Gubben Jonason
(Ett småstadsoriginal)
text: Nils Ferlin
omkring 1920
Se, där kommer gubben Jonason, han sprättar när han går,
ja, han sprättar som en liten engelsk dandy.
Och nu stannar han, nu pratar han med pojkarna, som står
vid cigarraffär´n och resonerar bandy.
Det är Jonason, skomakar´n, och han går på sjutti´
år,
men han vandrar som i ungdomens vår.
Han är liten, gamle Jonas, ja, så liten och så nätt,
men hans käppar äro alltid så bastanta
och han svänger dem så lätt och precis på samma
sätt
för alla sina vänner och bekanta.
Det är Jonason, skomakar´n - mitt i levnadens höst
som en bjällra är hans hjärta i hans bröst.
Som han skrattar, som han pratar, som han viftar med sin käpp -
se, nu pekar han på stadens termometer:
"Jo, jag tackar, sjutton grader, vi ha fätt en duktig knäpp,
vi ha frisches Wetter heute, som det heter."
Och så myser han finurligt, för nu gjorde han oss bet -
ja , den Jonason, den Jonason, så mycket som han vet.
Vi förnimma, att han talar både tyska och latin,
och i Skriften är han lika lärd som prästen.
Om Egyptens pyramider den förnämsta teorin
har han suttit och funderat ut vid lästen.
Jojomän - och ganska ofta vid en porter har jag hört,
hur den yttersta visdomens strängar han har rört.
Han är liten, gamle Jonas, men hans öga det är stort,
och hans rymder äro märkeligen vida.
Han är skald och han är viking och bak paradisets port
Olof Rudbeck skall vandra vid hans sida:
"Här är Jonason, skomakar´n - det är snö
i hans hår,
men han vandrar som i ungdomens vår."
|