[topp]

melodin i midiformat

Dagens visa 2003 mars 18

LILLI MARLENE (MY LILLI OF THE LAMPLIGHT) - English words by Tommie Connor - German words by Hans Leip - music by Norbert Schultze Vor der Kaserne vor dem grossen Tor Stand eine Laterne und steht sie noch davor So woll'n wir da uns wiedersehn Bei der Laterne woll'n wir steh'n Wie einst Lili Marleen Wie einst Lili Marleen Uns're beiden Schatten sah'n wie einer aus Dass wir so lieb uns hatten sah man gleich daraus Und alle Leute soll'n es sehn Wenn wir bei der Laterne steh'n Wie einst Lili Marleen Wie einst Lili Marleen Schon rief der Posten: sie blasen Zapfenstreich; Es kann drei Tage kosten! Kamerad ich komm' ja gleich Da sagten wir auf Wiedersehn Wie gerne wollt ich mit dir geh'n Mit dir Lili Marleen Mit dir Lili Marleen Deine Schritte kennt sie, deinen zieren Gang Alle Abend brennt sie mich vergass sie lang Und sollte mir ein Leid gescheh'n Wer wird bei der Laterne steh'n Mit dir Lili Marleen Mit dir Lili Marleen Aus dem stillen Raume, aus der Erde Grund Hebt mich wie im Traume dein verliebter Mund Wenn sich die späten Nebel dreh'n Werd ich bei der Laterne steh'n Wie einst Lili Marleen Wie einst Lili Marleen Underneath the lantern by the barrack gate Darling, I remember the way you used to wait 'Twas there that you whispered tenderly That you loved me You'd always be My Lilli of the lamplight My own Lilli Marlene [pronounced "Lily Marlane"] Time would come for roll call, time for us to part Darling, I'd caress you and press you to my heart And there 'neath that far-off lantern light I'd hold you tight We'd kiss goodnight My Lilli of the lamplight My own Lilli Marlene Orders came for sailing somewhere over there All confined to barracks was more than I could bear I knew you were waiting in the street I heard your feet But could not meet My Lilli of the lamplight My own Lilli Mariene Resting in a billet just behind the line Even though we're parted, your lips are close to mine You wait where that lantern softly gleams Your sweet face seems To haunt my dreams My Lilli of the lamplight My own Lilli Marlene

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2001]

LÄNKAR

Niemöller

ur Prästen i koncentrationslägret
text: Kurt Singer

Dagens visa 2002 mars 18

Hur annorlunda blev det inte än Niemöller hade hoppats? Den 30 januari 1933 hade ryckt honom med sig,   hans predikningar i Dahlem hade varit   entusiastiska hyllningar   till landets förnyelse, till ledaren. Men redan i maj kom den stora besvikelsen. Den man som ägde samtliga tyska församlingars   oinskränkta förtroende     Fredrik von Bodelschwingh   fick inte bli riksbiskop,   därför att han   inte var nationalsocialistisk "tysk kristen",   ty det nya kyrkopartiet ville tvinga igenom sin kandidat. Vid den tiden uppträdde Niemöller i Berlin som en okänd präst. För honom gäller det kyrkan   och inte uniformen   eller partiboken. Niemöller vet till en början inte vad det gäller. Hitler vet mycket väl vad gäller:   att kyrkan måste stå   under nationalsocialistisk ledning   för att kunna   genomföra kommande raslagar   och pogromer   utan kyrkliga protester. Och som Niemöller 1919 med demokratiens seger   såg världen sjunka undan,   så ser han efter diktaturens seger   en ny värld sjunka undan. Hans gamla officersvänner,   hans nationalsocialister,   hans frikårsmän,   alla regerar de i dag,   frontkämparna har makten   och det finns få människor i Tyskland   som känner sig så djupt olyckliga,   så ensamma   och förlorade   som      Niemöller. Detta hade han aldrig velat. Niemöller hade aldrig varit politiker, han hade trott att detta var den rätta vägen. Och nu såg han alla förföljelserna. Såsom han en gång trott att arbetarpartierna   skadat tyska folket,   så insåg han nu att de kämpade   för den förlorade demokratien och friheten. Niemöller hade aldrig älskat demokratien. Den tyska demokratien hade aldrig varit någon äkta demokrati. Men det som kom efter den var ännu värre. Det var medeltid, det var barbari. Torquemada levde åter.   Inkvisitionen styrde i      Goethes och Nietzsches   land. Men Niemöller har inte förgäves i årtionden   varit aktivist och officer,   frikårsman och nationalist, ännu lever det gamla soldatmodet i hans bröst. Fanns det ingen som höll kyrkans fana högt   och skyddade den mot diktaturen,   så måste förste bäste präst,   även om han var aldrig så okänd,   höja den och samla de sista trogna omkring sig. Ska kyrkan i Tyskland gå under,   ska kristendomen i Tyskland vika   för teorierna om blod och jord,   för de okristna rasförföljelserna,   så ska det åtminstone inte ske utan strid.

Den 30 januari 1933 när fackeltågen marscherade förbi Hindenburgs och Hitlers fönster såg man i bakgrunden Göring, Göbbels och de nya kyrkoherrarna. Niemöller bekände sig öppet till Hitler. Han ville tjäna honom, han ville hjälpa honom och samtidigt skänka fäderneslandet sin tribut. Smälekens år, Versaillenederlaget var nu borta. Nu skulle allt bli bättre, vetenskapen, officerarna, skolorna, kyrkorna, allt skulle grundligt organiseras om. Allt skulle tjäna Tysklands storhet. Kyrkokonflikten skulle upphöra, den "bolsjevistiska" ateismen skulle finna sitt slut. Niemöller var Hitler trogen och tillgiven, och när man på Potsdamdagen såg den gamle Hindenburg förenad med den unge ledaren Hitler, hoppades Niemöller och med honom nationalsocialisterna att denna stora dag skulle stå oförgänglig och att Hitler som tidigare andra tyska statsmän skulle göra Tyskland stort, starkt och mäktigt. Ja, Niemöller var en entusiastisk nationalsocialist, visserligen inte partimedlem, men han hoppades allt av Hitler, de gamla officersdrömmarna vaknade åter inom honom - skulle dessa drömmar då aldrig gå i uppfyllelse? Luther har en gång profeterat att det över Tyskland på grund av förakt för Bibeln skulle komma ett fruktansvärt mörker - nu hade enligt vad Niemöller tyckte sig se de goda krafterna i folket segrat. "Luther hade säkert menat en annan tid, nämligen de sista 14 demokratiska åren som ju hade varit ett mörker då man ostraffat kunnat kritisera kyrkan och Gud och vägra att betala kyrkoskatt. Nu kom de ljusets år som alltid följer på mörkrets. Sålunda talade han i familjekretsen och till sina vänner. På denna dröm, på dessa förhoppningar skulle följa ett plötsligt fruktansvärt uppvaknande. Men ännu anade han intet. Under tiden förberedde nazistpartiet egna riktlinjer vad det gällde kyrkofrågan. Den gamla kyrkouppfattningen stod genom sin kristna människokärlek, sin humanitet och sin internationalism i konflikt med partiprogrammet. Ursanningarna för alla kristna, alla mänskliga varelser, om de tio budorden, dessa djupt mänskliga lagar vilkas etik ingen kan betvivla. Dessa tio bud angreps nu därför att man ansåg dem skadliga för nationalsocialismen. Niemöller vill bevisa för kyrkoregeringen och riksregeringen till vilket förråande och sedeförfall inom folklivet avkristnandet måste leda. Redan vid den tiden började Wotankulten; hade inte Hitler ropat efter den döde Hindenburg: "Gå in i Valhall"? Predikade inte brushuvudena att kristendomen grundats av juden Jesus och att man i utrotandet av judarna även måste inbegripa den "judiska kristendomen"? Fick man inte i skolorna lära sig att Hitler var den ende ledaren, att kyrkans internationalism utgjorde en judisk-marxistisk fara? Ville Niemöller därmed frånsäga Hitler ledarskapet och frälsarrollen? där satt Gestapos skrivare och soldenärer i kyrkan och stenograferade hans tal. Detta betydde att dagarna för hans frihet var räknade.

källa: Kurt Singer, Martin Niemöller, Prästen i koncentrationslägret, Fredens förlag, 1939

Martin Niemöller text: Okänd, publicerad i Dagens Nyheter (någon gång åren 1937-1939) Och detta häkte är ett monument, och denne man skall växa alla dagar. Hans brott är knappt ett brott mot goda lagar, då vad han felat icke får bli känt. I skydd av dubbla murar sitter han, men bättre syns i Tyskland ingen man än denne fånge syns för yttervärlden. Hans storhet är, att ingen vet hans brott, vi minns att han var stark och modig blott, fast överheten skramlade med svärden ...

ur teaterpjäsen: Han sitter vid smältdelgeln text: Kaj Munk Och ni tänka fortsätta? Med inkvisition, med alla slags medeltida förvillelser tänker ni fortsätta att vanhelga Tysklands namn. Skratta ni bara! Jag vet nog att jag är en liten löjlig man! Kalla mig narr, men glöm inte att det är narrens uppgift att säga sanningen till de härskande. Det brinner en låga härinne i bröstet och se, den är röd. Hejda ni eder icke, skall jag tända en eld över Tysklands städer, slätter och berg med den. Vi äro tusenden, och åter tusenden, ja hundratusenden som komma att lyfta våra händer mot eder, tills ni antingen böjer edra, eller naglar vi dem fast, I fariseer såsom I ock naglade hans.

Först förföljde de kommunisterna text: Martin Niemöller (1892-1984) svensk text: Okänd, detta är en fri översättning Först förföljde de kommunisterna, men jag protesterade inte för jag var inte kommunist. Sedan förföljde de fackföreningsfolket, men jag protesterade inte för jag var inte fackföreningsman. Sedan förföljde de judarna och zigenarna, men jag protesterade inte för jag var inte jude eller zigenare. Sedan förföljde de de homosexuella, men jag protesterade inte för jag var inte homosexuell. När de sedan förföljde oss, fanns ingen kvar som kunde protestera. Denna engelska översättning mer trogen originalet: When Hitler attacked the Jews I was not a Jew, therefore I was not concerned. And when Hitler attacked the Catholics, I was not a Catholic, and therefore, I was not concerned. And when Hitler attacked the unions and the industrialists, I was not a member of the unions and I was not concerned. Then Hitler attacked me and the Protestant church — and there was nobody left to be concerned.

[topp] | [till dagens visa 2002]

AEpiscopi Spegels Epigramma
i Christinam reginam.
text: Ärkebiskop Haqvin Spegel (1645-1714)

Dagens visa 2001 mars 18

Christina som war född til crono och til spira Och aldrig warit wan i werlden någon fira. Hon förde stora krig med keysare och kongar Och kende aldrig thet, hur´ andras mackt betungar. Hon hade tappra men, som henne troligt lydde, och skremde fienden, som ofta häpen flydde. Hon öckte Swerjes gräntz med steder, slott och lender, Och hade lyckan sielf rett som i sina hender; Men lemna alt och sig til Nunne lefvnad bögde, Så at en gammal skalck en drottning best förnögde. Ty hon ej gerna bad i något heligt kloster, Ave Maria titt, men ofta Pater Noster. Hon hade friare som helre wille nyttja Ett rum i hennes seng, än thronen sin besittja.         Ejusdem. Hwad tu ej kienner rett, döm ej ther om förwissa Thet som en näsla är, synts ofta likt melissa.         Ejusdem. En owen som sig wenlig ter, skal tu med fruktan möta. På klipporna som man ej ser, sig skieppen ofta stöta.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm