[Jean Moulin Le chant des partisans] | [Le chant des partisans]

[De dog för Danmark]

[texten till bakgrundsmusiken (JOE HILL)]

[Landshövdingen]

Två citat
[Kaj Munk]
[biskop Gustaf Aulén]



[topp]

LÄNK Dagens visa 16 sep 2003 JEAN MOULIN AND THE FRENCH RESISTANCE

[topp]

Wav-fil (139K) | Real audio (368K)

Le chant des partisans text: Maurice Druon och Joseph Kessel musik: Anna Marly, 1943 Ami, entends-tu le vol noir des corbeaux sur nos plaines? Ami, entends-tu les cris sourds du pays qu'on enchaîne? Ohé partisans, ouvriers, paysans, aux vos armes! Ce soir l'ennemi connaîtra le prix du sang et des larmes. Montez de la mine, descendez des collines, camarades, Sortez de la paille les fusils, la mitraille, les grenades; Ohé les tueurs, à la balle ou couteau tuez vite! Ohé saboteur, attention à ton fardeau dynamite! C'est nous qui brisons les barreaux des prisons, pour nos frères, La haine à nos trousses, et la faim qui nous pousse, la misère. Il y a des pays où les gens aux creux des lits font des rêves Ici, nous, vois-tu, nous on marche et nous on tue nous on crève Oui on crève Ici chacun sait ce qu'il veut, ce qu'il fait quand il passe; Ami, si tu tombes, un ami sort de l'ombre à ta place. Demain du sang noir séchera au grand soleil sur les routes Chantez, compagnons, dans la nuit la liberté nous écoute Chantez, allez chantez, chantez compagnons.

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[texten till bakgrundsmusiken (JOE HILL)

[Landshövdingen]

Två citat
[Kaj Munk]
[biskop Gustaf Aulén]

De dog för Danmark

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp]

Kaj Munk Ockupation exemplet Danmark

Kaj Munk Online

Danmark ockuperat

Man kan vara högerman och kommunist och allting mittemellan och samtidigt kristen. Så långt är det rätt. Kristendomen kommer att synas på det sätt, varpå man är högerman eller kommunist. Men skall detta förstås så, att kristendomen vackert måste låta bli att lägga sin näsa i blöt i denna världens angelägenheter, så är det en lögn.

[topp]

biskop Gustaf Aulén Ockupation exemplet Norge

biskop Gustaf Aulén har komponerat den "förbjudna psalmen" Fädernas kyrka i Sveriges land

Vad är det som sker i ett land, Höjesteret - höjeste ret - icke får fungera, där kyrkan mister sin frihet, där polisen gör chock mot en gudstjänstfirande menighet, där man vill dirigera folkundervisningen efter politiska recept, som folket finner vara ytterligt motbjudande, där fängelser och koncentrationsläger fyllas av politiska fångar, som pinas med grym tortyr, där man tar gisslan då man ej når dem som man skulle vilja straffa o. s. v. Ja, vad är det som sker? Jag tänker mig att man snarast skulle vilja svara: här råder icke längre rätten, utan i stället våldsmakten, som inte känner några hämningar eller konsiderationer. Här har makt trätt i stället för rätt. Så vill det otvivelaktigt synas oss. Men lika visst är att vederbödande knappast skulle godtaga en dylik deklaration. Vi skulle i stället få höra att det är fråga om någonting helt annat, nämligen om en ny rättsordning, som sättes i stället för den gamla. Och vi skulle säkerligen också få höra en hel rad av anklagelser mot denna gamla rättsordning. Låt oss gärna gå med på detta. Det är verkligen här fråga om en brytning, en kamp mellan olika rättsordningar och olika rättsåskådningar. När vi känner vårt rättsmedvetande kränkt av det som sker i Norge, beror detta ytterst på de faktorer, som under sekler danat vår rättsordning samt präglat och bestämt vår rättsåskådning. Bakom ligger för oss omistliga värden. Vi kan tala om humanitetens grundsatser, om vi vill, men dessa ha sin främsta kraftkälla i kristen etik. Den kristna andan i vårt rättsarv kan icke annat än obrottsligt stå på vakt gentemot sådana företeelser som hänsynslöshet förtryck, ringaktning av livets rätt, tortyr och systemet med gisslan. Det är ingen tillfällighet att rättsväsendet och kyrkan stå samman i den kamp som nu föres i Norge. Den föres utan vapen. Men den föres så, att den ger ett stolt och strålande svar på den fråga, som Runeberg ställer i sin berömda dikt Landshövdingen: "Kan ej den vapenlöse hälsas stark och visa hjältemod?" Det rättsmedvetande som här kämpar må i yttre mening vara aldrig så maktlöst - det representerar icke desto mindre mitt under förföljelse och lidande en makt, som - det är vår fasta tro - icke kan övervinnas.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 september 16 Ockupation exemplet Finland

Fänrik Ståls Sägner

Landshövdingen text: Johan Ludvig Runeberg Gror bragdens ära blott på stridens mark, Där tappre krigarn fuktar den med blod, Kan ej den vapenlöse hälsas stark Och visa hjältemod? I djupa Finland bortglömd fanns en man, En fridens man allt från sin ungdom hän; I fridens värv ren grånad, styrde han Som hövding nu sitt län. Wibelius var hans namn, av anors glans Omstrålat ej, men vördnadsvärd ändå, Ty namnets ära var, att det var hans, Hans adel föll därpå. Han ägt sin mannaålders gyllne tid Av lugna mödor; den fanns mer ej kvar. Nu var hans fosterland i kamp och strid, Och gammal själv han var. Av härar omvärvd, sliten som ett rov Emellan vän och ovän växelvis, Fick han var stund för segrarens behov Ge frid och lugn till pris. Att värna rätt, förmedla bördors last Han som en helig plikt sig föresatt, Och därför var hans dag och utan rast Och utan sömn hans natt. Så satt en gång han på sitt ämbetsrum, Blott han med två hans sekreterare; Han syntes bruten nu, hans läpp var stum, Och tyste voro de. Han önskat vila, vila en sekund; Det var för mycket. Salens dörr slogs opp, Han såg en krigare i samma stund, Följd av en väpnad tropp. Den ryska härens övergeneral Var krigarn, ingen ringare person; Han kom, steg fram och höll helt kort ett tal Med hot i min och ton: Herr hövding, Finlands kamp har nått sitt slut, Oss tillhör landet nu med vapnens rätt; Dock kämpa landets söner som förut I Sveriges här för det. Välan, här är en penna, sätt er, skriv Ett kraftigt bud, en maning nu till dem: Att den skall tryggad bli till gods och liv, Som återvänder hem; Men att, om någon brottsligt håller vid Att strida mot sin herre och monark, Hans släkt skall jagas utan nåd och frid Ifrån hans gård och mark. Har ni förstått min mening, ord för ord, Så skriv! Han slöt med trotsigt välbehag. Då stod Wibelius vid sitt domarbord, Och där låg Sveriges lag. Han sänkte tungt sin hand uppå dess pärm, Hans blick, på boken fästad, lyste klar: Herr general, här ni ser ett beskärm För dem, ni hotat har. Här är vår vapenlösa trygghet än, Vår lag, vår stora skatt i lust i nöd; Er härskare har lovat vörda den, Den vädjar till hans stöd. I den, sen sekler ren, det stadgat stått, Att, bryter en, all skuld är endast hans, Att mannen böter ej för hustrus brott, Ej hustrun för sin mans. Om det är brott att kämpa för sitt land, Vartill vart ädelt hjärta svarar nej, Så utkräv straff av män med svärd i hand, Av barn och kvinnor ej! Ni segrat, makten tillhör er i dag, Jag är beredd, gör med mig vad ni vill! Men lag skall överleva mig, som jag Långt efter den blev till. Han talte så. En bävan genomlopp De båda unga männerna i saln, Och nu han slog sitt klara öga opp Och såg på generaln. Det bistra uttryck, krigarns anlet haft, Var borta, varmt han mötte gubbens blick; Han tog hans hand och tryckte den med kraft Och böjde sig och gick. Och nu, med händren slutna som till bön, Sjönk hövdingen i domarsätet ned; Han kämpat ut, han njöt sin segerlön, En överjordisk fred. Och dessa vittnen två, som dröjde kvar, De nämnde ofta sen med eldad håg Om en förklaring stilla, underbar, Som i hans anlet låg. Att detta sken var himmelskt skönt, därom Fanns blott en enda tanke hos de två; Men varifrån det vackra ljuset kom, Blev olikt tytt ändå. Den ena höll det för ett yttre lån Av dagens sol, som lyste mild och klar; Den andra sade: Det kom inifrån, Hans samvete det var.

[topp]

[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 september 16

Ljudfil - Joe Hill

JOE HILL Joan Baez I dreamed I saw Joe Hill last night alive as you and me. Said I, "But Joe, you're ten years dead", "I never died", said he. "I never died", said he. "In Salt Lake, Joe", I said to him standing by my bed, "they framed you on a murder charge." Says Joe: "But I ain't dead!" (2x) "The Cooper Bosses shot you, Joe, they killed you, Joe", says I. "Takes more than guns to kill a man", says Joe, "I didn't die!" And standing there as big as life and smiling with his eyes, Joe says: "What they could never kill went on to organize." "Joe Hill ain't dead", he says to me, "Joe Hill ain't never died, when workers strike and organize Joe Hill is by their side." From San Diego up to Maine in every mine and mill, where workers stand up for their rights, it's there you'll find Joe Hill. I dreamed I saw Joe Hill last night alive as you and me. Said I, "But Joe, you're ten years dead","I never died", said he. (Heyes/Robinson)

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm