[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Loreley]

[Baldersbålet]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2001]

LÄNK Heinrich Heine musikfiler - klicka på Audio

Dagens visa 2002 september 19

text och midi

LORELEY text: Heinrich Heine svensk text: Viktor Rydberg Jag vet ej, hur skall jag förklara det vemod mig gripit har? Ej vill mig ur sinnet fara en saga ur forna dar. Det faller en skymningsdimma, och stilla flyter Rhen, och bergets toppar glimma i aftonsolens sken. Där uppe en ungmö sitter i underbar skönhetsvår och gyllne smidens glitter och kammar sitt gyllne hår. Hon sjunger, då hon reder sitt hår med gyllne kam; den sången tonar neder så väldig och undersam. Och seglarn i liten jolle han gripes av hejdlöst ve; mot skären han blicka skulle men måste mot höjden se. Snart, tror jag, böljor välva över man och båt sin gång - Loreley, du trolska älva, det gjorde du med din sång.

	DIE LORELEY
	Ich weiß nicht, was soll es bedeuten, Daß ich so traurig bin; Ein Märchen aus alten Zeiten, Das kommt mir nicht aus dem Sinn.
5	Die Luft ist kühl und es dunkelt, Und ruhig fließt der Rhein; Der Gipfel des Berges funkelt Im Abendsonnenschein.
10	Die schönste Jungfrau sitzet Dort oben wunderbar, Ihr goldnes Geschmeide blitzet, Sie kämmt ihr goldenes Haar.
15	Sie kämmt es mit goldenem Kamme, Und singt ein Lied dabei; Das hat eine wundersame, Gewaltige Melodei.
20	Dem Schiffer im kleinen Schiffe Ergreift es mit wildem Weh; Er schaut nicht die Felsenriffe, Er schaut nur hinauf in die Höh.	rocky reefs
	Ich glaube, die Wellen verschlingen Am Ende Schiffer und Kahn; Und das hat mit ihrem Singen Die Loreley getan.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 september 19

Baldersbålet text: Viktor Rydberg Världens oskuld vilar på det vigda bålet. Genom allt, som andas, går en iskall rysning. Blodröd sjunker solen, fjällens skuggor växa, och i askens krona susar tidens höst. Gudar stumme bida kring den bleke Balder. Fimbulnatten nalkas, nu må bålet brinna! Himlens fäste mörknar. Oden fattar facklan; ännet, skumt av sorger, sänkes mot hans bröst. Nu är ändad varje hugfull hjältehärnad, mänskobarm skall avla endast onda uppsåt, stark skall niding stånda, god i länkar ligga, tills att Surters låga över världen far. Som i dvale domnad dröjer vise fadern, gudens tanke grubblar över mörka gåtor, dyker ned i djupen efter dolda runor, lyssnar ned i andens urgrund till ett svar. Fann den vise fadern, vad han fjärran letat? Lugnat änne lutar Lopt* till Balders änne, viskar till den döde, vad ej Valhall vetat, viskar det som ingen, ingen anat har. Vill du gissa gåtan, gå en natt i skogen, lyss till stormens stämmor i de skumma moar! Lyss till kvalfull kvidan, lyss till rop och klagan, hör den djupa bikten ur naturens bröst! Helig tystnad följer fridlös fasas verop, och som orgeltoner svävar genom skogen Odens högsta aning, världsförsoningslöftet: livets strid har mening, djupsta fall har tröst. * Oden.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm