[How great Thou Art- O Store Gud-länkar]

[topp] | [O Store Gud] | [till dagens visa 2001] [midilänkar]

Jukebox Tebordet How Great Thou Art

[O Store Gud] | [till dagens visa 2001]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

Jukebox Tebordet O Store Gud

[topp] | [till dagens visa 2001]

LÄNKAR

Text plus midi Carl Boberg O store Gud

Dagens visa 2002 mars 29

O, store Gud text: Carl Boberg musik: Okänt ursprung O, store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med ditt allmakts ord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord - då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud, o, store Gud! Då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud. O, store Gud. När jag hör åskans röst och stormar brusa och blixtens klingor springa fram ur skyn, när regnets kalla, friska skurar susa och löftets båge glänser för min syn - då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud, o, store Gud! Då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud. O, store Gud. När sommarvinden susar över fälten, när blommor dofta invid källans strand, när trastar drilla i de gröna tälten vid furuskogens tysta, dunkla rand - då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud, o, store Gud! Då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud. O, store Gud. När jag i Bibeln skådar alla under som Herren gjort sen förste Adams tid, hur nådefull han varit alla stunder och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid - då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud, o, store Gud! Då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud. O, store Gud. När tryckt av synd och skuld jag faller neder vid Herrens fot och ber om nåd och frid. och han min själ på rätta vägen leder och frälsar mig från all min synd och strid - då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud, o, store Gud! Då brister själen ut i lovsångs ljud. O, store Gud. O, store Gud. När en gång alla tidens höljen falla, och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kalla min frälsta ande till dess sabbatsro - då brister själen ut i lovsångs ljud. Tack, gode Gud, tack, gode Gud! Då brister själen ut i lovsångs ljud. Tack, gode Gud, tack, gode Gud!

[topp] | [O Store Gud]

Dagens visa 2001 mars 28

Den blinda sångmön

Charlotte Seuerling

Fadern, bekant i Sveriges teaterhistoria, Karl Gottfried Seuerling född i Sachsen 1728, död i Örebro 1795. Modern, Margaretha, dotter till Frihetstidens förnämste teaterförfattare, Peter Lindahl.

Charlotte Antoinette, den yngsta dottern, född med syn, blir vid fyra års ålder vaccinerad, men koppmaterien kastar sig på hennes ögon och hon blir blind. Modern, som nybliven änka, bryter upp och beger sig till Finland med en egen teatergrupp. Dottern Charlotte får ett nytt hem, Per Aron Borgs. Nämnde Per Aron Borg startar ett institut för blinda och dövstumma med Hennes Maj:t Drottningen Hedvig Elisabeth Charlotta som dess första högsta beskyddarinna.

Inför drottningen sjöng, spelade Charlotte en egen visa:

Från min barndoms första dagar synen mig berövad´ var; först i dag mitt hjärta klagar över den förlust jag har: jag den sällhet icke njuter att Dig, dyra drottning se; men du hör den suck jag gjuter, ser min känslas rökelse.

Och igenom dessa blickar, slutna för en önskad syn, tårar bedjande jag skickar upp till Honom över skyn, Han skall mina böner höra, gjuta ned välsignelse, som en Gud så säll Dig göra, som Du skapat lycklige.

Charlotte hade själv skrivit ner raderna, lämnade över dessa till drottningen. Charlotte blev så rörd att hon svimmade.

Detta blev förevigat av en närvarande åskådare, krigsrådet greve Gustaf Snoilsky, i en längre dikt, i versraderna:

Här den blinda sångmön rörd sig ter och av tacksamhet i vanmakt dignar ...

I Kungliga biblioteket förvaras av Charlotte emellan två mässingslinjaler skrivna rader: Borgen kom, och nattens tystnad och skymning brötos, och glädje och ljus intogo dess rum. Charlotte Seuerling.

Per Aron Borg rapporterar i ett tidsdokument från 1809:

Blinda Charlotte Seuerling har sedan senaste examen uppövat de då visade förmögenheter uti skrivning, tyska och franska språkens explikation och talande, ävensom färdighet på cittra och harpa. Och har hon i sistnämnda talang, ävensom i tyska språket, kommit därhän att hon kunnat informera andra däruti och därigenom själv mycket bidraga till sitt underhåll. Utom detta har hon börjat spela klaver, skriva tyska språket, räkna med siffror samt fått lektioner i naturlära och geografi, till vilket ändamål en karta över Sverige är inventerad och brukad, där allt av blinda kan kännas. Hon har även övat sin fallenhet i skaldekonsten, i musikalisk komposition samt i mekaniken, av vilket isynnerhet presenteras en maskin hon inventerat för att såsom blind kunna själv linjera sitt notpapper och skriva sina kompositioner. Hennes ringa fallenhet för fruntimmersslöjder, men outtröttliga och nästan ouppfylleliga benägenhet för vetenskaperna hava, sedan hon fått en översikt av de flesta litteraturens grenar och isynnerhet fästat sig vid matematiken och naturkunnigheten, föranlett mig att bestämma henne till medicinen, genom vilken hennes utkomst och verksamhetsbegär tidigare kan uppfyllas än genom någon annan vetenskap. Arrangementer äro också därtill gjorda, och hava några om sin vetenskap förtjänte lovat att bibringa henne de i denna vetenskap nödiga undervisningar.

Möter mig åter fördomen hos någon mindre upplyst eller åtlöjet av någon misstämd ärbarhet i anseende till mamsell Seuerlings kön, så önskade jag, att en gång floret fölle bort, som gör dem kortsynta nog för att icke finna, det könet orättvist är uteslutet ifrån många sätt att gagna och förtjäna, vartill själva naturen och deras lynne skapt detsamma. Jag vill nu ej tala om att ganska många slöjder, vilka med uteslutande rätt borde tillfalla kvinnan, nästan synas rövade från henne, men även om flere vetenskaper, t. ex. kemin, botaniken, fysiken, naturalhistoria, vitterheten och en stor del av informationsverket. Ömhet vid sjukbädden, outtröttlighet i vård, lätthet i lynnet, minne och penetration, förenad med snarhet att se saken ur dess naturligaste och sannaste synpunkt, se där kvinnans och läkarens huvuddrag, och likväl hava de nästan aldrig fått se tillsammans i en person. Själva anständigheten kväver ofta ett önskat begär om råd, och ett fruntimmer, som vore läkare, skulle åt världen återskänka många offer, som nu falla för den tysta blygsamheten. Man tackar vanligtvis Försynen och oroar sig mindre, då ett familjestöd faller, om barnen äro söner; varför? emedan gossen äger mera utsikter för sin bärgning och sin utkomst; döttrar förbittras mångdubbelt av den smärtande tanken: vad blir ert öde? tiggarens eller tjänarens eller - här övergår henne en starkare rysning än dödens - förförelsens. Vilken stor välgärning vore det ej för mänskligheten, att med fördomars nedbrytande skulle ljusna vårdarens sista blick på de efterlevandes framtid! Vilken stark pelare i sedernas tempel, om man åt den unga flickans förstånd förtrodde en nyttig kunskap! Vilken minskning av armodets legioner, om man i hennes händer lämnade en närande slöjd! Vare dessa tankar mitt försvar, för det jag bestämt min blinda elev till medicinen!

Charlotte förenades med modern och teatergruppen i Finland. Hon hjälpte till att bygga upp ett blindinstitut i Rysslands huvudstad S:t Petersburg. Efter moderns död 1820 återvände Charlotte till Stockholm.

Den 25:te september 1828 "slog hon upp blicken till de renare, klarare synerna ovan jordlivets töcken."

Från det höga ingen stråle lyste

text: Charlotte Seuerling

Den blinda sångmöns kändaste visa gavs ut flera gånger i  skillingtryck, enligt källan så sent som 1852.

Från det höga ingen stråle lyste. Hemsk var natten, mörker omgav mig. Ensam stod jag och för mörkret ryste; törnbeväxt och ojämn var min stig.

Djup var natten, som sig kring mig bredde; vilse jag i öknen irrade; ingen vän mig över branten ledde; kring mig våldsamt stormen rasade.

I mitt kval jag ville söka döden, redan gripen av förtvivlans hand; för att sluta mina sorgsna öden själv jag ville slita livets band.

Meteoren lik uti mitt hjärta, hoppets stråle hastigt fladdrade, men försvann uti min djupa smärta. Åter utan tröst jag irrade ...

Skall då evigt detta kvalda hjärta - så jag tänkte - sucka efter tröst? Jag om lindring himlen i min smärta bad, men han var sluten för min röst.

Då. lik morgonrodnans första ljusning, ett esteriskt sken ur dimman bröt: Vänskap kom, och vid dess milda tjusning lugn och sällhet till mitt hjärta flöt.

Följande dikt förvaras av släkten Borg som en dyrbar relik:

Öfver Hr Kongl. Secreter Borgs porträtt

Dygden, mildheten och redligheten hufvuddragen uti bilden är; sanningen, förent med menskligheten, visar styrkan af dess karakter. Ur dess öga himlens godhet strålar, visheten man på dess panna ser, i dess blick sig själens storhet målar, snillet skämtsamt på hans läppar ler.

Källa: Birger Schöldström: Mörkt och Ljust 1893

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm