[till dagens visa 2002]

[Nu är du döpt min son]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp]

Dagens visa 2002 juni 26

Nu är du döpt, min son text: Karl-Erik Forsslund

Nu är du döpt, min son. En svartklädd trollkarl har öst vatten på din hjässa - härligt friskt och klart vatten från vår egen källa därborta i björkhagen! - och sagt något om att du är avlad och född i synd. Det är inte sant. Jag förstår inte hur han kan påstå något sådant och tro på det, när han ser dig, när han omstrålas av ditt leende, när han möter din klara, lugna blick. Jag blygs ibland över att vi bett honom läsa över dig och öva sina trollkonster i vårt hus - sina medeltidsmässiga besvärjelser och signerier. Ibland när du ser på oss, dina föräldrar, tycker jag att där är en stum och sorgsen förebråelse i din blick; du säger oss att vi grumla samklangen mellan vårt inre och vårt yttre, vår lära och vårt liv. Saken är ju en obetydlighet - men den som sviker i det lilla ... Vi ha endast en ursäkt - "omständigherna." Å, det är svårt att vara en fri man, min gosse. Men vad jag hoppas och tror, och vad jag vill sträva och strida för, det är att denna trånga cirkel liksom alla andra må vidgas tills du blir en man. Den tyckes dragas ihop och bli allt trängre nu. Men det är ej möjligt annat än att den måste vidgas igen, vidgas så småningom tills den brister. Ett samfund, som är grundat på budet: älska dina fiender - och som tvingar sina fiender med maktbud att bidra till dess eget livsuppehälle, att föda och kläda det. En kyrka, i vilken hennes egna motståndare släpas in med våld som kallar sig lag. Och ur vilken ingen får slippa ut därmed han ej förbinder sig att gå direkt in i något av de kringliggande mörka kapellkyffena. Går han sin egen väg ut i fria luften, upp på bergen, ut under rymdens höga tempelvalv - det enda, under vilket en fullväxt människa kan andas fritt och tala ostörd med den evige - då jagas han av fångknektar, då rånas han av skattindrivare, och kyrkornas och bönhusens predikare lova honom eviga kval. Vi - din far och mor - hade vår egen särskilda dopakt efter den offentliga. Vi sade dig att du är avlad och född i lycka och renhet, i stolt och helig glädje, icke i synd och skam. Ty synd är endast det som förnekar, minskar, hämmar livet. Men gott och rätt och heligt är allt som jakar, ökar, sprider livet! Vi sade dig hur vi önska, att du aldrig skall bli ett får i en hjord, en träl under svartklädd trolltro, en knäböjare på klockslag och befallning. Och du log mot oss, och jag avslutade akten med dessa verser:

Far och Mor de undra - vad skall pilten heta? Ibland många hundra vackra namn de leta. Tyst och lugn i Mors famn väntar han att få sitt namn. Far och Mor de granska almanackans många gossnamn - korta, långa, grekiska och franska. Men ett svenskt namn ska han ha, kärnfullt, gammalt känt och bra. Far och Mor de leta. Solen svaret bringar: Först ska Karl du heta, det är namn som klingar. Bra karl, stor och stark och sund, god och glad av hjärtats grund! Herre blir ditt andra namn, dig hoppfullt givet. Måtte fri du vandra genom jordelivet - stolt och from i harmoni, rak i ryggen, frisk och fri! Tredje namnet lyder Man - en man bland männer. Det är namn som pryder och var muskel spänner. Bliv en man, en hedersman, orädd, ärlig, lugn och sann! Far och Mor de trycka hand i hand och tänka: Må det ge dig lycka, namnet vi dig skänka. Kära pys i Mors famn, nu Karl-Herman är ditt namn!

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm