[Lustvin dansar en Gavott med de fem sinnena]

[Ty oanständig fick man vara, men icke självständig]

Lasse Lucidors hemsida

melodin i midiformat

Dagens visa 2003 februari 26

Lustvin dansar en Gavott med de fem sinnena. text: Samuel Columbus musik: Gustaf Düben (Synen:) Ingen må mig det förneka, att jag vackert älska må: Vackra rosor, vackra liljor leker ögat gärna på. Vackra seder gör jag heder vackra later vackra dater, vacker fågel, vacker fjäder, vacker flicka, vackra kläder. (Hörseln:) Ingen må mig det förneka, att jag lustigt älska må, lustig sång och lustig skämtan, lyda örat gärna på. Frisk trumpeta, puka, trumma, lustigt om min öron brumma, Klav-cymbol, fiol och luta må jag stundom ej förskjuta. (Smaken:) Ingen må mig det förneka, att jag ljuvligt älska må, ljuvlig mat och ljuva drycker, leker tungan gärna på. Kokat, lagat, stekt och sudit, har mig aldrig än motbjudit, ljuvligt vin därpå att taga, kan min maga ock fördraga. (Lukten:) Ingen må mig det förneka, att jag vällukt älska må vällukt hjärt´ och hjärna stryker, friskar mod och blod också. Olivan, jasmin och ambra friskar opp min kist- och kambrar; Rosen-Benzoe-tinctura, hand och kinder livligt skura. (Känseln:) Ingen må mig det förneka, att jag kärligt älska må; kärlig lek och kärlig skämtan, siktar all natur uppå: lärkekirr och duveputter, tuppeknorr och orrekutter, går dock äntlig ut därpå, att hanen hönan nalkas må.

[topp] | [Gåta för det ädle och dygdfullkomne fruentimre] | [till dagens visa 2003]

Ty oanständig fick man vara, men icke självständig text: Erik Axel Karlfeldt Skalden Lucidor, Norstedt, 1915 Att läsa: Lucidor, Ulf Bagge, En bok för alla, 1993 Den 3 september [1671] firades på Ekensbergs sätesgård vid Mälaren ett ståtligt bröllop, då generalinspektoren över småtullarna i Sverige, Finland och dess underliggande herradömen Crispin Flygge vigdes med Sigrid Ekehjelm. Lasse Lucidor sände som "den semperlustige Clarimond" och "Cupidinis Geheimb-Schreiber Amintor" sin tjänstvilliga lyckönskan. Den vanliga gåtan för det ädla och dygdfullkomna fruntimret är här av en vidunderlig, men i tidens hymenéer icke enastående oanständighet. Ty oanständig fick man vara, men icke för självständig.

[topp] | [till dagens visa 2003]

Gåta för det ädle och dygdfullkomne fruentimre text: Lasse Lucidor Jag är en liten ting, dock finnes också stora var som jag bliver kvar, där är jag ej förlora om man mig ej tar bort: Jag är trind, avlång, gul styv, stundom vit och svart; men blöt så är jag ful. Att kvinnkön älskar mig, en lagom barneflicka en mångelkona, kjärng, en jomfru låter sticka mig både fram och bak, bondtöser har mig kär ju högre frustufolk, ju mer jag älskad är så länge jag väl styv och intet alltför trubbot men kröker jag mig, och är bliven alldeles stubbot så vräkes jag sin kos; då älskas jag som mest när jag är stadig skarp, då hålls jag vara bäst om jag rätt väl går in vart de mig vela krysta; Tags jag i hand och mun, då vill mig ingen mista då speta de mig stå på sig bå bak och fram och lida heller det än klypningen ett lamm. De känna stundom åt, om jag är rätt väl inne och om jag sitter ej rätt efter deras sinne dra de mig ut igen, om knappen intet god så sökes strax en ann; jag kan ock rista blod om jag krysts alltför brått, och kommer in i hullet dock blir ej såret stort, och knappt någ lite svullet; Jag måst gå tvärt, på sne, men går jag ända långt då ropa de Iodut, ej måst jag gå för trångt. Den som har lagom längd och tjocklek, men väl styva och slida sakta in, ej heller tyget klyva; De hal och släte, som ha en god stadig knapp de rosas att de bäst kan tjäna till var lapp. Den jomfru, såsom först kan denna gåtan gissa hon skall få tusend slik uti sin nålebyssa. Jag är ej utav gull, sölf, koppar eller stål tenn, sten, trä eller bly, jag är en k - - - n.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm