[Sjunges som Lincolnvisan] | [Abraham Lincoln] | [Nils Bourkerssons visa]

Jukebox Tebordet Mormon Tabernacle Choir Onward Christian Soldiers

Jukebox Tebordet Mormon Tabernacle Choir Oh Holy Night

Mormon Tabernacle Choir(1)

Mormon Tabernacle Choir(2)

Mormonchoir.org

[topp]

Året är 1872. Högkonjunktur och bostadsbrist i Stockholm. Typografiska Föreningen och Boktryckerisocieteten slöt Sveriges första kollektivavtal. Många strejker att det skämtades om strejkfeber.

melodin i midi format

Sjunges som Lincolnvisan En ynkelig, men, dessvärre, sannfärdig VISA om huru vederbörande bispringa huvudstadens husvilla. (Sjunges som "Lincolnvisan") Vill ni höra hur höga vederbörande raska på när som nöden är när, så ska´ jag det för eder beskriva i en visa, som ynkelig är. Si, det hände allt på Lad´gårdslandet, att den blev uppå bostäder brist, och de husvilla till Majestätet sig begåvo en skön morgonkvist. "Gå till Överståthållarämbetet!" lydde rådet; och skaran gick dit. Och den visaste herrn i ämbetet nu begynte att göra sin flit. Han dem visar till herrar stadsfullmäktige, men där träffa de mannen, dem sänt, som nu ger till Beredningsutskottet en adress uppå fint pergament. Komna in i Beredningsutskottet, få de se samma herre igen. "Spring i blinken till Fattigvårdsnämnden!" nu han säger, de fattigas vän. Och de springa uti dagarne tretti, och de springa uti månader tre. Samma hyggliga, präktiga herre överallt är till tjänst, som ni se. Framåt våren, när sipporna vakna, har man rum fått i ordning - alltväl! Men de husvilla av kommissarien har då upphittats frusna ihjäl. Nu i visan för höga vederbörande en moral bör, förstås följa med: hur de än sig för folket anstränga, få de otack till lön med besked! Söndags-Nisse 10.11. 1872                                                                            Lincoln-Visan text H.H. Hallbäck bearbetning Lars Bondesson Har ni hört den förskräckliga händelsen, den är sann ty den hända just nu, när kungen av Nordliga Amerika blev skjuten, ja skjuten mitt itu. Tjolahopp tjang tjong faleladala, tjolahopp tjang tjong fallirej. när kungen av Nordliga Amerika blev skjuten, ja skjuten mitt itu. Han gick ut för att se kommedianterna för det roade Hans Majestät Men inte kunde han väl tänka, att han skulle bli skjuten just för det. Tjolahopp tjang tjong faleladala, tjolahopp tjang tjong fallirej. Men inte kunde han väl tänka, att han skulle bli skjuten just för det. Men då kom det en bov genom dörren, usch, så hiskeligt vådlig han såg ut! Och i näven så bar han ett geväder, som var laddat med kulor och med krut. Tjolahopp tjang tjong faleladala, tjolahopp tjang tjong fallirej. Och i näven så bar han ett geväder, som var laddat med kulor och med krut. Och så sköt han den kungen i planeten så att huvudet skutta från hans hals, och bloden den stänkte på tapeten, och kammartjänarn frågte: va befalls? Tjolahopp tjang tjong faleladala, tjolahopp tjang tjong fallirej. och bloden den stänkte på tapeten, och kammartjänarn frågte: va befalls? Och så la de kungen på en soffa och strök balsam uti hans hår. Och kungen han tog sej åt huvet och sa: Aj, aj så illa jag mår. Tjolahopp tjang tjong faleladala, tjolahopp tjang tjong fallirej. Och kungen han tog sej åt huvet och sa: Aj, aj så illa jag mår. "Å adjö" sa den beskedlige konungen "nu till himmelens glädje jag far, där små änglar de vifta med händerna, så förinnerligt roligt de har." Tjolahopp tjang tjong faleladala, tjolahopp tjang tjong fallirej. där små änglar de vifta med händerna, så förinnerligt roligt de har." Och så dog den beskedlige konungen och är salig, jag tänker, just nu. Men fan anamma den boven, som sköt den kungen mitt itu! Tjolahopp tjang tjong faleladala, tjolahopp tjang tjong fallirej. Men fan anamma den boven, som sköt den kungen mitt itu!

[topp]

[Nils Bourkerssons visa]

Abraham Lincoln Historical Digitization Project

Songs of the Civil War

The Civil War lyrics

Images and Songs of the 1864 Presidential Election

[topp] | [till dagens visa 2001]

text och midifil

Dagens visa 2002 december 22

We are coming, Father Abraam,three hundred thousand more, From Mississippi's winding stream and from New England's shore; We leave our plows and workshops, our wives and children dear, With hearts too full for utterance, with but a silent tear; We dare not look behind us, but steadfastly before, We are coming, Father Abraam, three hundred thousand more. We are coming, we are coming, our Union to restore; We are coming Father Abraam, with three hundred thousand more. If you look across the hilltops that meet the northern sky, Long moving lines of rising dust your vision may descry; And now the wind, an instant, tears the cloudy veil aside, And floats aloft our spangled flag in glory and in pride; And bayonets in the sunlight gleam, and bands brave music pour, We are coming, Father Abraam, three hundred thousand more. We are coming, we are coming, our Union to restore; We are coming Father Abraam, with three hundred thousand more. If you look all up our valleys, where the growing harvests shine, You may see our sturdy farmer - boys fast forming into line; And children from their mothers' knees are pulling at the weeds, And learning how to reap and sow, against their country's needs; And a farewell group stands weeping at every cottage door, We are coming, Father Abraam, three hundred thousand more. We are coming, we are coming, our Union to restore; We are coming Father Abraam, with three hundred thousand more. You have called us, and we're coming, by Richmond's bloody tide, To lay us down for freedom's sake, our brother's bones beside; Or from foul treason's savage group to wrench the murderous blade, And in the face of foreign foes its fragments to parade; Six hundred thousand loyal men and true have gone before, We are coming, Father Abraam, three hundred thousand more. We are coming, we are coming, our Union to restore; We are coming Father Abraam, with three hundred thousand more.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa
2001 dec 22

Det nya Sion Källa: Lennart Kjellgren, Utblick från stugfönstret, LTs förlag, 1978 Det nya Sion - Saltsjöstaden i mormonstaten Utah Mormonmissionen daterar sig från 1850 då en f d sjöman, J. E. Forsgren, började missionera i Gävletrakten. 1853 bildades den första mormonförsamlingen i Skåne. Nils Bourkersson utvandrade tillsammans med hustrun, Anna Gustafsdotter, barnen, Anders, Johanna och Maria, år 1864, till Utah i Nordamerika. Hustrun hade hemmavid i Skåne anslutit sig till mormonismen. Nils var själv inte mormon. Nils Bourkersson återvände själv till hemlandet 1867. Hela det tragiska händelseförloppet skildras i den bok Nils skrev; Tre år i mormonlandet. Hustrun fattar tycke för en troende, och blir skild från "hedningen". Äldsta dottern följer med modern frivilligt, yngsta dottern rövas bort, sonen har följe med fadern för återresan. Sonen blir dödad av indianer. Nils Bourkersson var född 1825  och avled 1868. Visan är upptecknad av Ernst Pehrsson, Skurup.

Nils Bourkerssons visa text: Nils Bourkersson melodi: Visperdalen Bekläd dig med fantasiens vingar och tag min hand. Till fjärran länder vi bort oss svingar från Svea strand att se vad ödet mig prövat har allt sen den stund jag från Svea far. Allfader kärast ser mina tårar i avskedsstund ty ressällskapet bestod av dårar som med en mun predikar, sjunger i högljudd ton: Vi går till Sion från Babylon. Med segelskeppet man väl blev bärgad i New Yorks hamn, men femti männer fått graven bäddad i havets famn. Och ännu fler innan resans slut läggs ner i öknen att sova ut. Omsider såg vi de nakna dalar och Utahs berg, och det med känslor som djupast talar till ben och märg. O, Gud, vi undrar om vem här bor om det är fänad och eskimår. Ett år här leva, är svårt att vara bland sorg och gråt, då barn och makar och syskon kära de skiljas åt. Den pliktförgätna det bandet slet som hade knutits för evighet. Jag såg mig nu bland faror sväva blad spott och hån. Vad var att göra, jo endast sträva att fly härfrån. Den enda tröst jag i sorgen har, min käre son vill fly med sin far. Vi flykta med en olycklig skara som öster går. Att andra gång genom öknen fara, en färd så svår. I Colorado vid bäckens strand vi slogo läger på öknens sand. Den kalk som räcktes mig här att dricka den bitterst är, ty mördarkulor hans liv utsläcker som var mig kär. Hur mina tårar än rinner här får jag ej åter vad borta är. Hans kära stämma jag än kan höra båd dag och natt, och ständigt viskar den i mitt öra, men ack så matt. Kom snart, min far, här är ingen gråt, ej barn och makar här skiljas åt.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm