American popular music from the 1930's

http://www.cyberhymnal.org/htm/i/t/itiswell.htm

http://aquarelles.com/spafford/

http://americancolony.com/html/history.html

http://ingeb.org/spiritua/itiswell.html

http://www.bjproductions.com/itiswell.html

http://spafford-kids.org/history_mission.htm

http://www.gracelivingstonhill.com/spafford.htm

http://www.jlfoundation.net/peace.html

http://www.opc.org/books/TH/old/Blue580.html

http://www.oldchristianmusic.com/mproductpages/

http://www.pastornet.net.au/jmm/articles/10145.htm

http://www.hymnsite.com/lyrics/umh377.sht

http://junior.apk.net/~bmames/ht0026_.htm

[topp] | [Släkten Lagerlöf]

texten hämtad från: http://www.genealogi.se/dalarna/svar-150.htm Lite information om Hellgum (taget namn) som egentligen hette Olof Henrik Larsson och föddes i Grundsund, Skaftö församling (huset fins kvar än idag) 1842. Hans far var Fiskaren Lars Johansson f . 1816 d . 1862 modern var Kristina Olsdotter f . 1811 d . 1862 båda Grundsund Skaftö församling, samma församling som dom gifte sig i 1837. Helgum var det tredje barnet i en barnaskara om sju barn. Han gick tidigt till sjöss, både fraktfart och fiske. Helgum ska enl.sägner varit en duktig sjöman. När föräldrarna dog bodde han kvar i huset som fjärde generation. Han träffade en flicka från orten, Lovisa Falk, men giftermålet uteblev. I första hand stoppades planerna av Lovisas far Hindrik Falk som tog avstånd från Helgums radikala förkunnelse där kristendomen hade en socialistisk inriktning. Helgum antog tidigt en trosuppfattning som inte overenstämde med församlingens starkt schartuanska syn. Kapellpredikanten forebrådde Helgum för hans irrläror och varnade honom för att gå in på farliga vägar, efter en uppgörelse med denne lämnade Helgum Grundsund som han egentligen älskade. Helgum reste först till Nås i Dalarna där han startade en församling. Helgum närde en dröm att emigrera till USA, detta hade hans systrar gjort 1878. (New York). Drömmen förverkligade han och verkade som väckelsepredikant. I Chicago träffade han norskan Anna Spafford (Mother), det var i denna tidsperiod som han tog namnet Helgum. Det var Anna som väckte tanken att Helgum skulle ta med sig församlingen till Israel. Föga visste Helgum att Anna skulle komma att manövrera ut honom. På Grundsund känner äldre folk väl till historien om Olof Henrik Larsson, men vad som förvånar ortsborna att få vet att Helgum var från Grundsund. Inte ens Selma Lagerlöf som forskade om Olof och Nåsbornas öde nämner det.

[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]
SELMA LAGERLÖF (1858-1940)

MÅRBACKA

Selma Lagerlöf sällskapet Mårbacka. Visning - Klicka här om Selma Lagerlöf Ur Mårbacka Lantvärnsmännen

När månen vandrar Christina Lagerlöf

[Petrus Lagerlöf]
[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

Petrus Lagerlöf text: A. Sterner Svenska skalder, Hugo Gebers förlag, 1899 Petrus Lagerlöf föddes i Fryksdalen i Värmland 1648. Fadren var präst och hette Schivedius. Den unge Schivedius genomgick Karlstads skola och studerade sedan i Uppsala, där han vid 27 års ålder tog graden. Därefter konditionerade han hos riksrådet Lars Fleming och gjorde med dennes son en längre utrikesresa. Vid sin hemkomst blev han anställd som sekreterare hos Magnus Gabriel De la Gardie och befordrades snart nog på dennes förord till professor i Uppsala. Han dog 1699 som rikshistoriegraf. Lagerlöf var en framstående latinsk skald. Hans diktning på svenska språket vittnar också härom. Formen är för honom huvudsaken. Ursprunglighet och självständighet söker man hos honom förgäves. Men i stället får man vid läsningen av hans av samtiden beundrade Elisandravisor göra bekantskap med suckande herdar och herdinnor i den tidens stil. Han gjorde sig även känd som psalmförfattare. Nummer 328 i 1819 års psalmbok är av honom.

[topp] | [Petrus Lagerlöf] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 mars 26

Elisandravisan text: Petrus Lagerlöf (1648-1699) noter: den svenska Kärleksvisan, Knut Brodin, Westins, 1958 Ifrån den dag jag Elisandra den första gång med mina ögon såg har jag utslutit slätt utur min håg all kärleks lust till andra: Och sedan jag den hjärtans hugnad vann, att bli om hennes dygder mer bekant, har jag min egen icke varit, men en stor träldom måst erfarit. Dock är jag nöjd: min lust och fröjd står nu i hennes händer evart min lycka vänder. O I koralleläppar röda, o allra ljuvligaste rosenmun, o mer än allra skönsta ögon rund ack viljen I den träl dock döda, vars liv och välfärd står i edert våld? Ack ha er strålar intet återhåll Kunnen I se mitt hjärta blöda? Skall jag min själ med ängslan föda? Skall min åtrå ej nöje få? All´basterhänder snöda, ack, lindra dock min möda! Ack Elisandra, damers prydnad, avundas ej att jag dig älska tör? Din dygd och fromhet det allena gör. Har du min själ bragt till din lydnad, så lätt min träldom dig till hjärtat går; låt mig ej fåfängt längre plågas så. Jag har nu dig i händer givit mitt hela hjärta, själ och livet: Då är allt ditt, och icke mitt. Vem vill sitt hjärta döda. Så lindra dock min börda. Jag älskar dig av ärbart sinne och önskar att du en gång vore min, som jag här och evigt bliver din. Hav mig förty i gunstigt minne: Det är din dygd och fromhet allt för när att hata den dig stadigt håller kär. Ack jämmer, ack att du ej känner, hur Astrilds flamma mitt hjärta bränner. Jag beder dig, förskjut ej mig, som evigt dig kär håller; ty du det själver våller. Och om du mig har kunnat straffa med sår utav din skönhets rikedom, så kan du ock mitt hjärta läkedom genom din gunst och fromhet skaffa. Si, då har du från döden frälst en själ, som himlen dig, tro fritt, skall löna väl. Men skattar du mig döden värdig, väl an, så är jag gärna färdig att för din skull strax bli till mull. Har du min död beslutit? Men vad har jag då brutit? Jag är av ängslan matt och trötter; min mun är stum och tyst, och blek min hy; min lust förgår liksom en flyktig sky. Jag lägger ner för dina fötter mitt hjärtas bön i denna släta dikt, som offras dig utav min trohets plikt. Ack att du ville den upptaga med gunstig sinn´ och så behaga, som du har bragt mig med din makt ditt namn i hjärtat skriva och evigt din förbliva. Jag vördar dig för en gudinna: Mitt hjärta är och blir ditt tempelskär, där som du dyrkad varder, var du är, och på dess altar häftigt brinna min kärleks lågor både natt och dag, varav jag helt försvagad blir och matt. Ack allraskönsta Elisandra, si, sådant kan jag ej förandra: Fast du mig kväl´, jag är din träl; så hör dock denna slaven, som älskar dig i graven. Jag hoppas dock en gång få njuta för all min oro sist en hjärtans ro, som är hos dig, min Elisandra bo. Ho vet, du lärer ej förskjuta den du med dina ögon fångat har, och nu till dig en evig kärlek drar. Emellertid så skall mitt hjärta förnöja sig utav sin smärta: Adjö, farväl, min ädla själ. Kom dock ihåg den ena som älskar dig allena. I höga berg och gröna lunder, I djupe dalar, djur i skogen all, I snälle fåglar uti luften kall, I havsens böljor och dess grunder, I Tritons boskap, både stor och små, som uti de grundlösa djupen gå, Ack kunde I så mycket verka, att Elisandra måtte märka det hjärtekval, jag utan tal för henne stadigt lider, och ödet mitt förbider. O himmel du, som allt kan laga, hör dock min klagan och min hjärtans bön: Låt ej min död bliva min trohets lön; Låt Elisandra sig behaga Den trogna kärlek jag till henne bär, att hon bevekes utav mitt besvär. Men om du vill min bön mig neka och hennes hjärta ej beveka, ack skynda dig att döda mig och göm mig under jorden, så är jag friad vorden.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 mars 26

Länk C. W. Böttiger Kungarne. Galleri i sonetter I-XVII

Gustaf Vasa När våldets nesa hade nått sin råga, och ädel frihet låg i fjättrar bunden, jag kom en yngling, kom i rätta stunden med eld i rösten, eld i svärd och båga. Jag satte skogen, dalarne i låga; och som ett rofdjur jagadt flyr för hunden, så jagades från jernbemängda grunden vår ovän bort, att mer ej dit sig våga. - Men Sveriges långa natt fick nu en gryning, och mig, som var dess ljusa morgonstjerna, blef så ett lif i sol och purpur unnadt. Jag näpste stormen, hörde blott dess dyning, och, när jag väl var död, man velat gerna mig gräfva upp ur grafven, om man kunnat.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm