D´ä det hon så gärna vill ha
text: Jonas Philipsson
melodi: "Mitt hjärta ha råkat i klämma"
När lillan i vaggan hörs skrika
I gällaste, högsta diskant
Och grinar så illa tillika,
Blir mamma bekymrad, ej sant?
Var finns då den yppersta trösten,
Som lugnar och smakar så bra?
Jo, lägg henne sakta till brösten,
D´ä det hon så gärna vill ha.
D´ä det hon så gärna vill ha.
Nu lillan har fått sina tänder
Samt lärt sig att tala och stå;
Ej mer hon på fötter och händer.
Nej, ensam och och upprätt ses gå.
Varmed kan du då henne locka
Att vara beskedlig, hvaba?
Jo, skänk henne bara en docka.
D´ä det hon så gärna vill ha.
D´ä det hon så gärna vill ha.
Hon växer, blir femton års flicka
Hon lagt mammeluckerna bort,
Ses stolt uppå "småbarnen" blicka,
Som än gå i klänningen kort.
Om ock, lik vår tids almanacker,
Du skulle din nästa bedra,
Säg, tösen blott, att hon är vacker,
D´ä det hon så gärna vill ha.
D´ä det hon så gärna vill ha.
Nu slynårens tid är förliden,
Och jungfrulig, knoppande barm
Betecknar den farliga tiden,
Då känslan blir eldig och varm,
Gud Amor i fladdrande vingen
Förutan barmhärtighet ta -
Giv flickan den gyllene ringen,
D´ä det hon så gärna vill ha.
D´ä det hon så gärna vill ha.
När väl hon med ring är begåvad,
Då har du fått plikter, min vän,
Och ingen, som blivit förlovad,
Har velat dem undslippa än.
Presenter, som stå uti mantal,
Din fästmö nog tycker ä´ bra;
Men kyssar, ett oinskränkt antal,
D´ä det hon så gärna vill ha.
D´ä det hon så gärna vill ha.
Vad kan bäst en hustru behöva,
Som kassan skall förestå nu?
Jo, henne i räknekonst öva,
Så skriver hon ej sju för tu.
Lär henne dock ej dividera,
Det är ej i äktenskap bra;
Addera och multiplicera,
D´ä det hon så gärna vill ha.
D´ä det hon så gärna vill ha.
Snabbt fly de bevingade åren,
Och gumman är barn uppå nytt;
Hon sitter med silver i håren
Och lever i tider, som flytt.
En vän, så förtrogen, det dock är,
Som nu henne tröstar så bra:
Sin kaffetår, med en bit socker,
D´ä det hon så gärna vill ha.
D´ä det hon så gärna vill ha.
Det gamla har lagt sig till vila
Och slumrar för evigt i ro;
Hon hör ej, hur stormarna ila
Förbi hennes fridsälla bo.
I sängkammarn djupt under mullen,
Där mår hon så innerligt bra;
En tår och en blomma på kullen
Är det enda numer´ vill ha.
Är det enda numer´ vill ha.
|