[Barbro Stigsdotter Ornäs] | [Blendasägnen - En majdag i Värend]

LÄNK Lars Wivallius

melodin i midi format. OBS! markera repetera automatiskt allow looping

Klage-visa Över denna korta och kalla vår. text: Lars Wivallius (1605-1669) melodi: Den gamla dagvisans melodi En torr och kall vår gör sommaren kort Och vintrens föda fördriver. Gud hjälpe, som rår, si våren går bort Och liten glädje oss giver! Sol varma, förbarma! Hos vädret torrt Nu kölden sommaren river. Gott majregn giv, låt dugga tätt ner, Låt varm dagg örterna fukta! Oss torkan bortdriv, låt frosten ej mer De späda blomsteren tukta! Var nådig, var nådig, för dem jag ber, Som Herran tjäna och frukta. Låt vädret kalla och torkan oblid Ej tvinga rosorna röda, låt åkeren stolt ej läggas så nid, Att han ej bonden kan föda! Bevara från fara i allan tid Den späda jordenes gröda! Låt himmelens port utvidga sin gång, Hjälp molnen högre uppstiga, Låt höra oss fort skön näktergals sång, Som kölden tvingar att tiga! Låt sjunga de unga med stämmor mång´, Låt barnen dansa och niga! Låt dansa i rad folk, stora och små, Låt särla sommarens färlor! På blomster och blad låt tillra och stå De våta himmelska pärlor! Låt kvittra, låt tittra steglitser små, Hos granna svenska sädsärlor! Giv glädje och tröst, låt lärkan ej dö, Låt leva sommarens svala! Hugsvala vart bröst på Sveriges ö, Som nu månd´ sorgeligt tala! Giv sommar, giv blommor, giv gott grönt hö, Låt göken ropa och gala! Mot gryningen blek, mot dagningen blid, När natt och dag sig åtskilja, Låt höras mång´ lek om sommarens tid, Djur dansa, spela och gilja! I strömmar ej glömmer mång´ lax, mång´ id, Mång´ fisk då hava sin vilja! Gör dagen oss lång, gör natten oss klar, Låt duggregn varma nerfalla Och locka till sång den fågel, som har Tyst varit vintern den kalla! Låt klinga, låt springa mång´ hjon, mång´ par, Låt fröjdas människor alla! Gack fruktbar oss upp, gack fruktbar oss ner Och hälsa byar och städer! Mång åkermans kropp då gläder sig mer, Som går i tunna linkläder. I dalar trast talar och mång´ mun ler Och mång´ liten fågel kväder. Ja, ljuvliga sol, du fattig mans vän, Som ditt sken ingen vill spara, Lys uppå vårt bord med sommar igen, Låt köld och torka bortfara! Nu längta, nu trängta kvinnor och män Att gå i solskenet klara. Gör sorgen oss kort, bliv åkermans vän, Låt grönskas skogar och dalar, Driv torkan oss bort, giv vätskan, som än Mång bondes hjärta hugsvalar! Låt sjunga mång´ tunga om fröjd igen, Som nu bedröveligt talar! Låt skogen stå grön, låt jorden få frukt, Se till att intet oss tränger, Låt fläkta så skön och härlig en lukt Av skogar, åkrar och ängar! Låt kransas, låt dansas med fröjd och tukt, Låt bäddas brokota sänger! Låt gräset bli blött och blomsteren skön´, Låt dansa lilla lekatten, Låt fläkta oss sött, vitt ut uppå sjön, Låt skönt väder blåsa på hatten! På ängen giv sängen i gräset grön Åt dem, som färdas om natten! Låt ämbetsmän rätt få bruka sin hand Och trygg på resa sig giva, Låt köpmännen gå till vatten och land, Dit de helst handelen driva! Av rosor och kosor ibland all stand Låt mången fröjdefull bliva! Låt dagen bli varm, mång´ herde då står I mång´ grön, lustigan skugga Och rister sin arm åt getter och får, På bär och äpplen låt tugga! Från plogen åt skogen, så vitt han når, Låt oxen titta och glugga! Släpp boskapen vall, lös oxen ur bås, Driv fä och fänad åt skogen! Låt öken få stall in under Guds lås, Låt bonden glädjas vid plogen! Höst mustig gör lustig, låt säden fås Av åkren ymnig och mogen! Låt grönskas hans får, låt blomstras hans äng, Hjälp fylla bingarna blotta! När bonden själv rår, får krigsman ock säng Att vila lemmarna trötta. Still vreden, giv freden; mång´ piga, mång´ dräng Då glädjas över all måtta! På blomster och löv låt stimma de bi, Som draga honingen söta! Men luften blir döv av buller och skri, Där sig två krigshärar möta. Still vreden, giv freden, Gud statt oss bi, Som bäst kan fienden stöta! Du råder för krig, du råder för allt, Du rår för himmelens fäste, Ty vill jag ock dig allt hava befallt, Hjälp oss till fot och till häste! Gör frodigt, frimodigt, vad nu är kallt, Du vet allena vårt bästa! Vi hava, o Gud, dig syndat emot, Förlåt oss bristerna svåra! Vi vilja ditt bud med bättring och bot Nu följa dagarna våra. Låt falla mot alla din vredes hot Och hjälp allt, vad oss kan dåra! Dämp´ vällusten ner, dina gåvor oss lär Alltid rätt nyttja och bruka! Och ändtlig jag ber, hjälp deras besvär, Som tuktigt sina bord duka, Och hjälpa, ej stjälpa den hand, som bär En tom och söndrigan kruka! Giv dem ett gott år, dem lyse din sol, Som årsens tider vet dela, Dem månen och gånge i år som i fjol, Att ny och nedan ej fela! De andra låt vandra till tomma bol, Som aldrig hjälpa sjukt hela.

LÄNK Lars Wivallius

[topp]

Länk Barbro Stigsdotter Ornäs

melodin i midi format

Den flyende Gustav Vasa. ur sånger  för skola och hem (1910) Se Norges fjäll! De snart mig skola skilja Från Kristians våld. Ack, arma fosterland. Må bland ditt folk en kraftigare vilja Mer lyckligt lösa dina träldomsband! Hur länge skall tyrannen sprida fasa? Så klagar flyende den ädle Vasa. Hur länge skall tyrannen sprida fasa? Så klagar flyende den ädle Vasa. Men utur Sälens dystra skogar skalla dalmannaropen; Gustav, Gustav, kom! Vi följa dig, med dig gå svenskar alla. I fosterlandets namn vänd om, vänd om! Och fjällens genljud återgåvo orden, och räddning skänktes arma fosterjorden. Och fjällens genljud återgåvo orden, och räddning skänktes arma fosterjorden.

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Blendasägnen - En majdag i Värend]

[Klage-visa Över denna korta och kalla vår]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

---

[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]

[topp] | [till dagens visa 2001]
[Blendasägnen]
[En majdag i Värend]
[Marsch]
[Märtas visa]
[Klockarfars visa]
melodin klockarfars visa i midi format

Dagens visa
2002 okt 29

LÄNK Sägnen om Blända

LÄNK Värend i Småland

Blendasägnen  Ur Bilder ur svenska folklifvet.  Teckning efter original av B. Nordenberg (1822-1902). Text: Johan August Berg (1818-1902)

Då alla svenska kvinnor nu äga lika arvsrätt med sina bröder, men därjämte höra av sina mödrar, att den tid ej är fjärran, då de vid arvsdelning blott räknades för halva människor, kan man väl antaga, att de förvånade fråga: Vadan kom oss detta! Och svaret bliver: Från Värends brudfärder kunna alla Sveriges kvinnor räkna sina arvsanspråk. Hade den lyckliga brud, vi här se tåga oss förbi i sin ridderliga dräkt, ej haft amazontappra förfäder å mödernesidan, så hade till äventyrs bruden i de övriga landskaperna ännu ansetts tillhöra en lägre människosläkt, än sin egen köttslige broder. Man ser i själva de triumferande anletsdragen, att vår värendsbrud känner sin jämnlikhet inför lag med det manliga släktet.

Vid en av våra riksförsamlingar uppstod den frågan: Skall Värend tvingas under Sveriges allmänna ärvdabalk, eller bör ej Värends arvslag bliva hela Sveriges? Och sanningen tog denna gång, vad den annars, tyvärr, ej alltid gör, ut sin rätt, och mannen erkände, att tiden äntligen var inne, att hon, som, hugstor i försakelsen, delar hans bekymmer och lindrar hans mödor, borde befrias från det förtryck, som urgammal orättvisa pålagt och höjas i det yttre till det människovärde, vartill hon, ofta framför själva den lagstiftande mannen, är berättigad.

Anledningen till värendskvinnornas forna företrädesrätt stödjer sig på den märkvärdiga tilldragelse, vilken, som en sägen, ännu kvarlever i varje koja i det stolta häradet. Varje kvinna vet där att berätta, det hon räknar sina anor från de modiga kvinnor, som i farans stund räddade hembygden och fäderneslandet från fiendens härjande anfall.

Det var dock ej första gången de deltagit i bardalekar. Svärden fördes ej av ovana händer. Albertus Kranzius m. fl. förtälja, att "kvinnorna allaredan många ridderliga gärningar gjort." Men när ägde den tilldragelse rum, som Blendasägnen omförmäler? Därpå ha de lärde givit de mest skiftande svar.

Vi tro, att, när Blekinge i 9:de eller 10:de seklet ryckts från Sverige, en kvinnohär försvarat Värend emot den segersälle fienden, och att, förrän Sigfrid ännu döpte Värend, kvinnorna vunnit sin jämnlika arvsrätt till lön för sin tapperhet, då deras män och bröder ännu kämpade eller till största delen redan stupat under Blekinges försvar, vilket misslyckades.

Utan att vidare inlåta oss i historiska undersökningar, vilka ej här hava sin plats, berätta vi den märkliga sägnen så, som den på själva orten förtäljes. Blenda är anförerskan för den sällsynta fribytareskaran. De komma väpnade, men förklara, att de ej anse sig kunna våga en strid, utan antaga det gjorda fredsanbudet, under villkor att få bliva de danska kämparnas makor. Kungen väljer Blenda, och var kämpe utkorar sin maka. Var och en undfägnar nu sin brudgumme, tills denne, mätt och drucken, insomnar med huvudet i brudens knä. Nu viftar Blenda med en näsduk till tecken, att stunden var inne. Och en var mördar sin man - och landet var frälst. Som man vet, förtäljes berättelsen med olika drag. Så berättas den i Blädinge, själva skådeplatsen för blodbadet, och medvetandet hos folket är väl av större vikt, än vetandet i historien.

Sånger ur "En majdag i Värend".

Marsch  text: Carl Wilhelm Böttiger

Svensk bonde är född till svensk soldat,  lik´ gott vad han eljest må heta:  att Sverige kan falla är bara prat,  vi alla svenskar det veta;  men söker du lycka och frid och ro,  så sök dem i bondens lugna bo!

Och kommer fienden i vårt land,  då ställer bonden bort plogen:  då tar han lian uti sin hand  och yxan han slipar i skogen;  men vad han då hugger och vad han skär,  helt visst det blodiga skördar är.

Svensk odalbonde är man för sig,  han fruktar sin Gud - eljest ingen.  Och lita på honom! han sviker ej dig,  hur växla för övrigt må tingen.  Med gammaldags tro i sitt svenska bröst,  han vördar sin Gud och sin konungs röst.

Märtas visa.  text: Carl Wilhelm Böttiger

I Sverige ligger en skogig trakt,  och Värend månde den heta:  en gång i fordom - så är det sagt -  bröt dansken in, skall ni veta.  Men hur det gick honom, vet båd´ ni och jag,  och skogens fåglar de sjunga än i dag,  de sjunga, drilla: trill-trill-rill-ri-ri, trill-rill-ri-ri,  om flickorna uti Värend.

Och Värends namn det är vitt berömt:  vi värja oss, när det gäller.  Den konsten gossarna än ej glömt,  och flickorna intet heller.  Vi ärva lika, så gick det år från år;  och skogens fåglar de sjunga varje vår,  de sjunga, drilla: trill-trill-rill-ri-ri, trill-rill-ri-ri,  om flickorna uti Värend.

Och född i Värend jag själv ju är,  fälttecknet bär jag om livet;  och ofta läsa i bok jag plär,  vad om oss däkor står skrivet.  Ja, mången gång, när jag från min spinnrock slapp,  jag sjöng i skogen med fåglarna i kapp.  jag sjöng och drillade: trill-rill-ri-ri, trill-rill-ri-ri,  om flickorna uti Värend.

melodin klockarfars visa i midi format

Klockarfars visa text: C. W. Böttiger och J.W. Bäckström  musik: Folkmelodi

Klockarfar, han skall nu allting bestyra,  lära barnen, att två och två det är fyra,  utan honom man kan ej lära att stava,  utan honom man kan ej folket begrava.

Föds ett barn, så frågas: vad skall det heta?  "Gå till klockarn, han måste allting ju veta."  Om ett par sig i äkta ståndet begiver,  är det klockarn som bröllopsverserna skriver.

Får med sjukdom för sina synder man sota:  "gå till klockarn, han skall dig nog kunna bota."  Om processer och annat otyg man äger:  "gå till klockarn och hör dig för vad han säger."

Han skall ock veta råd för alla slags sorger:  ympa barn skall han kunna samt spela orger.  Det är han, som skall hålla handbok åt prästen,  och vid gravöl är det han, som får resten.

Varje söndag skall predikstolen han damma.  Klockare och klokare är detsamma.  Han i läsa skall känna nyaste moden.  Lugga barn skall han på lancastermetoden.

Han åt prosten skall väga tiondesmöret,  bakpå schäsen åka med till förhöret;  prost och kaplan han söka skall att förlika,  och vid mässfall det händer han får predika.

Ingenting, nej, intet får han försumma:  dör en gubbe, så tröstar klockarn hans gumma.  Han skall föra an båd´ dansen och leken,  och vid bordet är det han som skär steken.

Han skall vara med från början till slutet;  skall det skjutas, så släpper klockarn till krutet.  Han skall vara en hjälp för gamla och unga,  och framför allt skall han vara grym till att sjunga.

Överallt så är klockarn framme och råder,  får man tandvärk, skall han på tummen slå åder.  Men i dag så är hans helaste ärend´  att lyckönska er silverstjärnor i Värend.

[topp]

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

---

[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]