Rocken surrar, lampan brinner
text: Pehr Thomasson (1818-1883)
Rocken surrar, lampan brinner,
vinterkvällen är väl lång,
men likt rök den fort försvinner
under arbete och sång
Hej, sjung hopp faderallalala,
hej, sjung hopp faderallala.
Denna veckan går som många.
Söndag blir det snart igen.
Då får jag till kyrkan gånga,
träffa där min lilla vän.
Ack, vad det skall bliva roligt,
när som gudstjänsten är slut
kommer han till mig förtroligt
där vi möte stämt förut.
Hälsar först på mig förlägen,
frågar sedan om jag vill
gå ett stycke med på vägen
och jag svarar ja därtill.
Hand i hand vi glada vandra,
tala om vad nytt som hänt
sen vi sågo sist varandra
och den saknad som vi känt.
Språka om hur vi med gamman
likasom små snälla bi
skola sätta bo tillsammans
när vi en gång gifta bli.
Sist i lekstugan i natten
smyga vi oss, han och jag,
dansa utav bara katten
tills det bliver ljusan dag.
Ack, vad det skall bliva roligt!
Som små duvor i ett träd
skola han och jag förtroligt
skämta, leka, kyssas med.
Stanna rock ... förbi är kvällen,
slockna lampa ... det är natt.
Gömd i sängen under fällen
drömmer jag om hjärtats skatt.
Hej, sjung hopp faderallalala,
hej, sjung hopp faderallala.
|