Pójdzmy wszyscy do stajenki

Our family

By jove, by jove, by jove how the money rolls in, rolls in
By jove, by jove, by jove how the money rolls in.

My uncles a slum missionary
Saving young maidens from sin.
He´ll save you a blonde for a shilling
By jove, how the money rolls in.

By jove, by jove, by jove how the money rolls in, rolls in
By jove, by jove, by jove how the money rolls in.

My aunt keeps a girls´ seminary
Teaching young girls to begin.
She doesn't say where they´ve to finish
By jove, how the money rolls in.

By jove, by jove, by jove how the money rolls in, rolls in
By jove, by jove, by jove how the money rolls in.

My brother's a Harley Street servant
With instrument long, sharp and thin.
He only makes one operation
By jove, how the money rolls in.

By jove, by jove, by jove how the money rolls in, rolls in
By jove, by jove, by jove how the money rolls in.

My father has spent all his money
My mother has drunk her gin.
My sister's beaty has fainted
By jove, no more money rolls in.

By jove, by jove, by jove no more money rolls in, rolls in
By jove, by jove, by jove no more money rolls in.

källa: August Blanche och hans samtid
af Nils Erdmann
Bonniers, 1892

Hon kallades av alla Lill-Katrina,
Av far och mor, av mig och syskonen;
Och hennes glada stunder voro mina,
Ty hon var min och alla barnens vän.

major Karl Ocuchterlony

Till Stockholm anlände en ung kvinna av folket, vid namn Katarina Hedberg, dotter till en grenadier på Sandva torp i Bergslagen.

Den vackra, intelligenta och behagliga unga flickan, "Lill-Katrina", anställdes såsom barnjungfru hos räntmästar Ouchterlony.

Där gjorde hon bekantskap med en ung magister Bergvall, prästson från Värnamo och även själv präst, informator i familjen.

Hon ville ej stå i vägen för den framtid som han drömde om, ville ej med sin fattigdom öka hans eget armod och valde såsom klok kvinna av folket att leva livet med en man av den samhällsklass, vilken hon själv tillhörde. Hon gifte sig med en hovslagare, Johan Jakob Blanch, tillhörande en släkt, som hade invandrat från Belgien, och medförde i boet en liten gosse, som hette August, född 1811 och frukten av hennes kärlek.

Bergvall blev sedan gift med en ganska rik änka, vilken ägde ett stenhus vid Klara Norra Kyrkogata, steg till regementspastor vid Livgardet till häst och kyrkoherde i Ladugårdslandet 1822 och förde under en tid den rike mannens liv.

Hovslagaren Blanch var ibland mindre välvillig mot August; denne brukade tjäna honom till skottavla för hans missnöje.

"Så ofta han höjde sin röst, blev jag mycket skrämd, och mina ögon sökte då min moder", säger Blanche genom Ekström i En skådespelares äventyr.

Hovslagaren kallade honom hånleende prinsen.

Blanche såg i modern städse ett ideal; han älskade henne varmt, beundrade henne högt; modern var för honom kvinnan sådan hon bör vara.

August Blanche som blev med åren en erkänd tidningsman, teaterman, romanförfattare, politiker med mera.

När August Blanche ärvde som universalarvinge efter sin "vän" Bergvall, blev modern värdinna på ett Malmgården som blev en central punkt i kulturlivets Stockholm 1850- och 1860-tal.

Efter moderns död togs rollen som värdinna över av en halvsyster.

August förblev ogift och när han vara nära en ändring av civilstånd ställdes han inför ett val, fästmön eller modern. August valde modern.

En gång sade Blanche till en vän som blivit änkling:

"Trösta dig, en fästmö och en hustru kan man få igen - en mor aldrig!"

Sedan den 6 december 1868 vilar August bredvid sin mor i Norra kyrkogården, Solna. Han följdes av tusen och åter tusen på den sista färden. En hjältes begravning.

Som politiker, via sin tidning eller som tal i Borgarståndet slogs han för kvinnans rättigheter.

Han försvarar kvinnans arvsrätt till tronen.

"Korteligen, det är drottning à la Victoria vi önska vårt land såsom det starkaste värn mot alla partiers maktbegär och ärelystnad." (Illustrerad Tidning, 1858.)

"Somliga anse hennes uppgift vara att hemma styra och ställa till trevnad och bekvämlighet, kanske fläkta flugorna från oss, när vi sova middag; andra att hon skall hålla köket vid makt, ehuru det kan vara, tu tal, om ej mannen bättre lämpar sig för denna avdelning då han onekligen i den vägen äger en mer förfinad smak än hon; och nog möter man ofta män av hög samhällsställning, vilka röja sådant anlag för ifrågavarande hushållsdetalj, att man verkligen kunde tro dem ha misstagit sig om sin rätta kallelse på jorden.

- - -

Men att förneka den ogifta kvinnan rättigheten att, liksom mannen ärligt försörja sig i den riktning hennes anlag eller bildning bestämmer, det är himmelsskriande, och det blir dessutom en nationalförlust, om man undantränger henne från platser, dem hon mången gång med större skicklighet och med mindre kostnad för det allmänna kan fylla." (Borgarståndets protokoll, 2 februari, 1866)

Dagen bär vår moders namn
text: August Blanche, 1827

Mamma, se den dag är inne,
Dagen bär vår moders namn!
Och vi barn med glädje hinne
Till ditt möte, till din famn;

Allt vad vi dig kunna önska
Det vet du, men det oss lär,
Huru vi barn skola grönska,
Vi, som mogna till besvär.

Snart vi ut i världen träda,
Växa liksom plantor opp;
Må du oss från törnen leda,
Vattna oss med himmelskt hopp.

Ack, hur ofta vi dig smärta!
Nästan varje dag Gud ger,
Men ditt goda modershjärta
Säger: jag förlåter er.

Må du ej ifrån oss ryckas
Uti våra späda dar,
Då vi utav världen tryckas, -
Världen ondskan med sig har.

Må du icke nederdigna
Under tyngden av besvär,
Men vår Gud skall nog välsigna
Dessa mödor, som du bär.

Men en gång vid målets möte
Skall du vila, trygg och nöjd,
Lugn i barnens ömma sköte;
Bort med sorg, i stället fröjd!

Nu vi barn så barnsligt bedje:
Gud, ack Gud! Hör blott vår bön,
Du i himmelen berede
För vår ömma mor sin lön!