[Rudyard Kipling]

[Brooklandsvägen]

[Männens sång]


[topp]

Rudyard Kipling

melodin i midiformat

melodin i midiformat

God of our fathers, known of old text: Rudyard Kipling (1865-1936) musik: John B. Dykes God of our fathers, known of old, Lord of our far flung battle line, Beneath whose awful hand we hold Dominion over palm and pine— Lord God of Hosts, be with us yet, Lest we forget—lest we forget! The tumult and the shouting dies; The captains and the kings depart: Still stands Thine ancient sacrifice, An humble and a contrite heart. Lord God of Hosts, be with us yet, Lest we forget—lest we forget! Far called, our navies melt away; On dune and headland sinks the fire: Lo, all our pomp of yesterday Is one with Nineveh and Tyre! Judge of the Nations, spare us yet, Lest we forget—lest we forget! If, drunk with sight of power, we loose Wild tongues that have not Thee in awe, Such boastings as the Gentiles use, Or lesser breeds without the Law— Lord God of Hosts, be with us yet, Lest we forget—lest we forget! For heathen heart that puts her trust In reeking tube and iron shard, All valiant dust that builds on dust, And guarding, calls not Thee to guard, For frantic boast and foolish word— Thy mercy on Thy people, Lord!

Father in heaven, Who lovest all text: Rudyard Kipling (1865-1936) musik: Williams’ Psalmodia Evangelica, 1789 Father in heaven, Who lovest all, O help Thy children when they call, That they may build from age to age An undefiled heritage. Teach us to bear the yoke in youth, With steadfastness and careful truth, That, in our time, Thy grace may give The truth whereby the nations live. Teach us to rule ourselves alway, Controlled and cleanly night and day, That we may bring, if need arise, No maimed or worthless sacrifice. Teach us to look in all our ends, On Thee for Judge, and not our friends, That we, with Thee, may walk uncowed By fear or favor of the crowd. Teach us the strength that cannot seek, By deed or thought, to hurt the weak, That, under Thee, we may possess Man’s strength to comfort man’s distress. Teach us delight in simple things, And mirth that has no bitter springs, Forgiveness free of evil done, And love to all men ’neath the sun.

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Brooklandsvägen]

[Männens sång]

[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 oktober 23

melodin i midi format

Brooklandsvägen. Vem har skrivit texten, vem har översatt och vem har tonsatt. Noterna och texten har  jag hämtat från Gunnar Turessons 14 dikter av Dan Andersson. Där står att Dan Andersson är översättaren. Fel! Projekt Runeberg på internet har elektroniskt skrivit att texten är Dan Anderssons. Fel! Dikten är i original på det engelska språket, författat av Rudyard Kipling, ur Från Gengångare och féer (Rewards and fairies) året 1911. Jag har hela kvällen letat i diverse noter och skivor för att hitta rätt översättare. Jag minns att begynnelsebokstaven är ett O. Nu hör det till bilden att jag har oordning bland skivor och CD. Mats Rådberg (vi är inte släkt) och Hootenanny Singers har i sin inspelning angivit: musik Dan Andersson - Titus Hultstrand, text Rudyard Kipling fritt översatt av Dan Andersson. Fel! Jag letar  vidare - för jag vet att Thorstein Bergman har med rätt uppgift. Äntligen hittar jag skivan. Det är ingen mindre än Olavus Wold, fanfar, som har översatt Brookland Road till svenska. Så i denna visa är Dan Andersson, som spelade fiol och flöjt, tonsättaren inte diktaren!

melodin i midi format

Brooklandsvägen. Originaltext: Rudyard Kipling Svensk text: Olavus Wold Musik: Dan Andersson Jag var nöjd och alltid mig själv till behag och trodde mig visst inte dum tills på Brooklandsvägen jag mötte en dag en ungmö, som gjorde mig stum. Lågt ned lågt ned, där små lyktor gå ut och gå in. I ungmör jag glömt eder alla för en, och hon kan aldrig bli min. Det var mitt i en doftande juninatt, och österut åskan gick, och jag ansiktet såg, fast ljuset var matt och det var blott ett ögonblick. Lågt ned lågt ned, där små lyktor gå ut och gå in. I ungmör jag glömt eder alla för en, och hon kan aldrig bli min. Hon såg på mig och log men teg, Hon log och strax försvann. Men ack, då gick min frid sin väg, och min glädjes ström förann. Lågt ned lågt ned, där små lyktor gå ut och gå in. I ungmör jag glömt eder alla för en, och hon kan aldrig bli min. Så ringen ej till aftonbön, I Brooklands klockor, där. I ringen Goodman upp ur sjön, förrän jag på nytt blir kär. Lågt ned lågt ned, där små lyktor gå ut och gå in. I ungmör jag glömt eder alla för en, och hon kan aldrig bli min. Väl Goodmans gård är havets sand sen många tusen år, men den skall bli till åkerland, förrän jag en hustru får. Lågt ned lågt ned, där små lyktor gå ut och gå in. I ungmör jag glömt eder alla för en, och hon kan aldrig bli min. Kring Fairfields kyrka vattnet står ren nu i tidig höst, men förrän hon på högland står skall ingen ge mig tröst. Lågt ned lågt ned, där små lyktor gå ut och gå in. I ungmör jag glömt eder alla för en, och hon kan aldrig bli min. Ack låt mig gå till Brookland blott, då åter åskan går - ty där hon en gång lett så gott, hon kanske åter står. Lågt ned lågt ned, där små lyktor gå ut och gå in. I ungmör jag glömt eder alla för en, och hon kan aldrig bli min.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2002 oktober 23

LÄNK Rudyard Kipling och Dan Andersson

Männens sång text: Rudyard Kipling svensk text: Olavus Wold Djuret skrämde oss förr, ty alla voro vi svaga; då det kom, vi lupo med hast, fast vi tvivlade på att Djur skulle Människa jaga - men vårt stenspjut var föga vasst. Ty Djuret var starkt och ej aktade stort de pilar vi gjort, och morrade endast åt yxa och stav. Men nu får det slåss för sitt liv mot vår Kniv - och denne det är, som oss Klingan gav. Giv rum på mark, där hans skugga vill gå - ett, två! Till vänster och höger se upp - tre, fyr! Denne oss gav det skinande blad - var glad! Denne är guden Tyr! Tyr funderade svårt hur han skulle hjälpa oss svaga, ty han visste hut orätt det var (och orätt det är!) att Djur skulle Människa jaga. - Till Nattens Söner det bar. Han begärde en trollkniv av dem att ta hem. och de smidde ett blad av en stav: "Den kostar dock inte så föga: - ett öga!" - och det var det pris, han gav. Ropa det högt, där Högarna stå - ett, två! Och till kvinnornas sida, dit barnet flyr - tre, fyr! Denne oss gav det skinande blad - var glad! Denne är guden Tyr! Nu kvinnor och barn få bygga och bo i ro och vandra i trygghet omkring. Och fåren till dammen ensamma gå: - vi se på, utan ängslan och spring. Nu tugga vi lugnt och jämt och bekvämt och sova sedan på nytt, ty Herden-i-Skymningen skrämts eller tämjts, och Nattfot har flytt; Hund-utan-Herre man hör eller ser icke mer, se´n dagen har grytt. Giv rum på mark, där hans skugga vill gå - ett, två! Till vänster och höger se upp - tre, fyr! Denne oss gav det skinande blad - var glad! Denne är guden Tyr!

LÄNK Rudyard Kipling och Dan Andersson

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm