Den engbergska psalmboken
eller när Ecklesiastikdepartementet utökade sitt inventarium med en orgel.

text: Tommy Rådberg

Källa: Emil Liedgren, Den svenska psalmboken, 1910, eget förlag
Nils och Lars Beltzén: Arthur Engberg - publicist och politiker, Prisma, 1973

Det var en skolad marxist och socialdemokrat, med målet att bli det socialdemokratiska partiets ordförande, som drev på att 1937 års psalmbok blev Wallinska psalmbokens ersättare. I dag i sin tur ersatt av den nya psalmboken av år 1986. För att göra listan fullständig bör nämnas att Wallinska psalmboken av år 1819 ersatte den karolinska av år 1695.

"Jämte folkvisan var psalmen länge det förnämsta, för att ej säga enda poetiska element, som ingick i allmogens hemliv och barnuppfostran." skriver Emil Liedgren i Den svenska psalmboken.

C. J. L Almquist skriver (1838) i "Svenska fattigdomens betydelse": "Till bondfolket tränger ingen annan skrift ännu än psalmboken, katekesen och stundom bibeln." Psalmboken var i ett par århundranden folkboken framför andra. Bibeln var alltför dyr.

"Huvudsumman av ett folks böner, som ännu vid morgonens uppgång höjer hjärtat till Gud med tacksägelse och om aftonen överlämnar sig åt Gud med förtröstan, består av valda verser ur vår psalmbok", vittnar Samuel Ödmann (1814). Av samme författare kan man läsa hur morgonpsalmerna löd i vardagsstugan alltifrån fyratiden på morgnarna, då de sju spinnrockarna började sin entoniga och sömngivande surr. Det var psalmsången, som hjälpte spinnerskorna att hålla sig vakna utan fåfängligt snack.

Nu ett hopp fram i tiden till det Strindbergska uttrycket avser med Det Nya riket. Sverige upplevde då folkrörelsernas uppkomst; frikyrkan, godtemplarna och arbetarrörelsen. Som motkraft stod statsmakten med dess institutioner - däribland statskyrkan. Via folkbibliotek hade profan prosa och poesi nått ut till allmänheten. Psalmbokens verser var ej ensamma. Lina Sandells lågkyrkliga alster vann stor populäritet. I den engbergska psalmboken 1937 finner man åtskilliga vittnesbörd om de andliga rörelser och strävanden, som känneteckna 1800-talets och 1900-talets första decenniers historia; framför allt om missionsintressets tillväxt och utbredning, diakoniens ökade betydelse och den återvunna uppskattningen av folkkyrkan.

Den litterära Wallinska psalmboken av år 1819 hade således fått medtävlare till den andliga spisen. Men en ny psalmbok dröjde och dröjde och dröjde. Den socialdemokratiska partiet med dess partiledare Per-Albin Hansson tog över regeringsrodret 1932 och visade på stor handlingskraft.

Det socialdemokratiska partiet hade vid begynnelsen av sina pionjärår aktivt bekämpat statskyrkan och till och med aktivt bekämpat kristendomen. Den politiska arbetarrörelsen splittrades i två partier 1917. Således kändes en lättnad i partileden då man gjorde sig av med barlasten och kunde med enig blick arbeta, med kompromisser, framåt, för att förändra nationen, staten, konungariket Sverige. Krav på statskyrkosystemet och monarkiens avskaffande som finns nämnt i partiprogrammet lades i malpåsen. Konung Gustav V och Statsminister Per Albin Hansson respekterade varandra fullt ut. Flertalet av statskyrkans ledare hade fortsatt att gå i fredspristagaren och ärkebiskopen Nathan Söderbloms fotspår. Ingenting av den polarisation som fanns mellan pionjärårens socialdemokrati och konung statskyrka fanns i det svenska trettiotalet, det vill säga efter Ådalshändelserna 1931.

Det ödesmättade 1930-talet hade vid ingången utrikes börjat med att vassa och hårda vindar börjat blåsa, och kyrkan och kristendomen, som länge betraktas som hinder för utvecklingen, upptäcktes plötsligt vara eller kunna bli värdefulla bundsförvanter i kampen för hotade liberala, demokratiska och humana intressen. Den västerländska moralens och kulturens väktare och "diktens lösa folk" i vårt land fördes närmare den kristna fronten. Denna utveckling är utan tvivel en förutsättning för vad som nu skedde i psalmboksfrågan.

På 1932 års kyrkomöte, i en motion hade hemställts att framställning måtte göras att åstadkomma ett slutligt förslag till reviderad psalmbok. Detta borde framläggas för nästa kyrkomöte. Huvudmotionär var kontraktsprosten Gunnar Ekström i Falun. Kyrkomötet beslöt i enlighet med motionärens förslag.

Kyrkomötets skrivelse inregistrerades på ecklesiastikdepartementet i början av september 1932. Några veckor installerade sig Engberg som chef för detta departement. På hans arbetsbord låg alltså då såsom ärende att ta itu med den för kyrkans gudstjänstliv så betydelsefulla frågan om en nygestaltning av den Wallinska psalmboken.

När frågan skulle börja rullas upp, hade Engberg att välja på två vägar: en större kommitté eller ett enmansuppdrag. Han valde det senare ty "Kungl. kommittéer tillhöra icke de varelser som föda levande ungar. De föda icke heller levande psalmer."

Det fanns bara en man som kunde komma i fråga som enmansutredare, Karlstadsbiskopen J. A. Eklund. Han gjorde sitt i utredningen och efter diverse granskningskommittér, finputsningar, blev Psalmboken "av Konungen gillad och stadfäst" den 26 november 1937.

Två namn av intresse än i dag gav det svenska folket en ny Psalmbok.

I dag, maj år 2002,

är bandel avklippt mellan Stat och Statskyrka.

Publicisten, politkern Arthur Engberg, som aldrig blev socialdemokratisk partiledare, kan vi se utvalda stycken ur hans tidningsartiklar bli missbrukade av antisemitiska klickar här på nätet som exempel - på vad? Hans skapelse, den engbersgska psalmboken har blivit ersatt av en ny psalmbok. Den stora skillnaden är framför allt språket samt förstås nya och strukna psalmer.

J. A. Eklunds mästerverk; "Fädernas kyrka" finns ej med i den nya psalmboken.

Visornas hemsida finns den med för eviga tider...

Och (som en smäll på 1986 års psalmbokskommitté´s kollektiva fingrar), den finns representerad i Den Svenska Sångboken.

Klicka här och läs mer om Fädernas kyrka.

Klicka här och läs mer om Nathan Söderblom.

Klicka här och läs mer om Psalmisterna på Visornas hemsida.