Källa: Prins Gustaf,
Vivi Horn,
Förlag Holger Schildt,
Helsingfors, 1946
Sångarprinsen
Den 18 juni kom så budskapet och flög ut över landet:
kronprinsessan hade åter nedkommit med en son, som redan i vaggan
fick titeln hertig av Uppland.
Hans Högvärdighet ordensbiskopen Johan Olof Wallin yttrade vid
den lille prinsens vagga:
Gustaf, boren i naturens sköte, slumrande i vårens blomstervagga,
du med det älskade namnet, samla kring dig konsten, snillet, sinnesodlingen,
för dess talan, bliv dess hägn.
Josefin var mycket musikalisk och hade en inte stor men klar och frisk
stämma. Kanske nådde hennes sång den lilla sovande prinsen
i vaggan och blev den första tändande gnistan i den lilla själen.
Josefin, kronprinsessan, med henne kom ungdomen till det kungliga slottet.
Hon äktade en, som på erotikens område var en erfaren
man, Oscar, kronprinsen. Och de fem barnen betydde mycket för Josefin,
som utövade en för familjen en annan religion, katolicismen.
Chére mama, drottningen Desideria, var också hon katolik.
Papa, Karl Johan, hade liksom sonen Oscar gått över till den
Lutheranska läran.
Ett lyckligt hem, trots Oscars äktenskapliga snedsprång.
Om teatern stod högt i kurs under perioden Gustav III stod konstarten
musiken högt för gemenskapen i den Bernadotteska hemmet; den
pianospelande farmodern Desideria, mamma sång och pappa, kompositör,
pianist, samt allkonstnären, skulptrisen, musikskaparen, syster Eugenia
och Gustaf själv förstås. Bröderna, Karl och Oscar,
deltog med glädje i sångerna, liksom även den klent begåvade
August, yngst. Den äldsta, Karl blev sedermera Karl XV och tredje
brodern Oscar fick ordningsnumret två, II, som kung.
Men för arvprinsen Gustaf fanns bara musik, musik, musik.
Utbildades på musikens område av Adolf Lindblad, den store
kompositören på den tiden.
I Uppsala läste han bland annat det andra favoritämnet, historia,
för Erik Gustaf Geijer.
Prins Gustaf var dock klen, opasslig, som det hette.
I dag sjunger vi gärna Glad såsom fågeln i morgonstunden
och Studentsången, kompositioner av Prins Gustaf. Den senare, Sjungom
studentens lyckliga dar, sjöngs för första gången
på Blå porten ute på Djurgården, år 1851.
Skalden som skrivit texterna till ovannämnda sånger, spådde
att dessa sånger skulles sjungas av generationer. Han fick rätt.
Året efter, 1852, är lika med sångarprinsens dödsår.
En lång ansträngande resa i Europa. På väg hem via
Norge, det vill säga, sångarprinsen, kom aldrig hem till Sverige,
han dog i Kristiania, i broderlandet Norge. Efter en svår seglats,
med orkan, fick han bäras från fartyget, han låg nedbäddad
i flera dagar, nervsjuk, och dog den 24 september 1852.
Prins Gustaf lever i sina sånger.
Vilken känsla det var att höra först Victoria, sen Carl
Philip och sist Madeleine sjunga farfar farfar farbrors sång Sjungom studenten...
|
