Skräcksystemet
Ifrån Dantons död
i april 1794
till den 9 thermidor
(27 juli 1794)
Döden blev det enda styrelsemedlet, och republiken gavs till pris
åt dagliga och systematiska avrättningar. Utrotandet i massa
av den demokratiska diktaturens fiender, verkställdes i Lyon och i
Toulon, genom Nantes´ dränkningar, samt genom Arras´,
Paris´ och Oranges´ schavotter.
Må man efterforska vad det år 1794 hade blivit av 1789 års
män, och man skall finna dem alla förgångna i detta stora
skeppsbrott.
För varje nederlag blev blodutgjutelsen allt större och tyranniets
system våldsammare. Tiomännen, emedan de voro de sista, voro
de obarmhärtigaste.
Robespierre och Saint-Just hade uppkastat planen till demokrati, vars
grundsatser de förkunnade i alla sina tal; de ville förändra
Frankrikes seder, anda och vanor; de ville därav göra en republik
enligt forntidens mönster. Folkets herravälde, ämbetsmän
utan högmod, medborgare utan laster, broderlighet i de inbördes
förhållandena, dygdens dyrkan, sedernas enkelhet, karaktärens
stränghet.
Upphovsmännen till detta system undersökte icke om det var
utförbart; de ansågo det riktigt och naturligt, och då
de hade makten i händerna, ville de med våld införa det.
Robespierre höll ett tal över de sedliga idéerna och
över de fester, som anstodo en republik; han lät helga varje
dekad infallande högtidsdagar åt
[Den revolutionära kalendern]
det högsta Väsendet, åt Sanningen, åt Rättvisan,
åt Kyskheten, åt Vänskapen, åt Måttligheten,
åt Redligheten, åt Äran och åt Odödligheten,
åt Olyckan... På detta sätt förberedde han införandet
av det högsta Väsendets nya gudstjänst. Det avgavs betänkande
rörande tiggeriets utrotning och rörande det bistånd, som
republiken var skyldig behövande medborgare.
Robespierre, som ansågs för denna moraliska demokratis grundläggare,
uppnådde nu höjdpunkten av sin storhet och makt.
Den sjunde thermidor besteg poeten Chenier schavotten. Två dagar
därefter, störtades skräckväldet. Den tionde thermidor
besteg Robespierre schavotten; i det ögonblick, då hans huvud
föll, skallade bifallsrop, vilka fortforo under flera minuter.
|
Den sjunde Thermidor.
av André Chénier
efterbildning från utländsk skald:
Edvard Fredin
(Dessa rader,
skrifna den 7 Thermidor 1794,
är det sista
som flutit ur Chéniers penna.
Dikten är en verklig profetia.
Innan han hunnit skrifva
ned sista rimmet
inträdde fångvaktaren och
ropade upp hans namn.
Guillotinen väntade.)
Nu domnar kvällens vind, nu kolnar solnedgången...
och trött till själ och sinn´
vid guillotinens fot jag diktar sista sången.
Måhända turen snart är min.
Hvem vet! Förrn visaren på taflans blanka skifva´
har glidit fram i gifna spår,
förrän hans sexti fjät tillryggalagda blifva
och klingande ett timglas slår,
kanske för bödelns järn mitt unga blod förrinner
och döden kalkar mina drag,
kanske förrn denna dikt jag färdigskrifva hinner
den randas natten på min dag
och fängseldörrn slås upp och väktaren mig ropar
...
mens ekot tynar af mitt namn
dödsoffret släpas ut till fröjd för vilda hopar
- -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
|