... dit bar det. Och min dotter - att hon for Bort ifrån sin gamla mor!

Men likväl jag frälste gossen. Ända i stationens sal Var jag och så gott som stal Barnet ifrån resetrossen, Vandrade från staden se´ n Hem på mina trötta ben.

Ack, jag bar ju då på armen Allt vad kärt jag ägde kvar. Trösten för min ålders dar Slöt jag troget intill barmen. Modern har ju flickan än; Må hon kunna vårda den!

Gossen har nu mig allena. Mormor, jag blir stor en dag. Då går jag till Stockholm, jag; Pengar skall jag där förtjäna, Och när jag har samlat dem Skickar jag dem alla hem.

Då får mormor egen stuga, Egen gris och egen ko, Och blir fin och grann. - Må tro, Va´ di ska för mormor buga. Så han jollrar dagen ut, Han min lilla hjärtesnut.

Herre Gud bevare gossen Från all ondska och all flärd! Han, som skapat sol och värld, Han, som tänder stjärneblossen, Skyddar väl ett stackars barn Och från syndens leda garn

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm