[Ada Byron Lovelace]

[Lady with the Lamp]

[Länkar Florence Nightingale]

[Sveriges skaldinnor]

[Frihet min fröjd du min gudinna]

[Här är en bok för er, I svenska mödrar]


[topp]

Ada Byron Lovelace (1)

Ada Byron Lovelace (3)

Ada Byron Lovelace (4)

[topp]

Florence Nightingale

Four Songs about Nursing

LÄNK Lady with the Lamp

[topp]

Länkar
Florence Nightingale

http://www.florence-nightingale.co.uk/

http://www.countryjoe.com/nightingale/index.html

http://www.agnesscott.edu/lriddle/women/nightpiechart.htm

http://www.gardenofpraise.com/ibdnight.htm

http://www.bbc.co.uk/history/historic_figures/nightingale_florence.shtml

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Frihet min fröjd du min gudinna]

[Här är en bok för er, I svenska mödrar]

Länkar till
Sveriges skaldinnor

fru Brenner fru Nordenflycht fru Lenngren

[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 oktober 28

Frihet min fröjd du min gudinna text: Hedvig Charlotta Nordenflycht melodi: 1700-talet noter: den svenska Kärleksvisan samlade av Knut Brodin, Westin, 1958 Frihet, min fröjd, du min gudinna. unna mig i din skugga bo, Ungdom och oskuld hos dig finna      lugn och ro: kärlekens fröjder snart försvinna,      bäst de gro. Fjärran jag sett hans falska snara, fjärran den eld, som allt förtär; men aldrig kan förnöjd den vara,      som är kär. Skydda mig, Frihet, att förfara,      vad det är. Tirsis för mig det band berömmer, prisar den vällust kärlek ger, av honom själv tvärtom jag drömmer      när jag ser sinnenas oro, som han glömmer      kväva ner. Kärlek, han säger helt betagen, övar vårt vett fullkomligt väl; däri jag ser mig ock bedragen      ty hans själ yrar och drömmer hela dagen      fjolligt gräl. När han min hy med liljan parar och talar om min fägrings prakt, har han ej, när den stunden varar,      hörselns makt; men kallar, vad jag hövligt svarar,      blott förakt. Och fast han ofta sett mig gråta lammen, som kommit ur min vård; fast jag begrov med ögon våta      lilla Mård, kallar han mig, hur tycks det låta,      grym och hård. Därför jag tror, att denna branden kväver båd minne, mod och vett; herden, som sjöng vid klara stranden      allt i ett, tiger nu, sen i kärleks banden      han sig gett. Kärlek kan sig ock man snart förbyta, flyger så lätt som svalor små, som säven uppå vattnet flyta      i vår å: dem minsta år-tag sönderbryta      och nedslå. Sist när jag satt vid aspen gröna och knöt de mjuka blomster-blad, hörde jag en, som för sin sköna      ljuvligt kvad och henne att dess kärlek löna      häftigt bad. "Ack," tänkte jag, "vad älskogs våda har nu tänt alla herdar an; Tirsis vill mig detsamma båda      bäst han kan." Och när jag gick att denne skåda      var det han. Han, som av högsta låga tänder för mina fötter nylig låg, honom jag nu av andra händer      fängslad såg: kärleken så var timma vänder      deras håg. Långt mera lust i skogen vankar där mina får i skuggan gå, se, hur sin mjölk av modren samkar      lammen små: av sådan kärlek mina tankar      nöje få. När som mitt spel om aftonstunder härmar de ömma fåglars bröst och väcker upp från närmsta lunder      ekos röst, finner jag i menlösa stunder      ro och tröst. Därför fly, kärlek med din båga. Jag har dig för min ovän nämnt. Gack med din flärd, din lust och plåga,      lösa skämt. Mig har din blick, din första låga      redan skrämt.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 oktober 28

Här är en bok för er, I svenska mödrar text: Sofia Elisabeth Brenner Till Herr Doktor Johan von Horn då han av trycket lät utgå sin Svenska Jordegumma anno 1697 Jordegumma (Jordemoder) gammalt ord för barnmorska Här är en bok för er, I svenska mödrar hit! Den på ert modersmål er kan till pricka lära, Hur en sig skicka bör i nio måna´rs tid, När hon sig känner på en kärlig tyngsel bära, Och hur hon lyckligt sen må Evas äpplebit, Så rätt som görligt är, i rättan tid betala. Bort hädan, unga mör! I ären än för smala, Och dessa bladen stå er ej att läsa fritt; Er, svenner, även väl förbjudes denna läxa, Det går allenast an dem, som i rundan växa. Har den väl orätt dömt, som fordom dessa tre I faran lika höll, i lika ordning ställde: En sjöman, den i storm sig vill åt havet ge, Och den, i våndan står med fostret under bälte, Samt en, den sig i fält till drabbning färdig gör, Där döden en gång ej men tusen resor mötes! Hur nödigt är det då, att barnsängshustru skötes, Bör utom att som de, som fromma kristna bör, Sig i den Högstes skydd i all sin tid befalla, Också för allting mäst hans bistånds makt påkalla. Ty fast all mänsklig konst er hjälp och bistånd svor; Dock står det allt hos Gud, han månde våndan lisa. Naturen öppnar ej den minsta pärlemor, När svarta tordönsskyr en omild himmel visa; Det grova hednafolk har detta grant förstått, När det med tacksam håg ett lyckligt barnafägne, Den blida Junos gunst och vårdnad ödmjukt ägne; Men åter tvärtemot, när som det illa gått, Åt foster eller mor, ell´ bägge skadde blivit, Åt Junos hat och hämnd och vrede skulden givit. Gud vare evigt tack! Vi ha ett bättre ljus, Till vilket vi vårt hopp och våra ögon vända, Och sköta litet om, i vilket himlahus Planetren med sin gång begynna eller ända; Fast Tor ett vidrigt sken utav sin fader får, Och Mars på tvären ser, dit morgonstjärnan tindrar, Vi tro likväl, att slikt vår framkomst icke hindrar; Ty Gud utöver dem i ny och nedan rår. Ifall ock något men av någon stjärna flyter, Förstånd och vilja rår, om vanart sinnet lyter. Men vartut ärnar jag? Jag vågar mig för högt; Mitt första uppsåt var med några rader prisa Dens oförtrutna flit, som noga sammansökt Och genom öppet tryck på svenska velat visa, Hursom på bästa sätt en tung och fruktbar kved Bekvämligt utan tvång och med den minsta möda, Dock med den Högstes hjälp må lyckligt kunna föda, Och vad i vidrigt fall för fara är därved, Vad miss- och olycksfall av oförstånd plär hända, Och att en konstig hand kan mycket sådant vända. Hör systrar, tron i väl, att det är mödan värt Att äga denna bok, evad sig därpå löper! Spar till ert eget gagn en enda Djurgårdsfärd, Ell´ några kannor bär, dem mången dyrt nog köper; Det är en ädel ting att veta själv besked, och hur i sådant fall en kvinna sig bör skicka. Det går ej alltid lätt, vi ha ej lika lycka, Jag har en del försökt av själverfarenhet. Om jag er råda får, så mån I ej försumma Att äga var och en Den Svenska Jordegumma. Herr doktor, det är visst, att allt vårt kvinnokön Till evig tacksamhet er högst förbundet finnes, Men mot så stort besvär är det en föga lön, En vedergällning, som på intet ställe synes; Ert namn och minne må en malm ell´ marmorstod Med välförtjänt beröm åt eftervärlden lämna, Det rå vi icke med, det må vi icke nämna, Dock blir emellertid vår rena vilja god, Och skall ert ros bland oss odödligt stå och vara, Så länge kvinnor finns och mödrar stå i fara.

Länkar till
Sveriges skaldinnor

fru Brenner fru Nordenflycht fru Lenngren

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm