[Sounds Like Schubert] | [Länkar/Ergo bibamus] | [Falstaff Fakir]

melodin i midiformat

Der rosor aldri dør   Till en stad jeg er på vandring synden der er utenfor Livets tråd står i blomming, der som rosor aldri dør Der skall rosor aldri falna, ingen frostnatt dem forstår Till en stad jag er på vandring dit der rosor aldri dør. Svårigheter har vi møta Satans snaror her forfør Inga frestelser i staden, der hvor rosor aldrig dør Der skall rosar aldri falna, ingen frostnatt dem forstår Till en stad jeg er på vandring dit der rosor aldrig dør Næra, kæra er hos Jesus, skaror sjunger nu i kor Venter på at jeg skall komma, dit der rosor aldri dør Der skal rosor aldri falna, ingen frostnatt dem forstør Till en stad jeg er på vandring, dit der rosor aldrig dør.

[topp]

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

LÄNK: DAGENS VISA:   2003 apr 2 Sounds Like Schubert: Midi Themes

fransk, engelsk text samt midi

Dagens visa 2003 april 25

Die Forelle text: Christian Friedrich Daniel Schubart musik: Franz Schubert In einem Bächlein helle, Da schoß in froher Eil Die launische Forelle Vorüber wie ein Pfeil. Ich stand an dem Gestade Und sah in süßer Ruh Des muntern Fischleins Bade Im klaren Bächlein zu. Ein Fischer mit der Rute Wohl an dem Ufer stand, Und sah's mit kaltem Blute, Wie sich das Fischlein wand. So lang dem Wasser Helle, So dacht ich, nicht gebricht, So fängt er die Forelle Mit seiner Angel nicht. Doch endlich ward dem Diebe Die Zeit zu lang. Er macht Das Bächlein tückisch trübe, Und eh ich es gedacht, So zuckte seine Rute, Das Fischlein zappelt dran, Und ich mit regem Blute Sah die Betrogene an. Die ihr am goldenen Quelle Der sicheren Jugend weilt, Denkt doch an die Forelle, Seht ihr Gefahr, so eilt! Meist fehlt ihr nur aus Mangel der Klugheit, Mädchen, seht Verführer mit der Angel! Sonst blutet ihr zu spät!

[topp]

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Ergo bibamus (Alt. I svenska)]

[Ergo bibamus (Alt. II svenska)]

[Ergo bibamus (tyska)]

[Falstaff Fakir]

 * * *

The NWC Songbook (Napoleonkrigen)

text plus midi

text plus midi

Jukebox Tebordet - video

 * * *

[topp] | [Länkar]
[Ergo bibamus (Alt. II svenska)]
[Ergo bibamus (tyska)]
[till dagens visa 2001]

Ergo bibamus
Låt oss alltså dricka
(Påven Martin IV)

Dagens visa 2002 april 25

Ergo bibamus text: Johann Wolfgang von Goethe, 1810 (1749-1832) musik: Max Eberwein 1813 (1775-1831) svensk text: från Nordiska Dryckesvisor Atlantis 1980 Så äro vi åter församlade här vid borden: O ergo bibamus! Slå undan ur tunnan den tapp som där är, låt ölet nu rinna: bibamus. Förgäten de skalkar, som gå på vår jord, för dem finns ej plats vid ett sjungande bord när mäktigt det ljuder ett maningens ord: O, homines ergo bibamus. O, homines ergo bibamus. Vad skola vi säga om dagen i dag. Vårt svar bliver: ergo bibamus. Den är nu en gång av ett underligt slag. Dess motto är ergo bibamus. Det kommer en leende gud till vårt hus välsignande dårskap och skummande krus, då blänker det åter i vardagens grus: O, homines ergo bibamus. O, homines ergo bibamus. Vår lycka har växlat som nedan och ny, dock sjöngo vi alltid: bibamus. Och intet förtröt oss all världarnas gny, vi sade blott: ergo bibamus. Vår sorg var så lätt som skummet på öl, vi blåste den bort utan prut eller söl och redo se´n dårskapens vrenskande föl i vall vid vårt: ergo bibamus. I vall vid vårt: ergo bibamus. Så fyllen med öl eder törstiga trut i aesculaoer: bibamus. I afton vår möda och strävan är slut, nu gäller blott: ergo bibamus. Vad bryr oss den morgon, som snarliga är, om liv eller död uti skötet den bär? Vi gjort, vad vi kunnat, vår lösen nu är: O, homines ergo bibamus. O, homines ergo bibamus.

[topp] | [Länkar]
[Ergo bibamus (Alt. I svenska)]
[Ergo bibamus (tyska)]
[till dagens visa 2001]

Ergo bibamus delvis efter Goethe Här, bröder, vi samlas i lovliga värv Kring bålarna: ergo bibamus Ej någon kring klingande glas sitte kärv, Ej törstande: ergo bibamus. Ännu gäller romarens kraftiga ord, Det gäller för oss kring det fuktiga bord, Så lydom ett eko från druvornas jord, Det härliga: ergo bibamus! Lägg bort, filosof, din otrevliga min; Själv Cato har sjungit: bibamus! Drick ur, teolog! Själva teologin Ibland ropar till oss: bibamus! Och blommorna dricka: var morgon en bål Står härlig och klar uti rosornas skål. Du rang har för gräsen. och mera du tål, O människa! Ergo bibamus!

[topp] | [Länkar]
[Ergo bibamus (Alt. I svenska)]
[Ergo bibamus (Alt. II svenska)]
[till dagens visa 2001]

Ergo bibamus text: Johann Wolfgang von Goethe, 1810 (1749-1832) musik: Max Eberwein 1813 (1775-1831) Hier sind wir versammelt zu löblichen Tun, Drum Brüderchen, ergo bibamus! Die Gläser, sie klingen, Gespräche, sie ruhn; Beherziget: ergo bibamus! Das heisst noch ein altes, ein tüchtiges Wort Und passet zum ersten und passet sofort Und schallet ein Echo, vom festlichen Ort, Ein herrliches: ergo bibamus! Ein herrliches: ergo bibamus! Ich hatte mein freundliches Liebchen gesehn, Da dach ich mir: Ergo bibamus! Und nahte mich traulich, da liess sie mich stehn, Ich half mir und dachte: Bibamus! Und wenn sie versöhnet euch herzet und küsst, Und wenn ihr das Herzen und Küssen vermisst, So bleibet nur, bis ihr was besseres wisst, Beim tröstlichen Ergo bibamus! Beim tröstlichen Ergo bibamus! Mich ruft mein Geschick von den Freunden hinweg; Ihr Redlichen, ergo bibamus! Ich scheide von hinnen mit leichtem Gepäck, Drum doppeltes: ergo bibamus! Und was auch der Filz vom Leibe sich schmorgt, So bleibt für den Heitern doch immer gesorgt, Weil immer dem Frohen der Fröhliche borgt: Drum, Brüderchen: ergo bibamus! Drum, Brüderchen: ergo bibamus! Was sollen wir sagen zum heutigen Tag? Ich dächte nur: ergo bibamus! Er ist nun einmal von besonderem Schlag, Drum immer aufs neue: bibamus! Er führet die Freunde durchs offene Tor, Es glänzen die Wolken, es teilt sich der Flor, Da leuchtet ein Bildchen, ein göttliches vor, Wir klingen und singen: bibamus! Wir klingen und singen: bibamus!

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

Komplicerat arvsproblem text: Falstaff Fakir Ackordeonspelaren Alarik A. gifter sig vid 20 års ålder med änkan Barbara B., vilken är född dövstum och aldrig fått lära sig läsa och skriva. Uti detta äktenskap avlas väl ingen son C, ej heller någon dotter D, men däremot existera ur Barbara B:s tidigare äktenskap med avlidne eleganten E tvenne sammanvuxna tvillingbarn F och G, det är en (F) av mankön, det andra (G) av honkön. Änkan B råkar emellertid att dö, och som hon icke mäktar författa vare sig muntligt eller skriftligt testamente, förmår hon endast någon tid före sitt frånfälle med sitt finger P utpeka en arvinge. Som så väl otröstlige maken A som gråtande tvillingar F och G äro i rummet närvarande, göra alla tre var för sig med stor ilska inför rätten anspråk på kvarlåtenskapen X. Då emellertid A kan med 2 vittnen (F och G) styrka att en testamentarisk disposition blivit gjord, men varken F eller G (emedan var och en för sig, såsom ihopvuxna är jävig gent emot den andra!) kan åberopa mer än 1 vittne (A), tillträder tit. A arvet och driver G och F ut ur det trevna stärbhuset. De båda arvlösa vända sig till skicklige brännvinsadvokaten H, (Ryktbar för det sätt, varpå han för en del år sedan vann den celebra processen mot armlöse arbetaren A, vilken med ena B-net tillgripit en C-napsburk m.m.) vilken efter noggrant grubbel gör den förkrossande invändningen, att A:s äktenskap, såsom ingånget vid endast 20 års ålder, måste anses ogilt, och A:s arvsanspråk icke förtjäna något som helst avseende. I glädjen över denna sin fiffighet förlovar sig H med blygt rodnande tvillingkvinnan G, vilken ju nu, mänskligt att döma, måste anses vara ett ganska gott parti. Mot detta invänder dock A med ett avgrundsleende, att han vid äktenskapets ingående var lappdräng (vilket äger rätt att gifta sig redan vid 17 års ålder!), och väcker ansvar mot G och F för missfirmelse mot styvfader. Tvillingarna förlora processen, kunna icke ens betala rättegångskostnaderna till H, vilken blodsugare då ögonblickligen tvingar dem att taga städja hos honom såsom resp. kusk och kammarjungfru under 2 års tid - varjämte han, lågsinnat nog, slår upp förlovningen med utfattiga G. Efter de 2 årens förlopp gå tvillingarna till kungs, men gitta icke erlägga vadeskilling, vadan de avvisas, såsom ofta sker med den fattige. I sin nöd stjäla de då en mörk natt kläderna från varandra, upptäcka i dagbräckningen stölden, stämma båda varandra, och dömas bägge, den ene (F) till 1, den andre (G) till 6 års fästning (såsom ofta sker med den fattige). Då F efter sin strafftids slut glatt går sin väg, följer G med, hopvuxen och illasinnad som hon är. Detta uppfattas som ett djärvt rymningsförsök, G återinföres i cellen, och F:s förtvivlade försök att slita sig loss från henne bedömes dels "såsom misshandel mot syskon" och dels såsom "bedrägligt försök att bryta bolag". Från sitt förnyade fängelse skriva de båda till justitieombudsmannen, men denne högt avlönade sbirr vårdar sig icke ens om att svara på deras bevekande billetdouxer. Nu uppstår dej juridiska spörsmålet: 1. Kan allmänna rättsmedvetandet i längden vara fullt nöjd med en dylik justitie(!)ombudsman? och 2. Varför skriver icke lagstiftaren ett "Förslag till särskild Strafflag för ihopvuxna tvill-, trill- och fyrlingar"?!

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm