Lykkeliten
"Skrevet av Lyktemannen(Frimann CLASEN) i 1943.
Omhandler en norsk sigøynerunge.
Skrevet som en protest mot Adolf Hitlers
noe merkelige menneskesyn."

melodin i midiformat

Da lykkeliten kom til verden,
var alle himlens stjerner tent.
De blinket "lykke til på ferden",
som til en gammel, god bekjent!
Og sommernatten var så stille,
men både trær og blomster små,
de stod og hvisket om den lille,
som i sin lyse vugge lå.

Slik kom da lille Lykkeliten
til et av verdens minste land.
Og skjønte han va'kke store biten,
så var han dog en liten mann!
Han hadde mørke, brune øyne
og håret var så svart som kull.
Han lå og skrek det første døgnet,
men han har store smilehull.

Han har så sterke, faste never,
og slike silkebløte kinn,
og i en silkeseng han lever,
der har han også ranglen sin!
Det er hans verden nå så lenge,
det aller første år han har,
og han vil ingen større trenge
før han det første skrittet tar!

Til livets ære skjer et under
i alle land hver dag som går,
ja, i et hvert av de sekund,
som men'skehetens klokker slår!
Men ingen vet og ingen kjenner
den vei ditt lille barn skal gå,
og ingen vet hva skjebnen sender
av lyse dager og av grå.

Men Lykkeliten kom til verden,
og da var alle stjerner tent.
Det lovet godt for fremtidsferden,
det var et tegn av skjebnen sendt!
Og sommernatten var så stille,
men både trær og blomster små
de stod og hvisket om den lille,
som i sin lyse vugge lå.

Tekst: Frimann Clasen

DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]

[topp] | [till dagens visa 2002]

Norska barnvisor/Pippi Långstrump länkar

Koordinatorens barnesider

Astrid Lindgrens visor

Villa Villekulla

text och Real Audio i bakgrunden

Norska barnvisor/Pippi Långstrump länkar
Koordinatorens barnesider

Astrid Lindgrens visor
Villa Villekulla
text och Real Audio i bakgrunden

[topp] | [till dagens visa 2003]

TILL MINNET AV
ASTRID LINDGREN

Astrid Lindgren länkar

[topp]

Dagens visa
2002 jan 29

melodin i midiformat

Ester
Astrid Lindgrens favorit bland skillingtrycken

(Så bister, kall sveper nordanvinden.)
melodi: Det är så ljuvt att i syskonringen...
Svenska Missionsförbundets sångbok
Så bister, kall sveper nordanvinden
om stuguknuten den sena kväll.
I stugan sitter så blek om kinden
en liten flicka vid spisens häll.
Den bleka hyn och de tärda dragen
de vittna tydligt om sjukdom, nöd,
och hennes pappa har hela dagen
för krogen glömt skaffa barnen bröd.
I kalla stugan vid fönstret sitter
bror Axel skådande upp mot skyn,
och minnets hägring, än ljuv än bitter
omväxlar snabbt för hans inre syn.
Fast tåren skymmer hans blick han sjunger:
Gråt icke Ester, min syster snäll.
Snart kommer pappa och då vår hunger
skall fly sin kos, vi få mat i kväll.
Men minns du Axel när mamma levde
hur annorlunda det var mot nu.
I kalla stugan vi ej behövde
på pappa vänta, men kära du
lyft upp mig sätt mig vid fönstret neder,
jag vill så gärna mot himlen se.
Där aftonstjärnan hon blickar neder
kanhända mamma vill mot mig le.
Så mamma gjorde, jag minns så gärna
när hon om kvällen mig sjöng till sömns.
Men titta Axel där föll en stjärna,
hon sade ofta min mamma ömt,
att när en stjärna från himlen faller
en själ får flytta till himlen opp.
När jag till slutet går hem då faller
väl ock en stjärna utur sitt lopp.
Men låt mig bror i din famn få vila,
det är så kallt och jag är så trött.
Och Axel tager sin syster lilla,
uti hans armar hon slumrar ren,
Han sitter tyst liksom för att vakta
och gungar syster som slumrar ren,
mot himlen blickar, då faller sakta
en stjärna ner ifrån himmelen.
En liten stjärna, så sade Ester,
skall falla när jag går hem till Gud.
Så tänkte Axel och skådar efter,
och lilla syster har ren fått bud.
Se ögat brustet och bleka kinden
ej mera fåras av sorgens tår.
Ej mera isas av kalla vinden,
förklarad Ester för tronen står.
Den grymme fadern från krogen kommer,
får se sin älskling ren kall och död.
Då i hans själ väcktes verklig ånger,
till Jesus flydde han i sin nöd.
Nu aldrig mer han på krogen sitter
men ofta böjd mot sin vandrinsstav,
av ånger fäller han tåren bitter
vid enkla korset på Esters grav.
Hon, omedveten därom, fick vara
en missionär som från syndens stig
den arme drinkarn fick återföra.
Men kära, vem skall få föra dig?
Du som i lustarnas land vill dröja,
se Jesus klappar på hjärtats dörr.
Ack öppna, skynda för Gud dig böja,
du ångra skall att det ej skett förr.

DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

Dagens visa
2002 jan 29
melodin i midiformat
Ester Astrid Lindgrens favorit bland skillingtrycken (Så bister, kall sveper nordanvinden.) melodi: Det är så ljuvt att i syskonringen... Svenska Missionsförbundets sångbok Så bister, kall sveper nordanvinden om stuguknuten den sena kväll. I stugan sitter så blek om kinden en liten flicka vid spisens häll. Den bleka hyn och de tärda dragen de vittna tydligt om sjukdom, nöd, och hennes pappa har hela dagen för krogen glömt skaffa barnen bröd. I kalla stugan vid fönstret sitter bror Axel skådande upp mot skyn, och minnets hägring, än ljuv än bitter omväxlar snabbt för hans inre syn. Fast tåren skymmer hans blick han sjunger: Gråt icke Ester, min syster snäll. Snart kommer pappa och då vår hunger skall fly sin kos, vi få mat i kväll. Men minns du Axel när mamma levde hur annorlunda det var mot nu. I kalla stugan vi ej behövde på pappa vänta, men kära du lyft upp mig sätt mig vid fönstret neder, jag vill så gärna mot himlen se. Där aftonstjärnan hon blickar neder kanhända mamma vill mot mig le. Så mamma gjorde, jag minns så gärna när hon om kvällen mig sjöng till sömns. Men titta Axel där föll en stjärna, hon sade ofta min mamma ömt, att när en stjärna från himlen faller en själ får flytta till himlen opp. När jag till slutet går hem då faller väl ock en stjärna utur sitt lopp. Men låt mig bror i din famn få vila, det är så kallt och jag är så trött. Och Axel tager sin syster lilla, uti hans armar hon slumrar ren, Han sitter tyst liksom för att vakta och gungar syster som slumrar ren, mot himlen blickar, då faller sakta en stjärna ner ifrån himmelen. En liten stjärna, så sade Ester, skall falla när jag går hem till Gud. Så tänkte Axel och skådar efter, och lilla syster har ren fått bud. Se ögat brustet och bleka kinden ej mera fåras av sorgens tår. Ej mera isas av kalla vinden, förklarad Ester för tronen står. Den grymme fadern från krogen kommer, får se sin älskling ren kall och död. Då i hans själ väcktes verklig ånger, till Jesus flydde han i sin nöd. Nu aldrig mer han på krogen sitter men ofta böjd mot sin vandrinsstav, av ånger fäller han tåren bitter vid enkla korset på Esters grav. Hon, omedveten därom, fick vara en missionär som från syndens stig den arme drinkarn fick återföra. Men kära, vem skall få föra dig? Du som i lustarnas land vill dröja, se Jesus klappar på hjärtats dörr. Ack öppna, skynda för Gud dig böja, du ångra skall att det ej skett förr.