[topp] | [till Frihetsvisan - dagens visa 2001]

Kommentar: Frihetsvisan

[topp] | [Kommentar: Frihetsvisan] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 april 22

Frihetsvisan text: Biskop Thomas Det var en man han het Engelbrikt, om honom nu börjar denna dikt. I Sverige var han födder. Han förde om land klubba och svärd, han fäktade fast förutan flärd, och därtill var han nödder. Utländske redo Sverige då, det kunde ej värre i riket stå. De styrde land och fäste. Svenske män hade tolka nöd, de ville då hellre vara död än lida längre slika gäster. Konung Erik det ej akta vill. Skatt och tunga ökade han till, och landet lät han härja. Han lät så råda onda män, att Sverige bär stor skada än: han ville det ej värja. Guld och sölv det fördes allt bort, lag och rätt älskades ej stort, rov och våldsverk övdes. Han lät det vara sitt testament, att den fick värst som bäst hade tjänt: det kunde då med sanning prövas. Mången man vart då så arm, att han förvart av sorg och harm, där honom kom då tillhanda. Unger och gammal eho det såg och än det barnet i vaggorna låg måtte väl gråta den vånda. Det blev så i femtio år, att tolken övervälde står: det var nog hårt att lida. Gud där väger med jämna vikt, han gav det till syndaplikt. Dock gjorde han nåde omsider. Han väckte upp Engelbrikt, den litsla man, som till det ärende litet kan, han gav honom makt och snille. Slott, städer, folk, län och land, de gingo honom full snart i hand. Gud fögdet som han ville. Vad Gud ville det måtte allt ske: han utdrev ändock alla de som riket ville arga. Var han böm och var han ryss, var han pål och var han pryss, han älskade dem som vargar. Då han hade så manligt stritt, och ryktet gick över världen vitt, då fick han det till löna: en tid han for av Örebro, då vart han slagen i goda tro. Så plägar man troskap röna. Han vart karvad som den fisk, som stekare lägga å sin disk: det var en omild gärning. Han fick uti sig väl 15 skott: det var en sorgfull arvelott hans hustru fick till värning. Sedan Engelbrikt var då död då stod än riket som förr i nöd, ty konungen ville ej hålla det han hade med dagtingan jätt: att hålla riket vid lag och rätt. Gud ville att han skulle falla. Han gjorde sig oppå Sverige vred, till Danmark gjorde han sammaled, till Norge och desslika. Det spordes om landet sitt och vitt att han vart full snart tre riken kvitt. Var finner han andra slika? Han lade därtill sinne och akt och brukade både konst och makt att tvedräkt måtte komma. Han fick allt det han efter for: tvedräkt växte i riket stor, dock honom till liten fromma. Nils Stensson gjorde han till marsk, ty han var en man till ord så karsk. Han förde in Danabroka. Karl Knutsson ville det ej städja utan heller mot den orätt vädja: han satte sig mot de kloka. Man må det säga förutan fals: han böjde mången hårdan hals, som ej ville styret lyda. Makt plägar ofta klokskap vinna, och nöd känner nakota kona spinna: det haver dock något tyda. Karl vågade där om gods och liv och satte sig till prang och kiv att svenske skulle förenas. Gud gav honom därtill makt och sinn att köra den, som vill ej själver, in att riket skulle ej grenas. Riddare och sven eho han är, han hade dem alla lika kär, som ej ville efter följa. Liv och gods han ingom spar: det vordo rike och fattige var: de kunde sig ej så dölja. Slipper en fågel av snara eller kvist han tager sig vara för tolke list: Sverige du äst nu sluppet. Vill du i den snara igen, som förr var bunden om din ben, det må väl stå dig öppet. O ädla svensk, du statt nu fast och bättra det som förra brast. Du låt dig ej omvända! Du våga din hals och så dina hand att frälsa ditt eget fädernesland! Gud må dig tröst väl sända. En fågel han vär sin egen bur, så gör och all villena djur: nu märk vad dig bör göra. Gud haver dig givit sinn och själ: var hellre fri än annans träl, e medan du kan dig röra. Frihet är det bästa ting, där sökas kan all världen omkring, den frihet kan väl bära. Vill du vara dig själver huld, du älska frihet mer än guld, ty frihet följer ära. Frihet må väl liknas vid ett torn, där en väktar blåser av sitt horn: du tar dig väl till vara! När du av det tornet går, och en annan det i händer får, där fäller du om tåra. Och är frihet lik den stad, där all ting följas väl i rad: där är fullgott att bygga. Varder frihet från dig villt, då är det bästa nederspillt, så låter jag mig hygga. De gamla skrift och så de ny, de bjuda frid i varjom by. Dock kan ej frider bliva, förutan frihet är där när, som frid och frälse uppebär och ofrid må fördriva. Haver du frihet i dine hand, du lyckt väl till och bind om band, ty frihet liknas vid en falka, att ho som frihet giver upp, han skulle tagas vid sin tupp och sättas ibland skalka. Flyger frihet bort från dig, hon kan väl sedan vakta sig, evart du red eller rände. Du kan ej giva så stort rop, du sitter dock kvar i kappo snop, och bort flög höker av hände. Jag råder dig, hav frihet kär, om du kan märka vad frihet är, hon är ej god att mista. Frid och frälse drager hon hem, hugnad och glädje allom dem som skylas under hennes kvistar. Frihet är en säker hamn, det visar frihet med sitt namn dem som henne kunno lyda. En hamn vär för vind och våg, frihet beskärmar både hög och låg, ty bör man frihet pryda.

[topp]

[topp]

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

LÄNK: DAGENS VISA:   2003 apr 22 Original: Den tapre landsoldat

melodin i midiformat

Dagens visa 2003 april 22

Framåt, I gossar blå! text: O. P. Sturzen-Becker musik: Horneman melodi: Den tappre landsoldat original (dansk): Dengang jeg drog af sted Framåt, I gossar blå! Framåt, I gossar blå! Till seger skall det gå, Ja, till seger skall det gå! Framåt i slutna led Var alltid svenskens sed, Och ej för elden blinka, när kanonen dundrar vred. Om fiender här vore som mygg i sommarkväll, Vi vilja rensa luften med storm från Nordens fjäll. Framåt, I gossar blå! Till seger skall det gå, Hurra, hurra, hurra! Framåt I Nordens män! Framåt I Nordens män! Musköterna på spänn! Ja, musköterna på spänn! Du lätte tiraljör, Du raske grenadör. Giv akt om ovän kommer för när ditt blanka rör! Som unge caroliner vi vilja ärligt slåss, Och kulans sång som fordom, är kär musik för oss. Framåt I Nordens män! Musköterna på spänn! Hurra, hurra, hurra! Du kämpaskara god, Du kämpaskara god, Framåt med lustigt mod! Ja, framåt med lustigt mod! Med bröstet trotsigt sträckt, Vrid upp mustaschen käckt Och visa, att du går, kamrat, i elden oförskräckt! För allt vad härligt finnes i Skandinaviens land, För ärans gamla anor och flickans ljuva band! Du kämpaskara god, Framåt med lustigt mod! Hurra, hurra, hurra!

Ture Nermans Soldatsång

Holmens faste Stok

Krigs-Vise (1861)

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Frihetsvisan] | [Kommentar: Frihetsvisan]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

Dagens visa 2002 april 22

källa: Sveriges Historiska och Politiska visor, Örebro, N.M. Lindh, 1853 Öfver K. Gustaf I. Tryckt j Calmar Hoos Christopher Günther Anno 1626 Ach Götha Konungarijke Kan du betänckia rätt Huru Gvdh aff Himmelrijke Ther tu war förgäthen slätt Vthwalde och vthkorade En Hiälte starck och båld Eliest hadhe tu warit forlorat Vthi Tyrannes wåld. Gustaff then Konung mechtigh War then Monarchens Nampn Beskärd aff Gvdh Alzmechtigh Regera Swerighes land Hans heligh Orda til ähra Som lyser och skijn så klar At alle Swenske lära Prijsa Gvdh vppenbar. Hans Öghon Gvdh hadhe öpnat Aff stoor nådhe och miskund Honom så ock bewäpnat Medh Troon then faste grund Christus för honom striidde Som ingen moot stå kan Alla wåre fiendher flydde Vthi wårt fädernesland. Thet war een ynckeligh plåga Och itt stoort Syndastraff At både höge och låga Wore vnderkuffuat platt Inghen torde Gvdz ordh bekänna I wåra förfädhers tijdh Ey heller diärffdes sigh wända Widh straff theras godz och lijff. Hwar någon begynte förkunna Then sanna helige Schrifft Ther medh gaffs ingalunda Vthan som een Dieffuuls dicht Een styggelse ther til hadhe Och them marterade så At Röstan emellan sigh sadhe Medh oss gåår lijka så. I mörkret hadhe the wandrat I mång otalighe åhr Wore ynkeligh förskingrat Som andhre Slacht fåår Eeen Speghel monde them wara Så mången oskyldigh man Som stecktes vthan fahra Dräptes och lystes j band. Wår skapare icke wille At thenna bär vselheet Eller thenna falske willan Skulle dyrkas j ewigheet Han wil wara tilbeden Aff sine Creatur Och aff then samma sedher Som han skoop reen och puur. Aff mildheet han vpwächte I Tydzland en Predicant Then honom sielff bäst täcktes Och honom gaff förstånd At lära och vthsprijda Sitt helgha Evangelium Ändoch han moste lijda Aff hans Heligheet j Rom. Lijka som een Morghonstjerna Vthi thet Tydska Land Begynte Gudz Ord at brinna Ther aff glädes hwar man Gudh lät sigh ock förbarma Vthöffuer wår Nation Förlänte oss Syndare arma Then samma Helgedom. Gudz wärck lät sigh påskijna At thet hade större krafft Än Påwens Disciplina Och alla Papisters macht Ther om the sigh beflijtadhe förgöra och ombringe Som herren Gvdh åkallade Medh hans rena Ordh vmginge. Konungh Gvstaff war then förste Vptuchtat och vplärd Bleff och then aldrastörste Genom Gvdz macht och sitt swärd, Som fächtadhe riddherligha för then Christeligh Troo Kämpade manneligha för oss j Swerighe boo. Orsaken haffuer han warit Igenom Gudz helighe försyyn At Gudz Ordh är förklarat Bortdriffuit then Moloskyyn Som mörckte och igenlychte Wår rätta Saligheetz wägh At wij äre alle vthrychte Vhr Sathans förgifftuige Näät. Een Tyran Swerige regerade Som allom witterligh är Then medh sitt anhang fexserade Och Krönikor witne bär Han lät mörda och dräpa Så mongen Swensken man Och kunde sigh aldrigh mätta Doch theras blodh altijdh ran. Then ordning togh en ände Och war j grundh förstört Tå Gvdh sigh til oss wände Och oss hade försörgd Medh then höghborne furste Konung Gustaff saligh hoos Gudh Som sigh på Herren förtröste Och wandrade effter hans Budh. Han war aff Gudh wälsignat fruchtsam som en Wijnqwist Hans Sädh war ock vthsprijdat Oss stor frögd förwisat Som haffuom än then frijheet Igenom hans Söners hielp At leffua j sådana Trygheet Som tå han leffde sielff. Hwar thet så icke wore At allom witterligt är Ther kämper och strijder swårt Hans Barn och Söner kär Haffue uthstådt och wunnit Effter iagh wijdare siungha Huru Swerige war j nödh. Men Gudh skee loff och ähra Konung Carl then kämpe godh Togh Rijksens Crona at bära Förswara thet Swenske blod Haffuer påskijna låtit I månghe daghar och åhr At han sorgh för oss dragher Och fölier sin Fadhers Footspor. Frögdher idher alle Swenske Frögdom oss i thenna dagh Frij äre wij the uthländske Ock så the papisters lagh oss bör ingen annan åkalla Än then helige Trefaldigheet Wår öffuerheet aldrigh undfalla Medh all förmögenheet. Then Konungzlighe Familia är wärd en bättre Schribent Aff större Förståndz och Subtile Beskriffua theras Excellent Hwadh fehlar medh penne eller tunge Wil iagh som en ärligh Soldat Förbättra medh mitt lijff unge Mitt hierte blodh haffuer ospart.

[topp]

George Formby

Ukulele Song Book

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm