Kämpe-visa
öfver
Segren vid Hogland
den 17 juli 1788
text: Carl Michael Bellman
Så har nu vid Hogland, go vänner, så skett,
Att Neptun, hvem kan det fördölja,
Med lagrar på gaffeln, som Gudar ej sett,
Han helsar Prins CARL på sin bölja,
Se´n Prinsen tillbakas sin helsning beredt,
Så lät Han sin eld med vågen alltid fienden följa.
Och viljen I höra, så märken nu blott
Hur prinsen vet vindarna styra:
Knapt solen ur molnen vid morgonen gått,
Förr´n kölen bröt vågorna yra.
Re´n fästet det mulnar af skott uppå skott
Och då högt i sky Apollo tog och stämde sin lyra.
Nu veten I alla Prins CARL hvem Han är,
Utrustad med mandom och ära;
På höjden af Hogland han Segren besvär
Den lagrade gaffeln frambära,
Neptun uppå däcket han stälde sig der,
Och prinsen framför - och Segren båda hjeltarna nära.
Så började stormarna tjuta och gny,
Och fartygen gunga på vågen;
Med blixtrande dunder och röken i sky
Sågs masterna glimma i lågen,
Och flaggorna blåste och elden blef ny -
Och Neptun han log, och kulorna de hvinte i tågen.
Nu talte de Två till hvarann uppå däck:
En stridsman vi oss nog påminna,
Den Griegh, som all verlden än aktar så käck,
Ej nionde gången må vinna.
Nej fienden tukta till rysning och skräck;
Hans blodiga köl skall skjutas ner och sjunka och brinna.
Ur hvirflar af röken vid blixtret ibland,
Så syntes, men nu intet mera,
I blodiger skjorta med värjan i hand,
WACHTMEISTRAR och HORNAR och flera.
Prins CARL, fäll nu tårar, och gråt kung och land,
Blif Sverige, bestört, men glöm ej dessa män ingendera!
Ur brinnande mörkret af Neptun i lur,
En julle i linien framkallas
Anföraren trotsade död och natur,
Af äran att endast befallas.
Nå EKHOLM, ditt namn under kulornas skur,
I stäfven på julln, der skall ditt namn inristas af Pallas.
Apollo, höj lyran och lofsången sjung:
Tänk ryktet i dag näns ej ljuga,
Prins CARL har som hjelte, och bror af sin Kung
Den äran med segren sig buga.
Lofsjungen dess kämpar båd´ gammal och ung,
Från rik och förnäm till tiggarn der han ler i sin
stuga.
|