Folkets marknadsvisa
text: Nils Lindström (1863-1913)
Malmö Visförlag
melodi: Tantoli (Tantelin)
Nu skall till marknad jag gladeligt marschera,
köpa till flickan en dejelig present.
Och kanske någon är villig att parera
med mig att kärlekens låga jag har tänt
hos min lilla flicka min tjusande snärta,
som jag älskar utav allt mitt hjärta.
Hon har lovat dela min fröjd och min smärta.
Tralalalalalalalala!
När jag med flickan så graciöst om armen
kommer till marknaden blir det muntert liv.
Jag då i stormande glädje intill barmen
trycker mitt kära, mitt älskade viv.
Sen så drar jag fram med så blygsam en fråga:
Lilla vän, du lindra kan min plåga
och ge svalka åt min förtärande låga:
Ack, en enda liten kyss mig giv.
Jaså min vän, du vill ha i marknadsgåva
blott denna kyss som din plåga lindra kan.
Jag skall på stående fot dig genast lova
att du får hundra så fort du blir min man.
Men det står dig fritt att försöka din lycka
att emellanåt kanske en knycka.
Om du ej kan ta en så är du en krycka.
Tralalalalalalalala!'
Älskade flicka, vad skall jag till dig köpa?
Allt vad du önskar det skall du genast få.
Jag är beredvillig att för din skull löpa
till världens ände om du det önskar så.
Ska vi gå åstad och oss fotografera?
Vill du jag skall något gott spendera?
Skall vi som ett älskande par promenera?
Tralalalalalalalala!
Tänk om vi ett möblemang oss skulle välja:
säng, soffa, stolar och så ett litet bord.
Här finns så många som vilja sådant sälja
om man blott säger till dem därom ett ord.
Sen så småningom får vi "jäklar anagga"
köpa oss en vackert utstyrd vagga,
men kanske mitt huskors då börjar att tragga.
Tralalalalalalalala!
Pär Kristers Emma, den dejeliga granna,
står och gör konster för Jeppa Anders Pär,
och Ola Håkans rödhåriga Johanna
två kronor kilot för härsket smör begär.
Se på Sissa Sörens, hon har köpt två stola,
och se där står nämndemannens Ola,
som får slag så fort han hör talas om kjola.
Tralalalalalalalala!
Friheten vill jag så ljudeligen prisa,
slita och släpa man får varenda dag.
Därför jag muntrar mig med en liten visa,
så går det undan - tjo hej - med friska tag.
Och när kvällen kommer man går till sin flamma,
som ej någon annan får anamma.
Vad vi sedan prata kan göra detsamma.
Tralalalalalalalala!
Skönt är att leva de ljuveliga tider
då man får älska uti ungdomens vår.
Kärlekens blomdoft så rikligen sig sprider,
just därav livet sitt stora värde får.
Därför leve ungdomens fröjdfulla stunder,
något allvar ligger dock inunder
om man än har drivit otaliga funder.
Tralalalalalalalala!
|
