[Ella Wheeler Wilcox] | [Little Big Horn] | [The Ballad of Ira Hayes] | [De röde männens klagan]


[topp]

Länk: Ella Wheeler Wilcox

melodin i midiformat

When the Regiment Came Back. (8 May 1901)     Words by Ella Wheeler Wilcox, from the "Harper's Weekly" of 1898     Music by Thomas Martin Towne, 1835-1912   All the uniforms were blue, All the swords and rifles new, When the regiment came marching down the street; All the men were hale and strong, As they proudly moved along, Thro' the cheers that drowned the music of their feet. When the regiment went marching down the street (down the street), When the regiment went marching down the street (down the street), All the men were hale and strong, As they proudly moved along, Thro' the cheers that drowned the music of their feet (of their feet). Oh, the music of their feet, Keeping time to drums that beat! Oh, the glitter and the splendor of the sight! As with swords and rifles new, And in uniforms of blue, The regiment went marching to the fight. Oh, the glitter and the splendor of the sight (of the sight), Oh, the glitter and the splendor of the sight (of the sight), As with swords and rifles new, And in uniforms of blue, The regiment went marching to the fight (to the fight). When the regiment came back, All the guns and swords were black, And the uniforms had faded into gray; And the faces of the men, Who marched thro' the street again, Seemed like faces of the dead who lose their way. And the uniforms had faded into gray (into gray), And the uniforms had faded into gray (into gray), And the faces of the men, Who marched thro' the street again, Seemed like faces of the dead who lose their way... Who lose their way. For the dead who lose their way, Cannot look more gaunt and gray-- Oh, the sorrow and the anguish of the sight! Oh, the weary, lagging feet, Out of step with drums that beat, When the regiment came marching from the fight. Oh, the sorrow and the anguish of the sight (of the sight), Oh, the sorrow and the anguish of the sight (of the sight), Oh, the weary, lagging feet, Out of step with drums that beat, When the regiment came marching from the fight... From the fight.

[topp]

Little Big Horn

Wyoming Tales and Trails

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2001]

In Memory of Ira Hayes (The Gost of) Ira Hayes Kända Amerika Indianer Artister som spelat in The Ballad of Ira Hayes Bob Dylan (Lyrics) Kinky Friedman

Dagens visa 2002 juli 21

The Ballad of Ira Hayes text och musik: Peter LaFarge Call him drunken Ira Hayes He won't answer anymore Not the whiskey drinkin' Indian Nor the Marine that went to war Gather round me people there's a story I would tell About a brave young Indian you should remember well From the land of the Pima Indian A proud and noble band Who farmed the Phoenix valley in Arizona land Down the ditches for a thousand years The water grew Ira's peoples' crops 'Till the white man stole the water rights And the sparklin' water stopped Now Ira's folks were hungry And their land grew crops of weeds When war came, Ira volunteered And forgot the white man's greed There they battled up Iwo Jima's hill, Two hundred and fifty men But only twenty-seven lived to walk back down again And when the fight was over And when Old Glory raised Among the men who held it high Was the Indian, Ira Hayes Ira returned a hero Celebrated through the land He was wined and speeched and honored Everybody shook his hand But he was just a Pima Indian No water, no crops, no chance At home nobody cared what Ira'd done And when did the Indians dance Then Ira started drinkin' hard Jail was often his home They'd let him raise the flag and lower it like you'd throw a dog a bone! He died drunk one mornin' Alone in the land he fought to save Two inches of water in a lonely ditch Was a grave for Ira Hayes Yeah, call him drunken Ira Hayes But his land is just as dry And his ghost is lyin' thirsty In the ditch where Ira died

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 juli 21

De röde männens klagan. text: Magnus Elmblad Ur Samlade dikter af Magnus Elmblad 1887. Författaren är känd för visorna Farmareflickan och Petter Jönssons resa till Amerika länkar Magnus Elmblad Samlade dikter Farmareflickan Petter Jönssons amerikaresa

De röde männens klagan text: Magnus Elmblad Till fädrens skuggor hän mot solnedgången Kom låt oss ila undan lifvets nöd! Ve oss! Vår frihet är i sorg förgången, Och utan frihet är oss lifvet död. Vår fröjd är flyktad, och förklingad sången, Som förr så glad i våra hyddor ljöd. Kom låt oss ila till de sälla landen, Der skönt bland stjernor dväljs den store Anden! Hur väl dock var oss på de gröna ängar, Der bufflar lekte under trädens skygd! Med kopparpilar på de spända strängar, Vi drogo frie ifrån bygd till bygd. Bröd gaf oss fältet, skogen gaf oss sängar, Af trädens kronor var vår fristad bygd, Och öfver män, som inga bojor kände, Sin blåa båge himlahvalfvet spände. Men släckt är elden på den kända hällen, Och grumlad källan, der vi drucko nyss. Ej gossen mer syn´s klättra djerft bland fjellen, Med lossat spjut, och efter björnar lyss´. Ej flickan mer går glödande i qvällen Och sjunger halfhögt om sin älsklings kyss. Som hjorten, sårad och förföljd af pilar, Förblödd och skrämd, vår stam mot hafvet ilar. Den hvite kom. På våra rika slätter, Gräshoppor lik, en lysten svärm slog ned. Dess makt var stor. Mot krut och bajonetter Vår båge hopplöst, men förtviflad stred. Mot våra söner under mörka nätter, I lågor svept, den onde Anden red, Och innan solen sina kretslopp ändat, Vårt land låg härjadt och förrådt och skändadt. Man stal vår jord - det kallades att "bryta En väg för bildning och för kristendom". Eldvatten lät man bland vår ungdom flyta - Så gjordes vilden "tänkande och from!" Hans kraft i flärd man äflades att byta, Hans arm blef maktlös, som hans blick blef tom. Och nu när skuggan knapt af lif han eger, Nu skriker man om - kristendomens seger! I blekansigten! Vi förakta eder. Må hämden evigt gå i edra spår! Vi trodde blindt på edra ord och eder; Ty löftesbrott en vildman ej förstår. Men nu förstå vi edra "milda seder", Och eder vishet oss med blygsel slår. Blodmärke bär den hvite på sin panna, Och in i döden vi hans ätt förbanna. - Se dagen sjunker öfver skogens toppar Sin röda slöja aftonrodna´n dra´r. I flodens djup sin skifva solen doppar, Och vestanvinden öfver ängen far. I gräset lustigt antilopen hoppar, Ängshönan sjunger som i forna da´r. Hur fridfullt allt! - Men hör - nu smattra skotten, De nalkas åter lögnerna och brotten! Så låt oss ila hän mot solnedgången Till fädrens skuggor undan lifvets qval! Vår fröjd är flyktad, och förstummad sången, Och räknadt lätt är våra dagars tal. Farväl, du kulle, der för sista gången Vi blicka ned i våra fäders dal! Den store Anden nya hem oss bjuder, Och bortom hafven sången högre ljuder!

länkar Magnus Elmblad Samlade dikter Farmareflickan Petter Jönssons amerikaresa

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm