[Bohus bataljon] | [Under rönn och syren]

[Tydor för kvinnan och fostret]

Stenen i grönan dal Svenske anamma utländska seder, och landet mister sin gamla heder. - Än står stenen i grönan dal. Kyrkor och kloster bli fångahus, gudstjänsten mister sitt fängna ljus. - Än står stenen i grönan dal. Skalkar och bovar trivas, gode och gamle drivas. - Än står stenen i grönan dal. Präster varda bönder, och bönder varda vidunder: - Då ligger stenen i grönan dal.

länk

[topp]

texten från den här sajten (många svenska texter)

melodin i midiformat

Bohus bataljon   Det var Bohus bataljon som gick i fält tra-la-la-la, sicket fält tra-la-la-la, ärans fält tra-la-la-la! Stadens flickor grät en skvätt, som om det bleka döden gällt, sicken död i gas och svält.   Där stod Ada och Beda och Kristin, Margareta och Asta och Katrin. Korna bölade och kråkorna dom skrek i högan sky, när vi trallade och marscherade förby. Kaparn visslade "Halta Lottas krog", pållen gnäggade "bä" och bakåt slog. Det var bom bom bom, det var Bohus bataljon, som drog ut med byssa och kanon.   Det var Bohus bataljon, som i attack tra-la-la-la, högg och stack tra-la-la-la, i sick-sack tra-la-la-la! Flygarna dom skvätte bly så svavlet osa fram och back, bomber droppa ner och sprack.   Och vi tänkte på Ada och Kristin, Margareta och Asta och Katrin. Åskan dånade och fältkanonen hostade och röt, men vi laddade och blundade och sköt. Kaparn visslade "Halta Lottas krog", pållen gnäggade "bä" och bakåt slog. Det var bom bom bom, det var Bohus bataljon, som drog ut med byssa och kanon.   Det var Bohus bataljon, som slog bivack tra-la-la-la, bak en stack tra-la-la-la, i sick-sack tra-la-la-la! Alla stjärnor lyste frid och grodorna sjöng kvick-kvack, månen glänste röd som lack.   Och vi drömde om Ada och Kristin Margareta och Asta och Katrin. Trumman vispade och jägarhornen joddlade och gol, ugglan kvittrade liksom en hes fiol. Kaparn visslade "Halta lottas krog", pållen gnäggade "bä" och bakåt slog. Det var bom bom bom, det var Bohus bataljon, som drog ut med byssa och kanon.

[topp]

LÄNK: DAGENS VISA:   2003 apr 17 Zacharias Topelius

Ctrl-F Sök syren - svenska midifiler

Under rönn och syren. text: Zacharias Topelius Blommande sköna dalar, hem för mitt hjärtas ro! Lummiga gröna salar, där vår och kärlek bo! Soliga barn av luft och ljus, o jag förstår ert tysta sus, blommande sköna dalar, hem för hjärtats ro! Säll i syrenens skugga, söker jag här mitt hägn. Rönnarnas dofter dugga finaste blomsterregn. Regnet slår ned i hjärtats vår; hela dess värld i blommor står. Säll i syrenens skugga söker jag mitt hägn. Kom, du min vän i skogen, kom, vid min sida sjung! Skogen är evigt trogen, våren är evigt ung. Livet förgår som kvällens fläkt; evig är vårens andedräkt. Kom, du min vän i skogen, vid min sida sjung! Älskade blåa öga, le som i forna dar! Låt vita rönnen snöga blommor på det som var! Skänk glad åt kvällens dagg din tår! Vakna på nytt till sol och vår! Älskade blåa öga, le som forna dar! Blommande sköna dalar stråla av sällhet då; klarare våren talar, bättre vi den förstå. Aftonen rodnar, vakan slår, stilla en doft ur hjärtat går. Blommande sköna dalar stråla sällhet då.

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

länk

[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 april 17

Tydor för kvinnan och fostret källa: Gammaldags seder och bruk, Johannes Sundblad, Fahlcrantz, 1917 Tydor för kvinnan och fostret under havandeskapet m. m. Kvinnan under havandeskapet, fostret och det nyfödda barnet äro föremål för många sägner och bruk, alla utgående på att varna och skydda. Odöpt barn fick ej bäras över kullfallna gärdesgårdar, ty då skulle det få fallandesot. Harmynt ansågs barn bli, om modern under havandeskapet finge se en yxa sitta fasthuggen i en stock. Därför undvek man ock att vålla detta. En havande kvinna fick ej titta igenom halsen in i "potäller (buteljer) eller mellan skifterna på ladugårdar, ty då ansågs barnet bli vindögt. Sticker kvinna i detta tillstånd något i barmen, blir barnet tjuvaktigt. Icke må hon leda ko till tjur, ty då blir barnet lösaktigt. Icke heller må förlöst kvinna före kyrkogången springa omkring i stugorna, ty får barnet också anlag att ränna omkring. Hon bör undvika att väva, ty barnet blir därigenom plattnosigt. Likaså att sitta på en kista med järnnaglar i, ty då får barnet kistenaglar (Allmogebenämningen på bölder). - Samma blir förhållandet, om hon stöder sig mot en kyrkdörr med sådana i. Hon må icke heller titta i en öppen grav, ty då kan barnet ej "hålla tätt". Slakt må hon ej vara med om, ty då får barnet fallandesot. Då en kvinna kommer hem ifrån kyrkan efter kyrkotagningen, skall hon lägga kläderna, som hon haft på sig, på vaggan, ty därigenom blir barnet snällt och lugnt. Dricker kvinna i detta tillstånd direkt ur ett fat, blir barnet vidmunt. "Ja´töcker, du bole ha mera vet än te´ å seta å drecka, mäna du ger ungen poppe!" (di) ropade dannemannen till hustrun. "Du gär´n te´ en föllehund på dä´ vis´t." Kvinnan borde ha noga reda på fostrets ålder (veckräkningen), ty annars bleve barnet minnesslött. Vid barndopen bör den, som bär barnet, läsa efter bönerna, ty då får detta gott minne. "Barn må ej äta "rumpen" av något djur, för då "växer det nedföre". Kvinnan bör ej gå med två förkläden på sig, ty får en annan sådan, som är havande, se detta, så får hon tvillingar. I barnets lögvatten före dopet bör alltid läggas stål för att förekomma bortbyting. För samma orsaks skull försummade man aldrig i bondehusen att lägga stål på tröskeln, att låta ljus brinna under hela natten och att lägga stål, vitlök och svavel i lindorna, allt före barndopet, av fruktan för bortbytning, på vilket nog mängden fullt trodde. Späda barn böra ej lämnas nakna, ty får en sedeslös person se dem, få de engelska sjukan. Ett barn bör först taga i en hund (ej en katt), "för då får dä´ gott läkekött". En må inte dansa omkring ett barn åt endast ett håll utan även åt det andra; annars växer det inte. Inte må en heller kliva över ett barn utan att kliva tillbaka, ty då blir följden densamma. För havande kvinna ansågs det ej bra att se i en tom, öppen säck, ty därigenom ansågs barnet "bli all´ri´ mätt". Det första arbete, som kvinnan bör företaga sig efter förlossningen, är att spinna lin, ty därigenom får hon god not. (Härmed menades möjligen, att hon skulle få "gott gehör". "Ho håller nota" heter det, d. v. s.: hon sjunger bra efter gehör. Om man möter en havande kvinna och bär doppskon emot henne, kommer fostret fram "baklänges". Den som "skilt orm och tossa åt" kan hjälpa kvinna i svår barnsnöd, därigenom att han famnar om henne.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 april 17

Stenen i grönan dal Svenske anamma utländska seder, och landet mister sin gamla heder. - Än står stenen i grönan dal. Kyrkor och kloster bli fångahus, gudstjänsten mister sitt fängna ljus. - Än står stenen i grönan dal. Skalkar och bovar trivas, gode och gamle drivas. - Än står stenen i grönan dal. Präster varda bönder, och bönder varda vidunder: - Då ligger stenen i grönan dal.

länk

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm