[Tordenskjolds vise]

[Fångprästens supplik till konung Carl XII]

Au clair de la lune(3)

Au clair de la lune(5)

Au clair de la lune(6)

Au clair de la lune(7)

Au clair de la lune(9)

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

text och midi

Dagens visa 2003 februari 16

Tordenskjolds vise text: Godtfred Rode (1858) Jeg vil sjunge om en helt, vidt berømt ved sund og bælt, om en herre kæk og bold, om den tapre Tordenskjold. Mens i vuggen han lå svøbt, Peder Wessel var han døbt; på fregattens skansevold, fik han navnet Tordenskjold. Atten børn gik frem på rad, hos hans far i Trondheims stad; Døtre seks og sønner tolv; men kun en blev Tordenskjold. Lidt ustyrlig, som det går, var han udi barndoms år, læste bog kun halvt med vold; "Hellere slås!" sa´ Tordenskjold. Nål i hånd han havde få´t, men det våben var for småt; på kanoner fik han hold. "De går an!" sa´ Tordenskjold. En gang på den svenske strand gik han med sin flok i land, da brød frem et rytterhold, ville fange Tordenskjold. En dragon stak hånden frem, men han trak den aldrig hjem; han ham tro´de i sin vold. "Den gang ej!" sa´ Tordenskjold. Tordenskjold i søen sprang, kuglerne omkring ham sang, gennem bølgen dyb og kold svømmed´ Peder Tordenskjold. Tordenskjold han var polisk, gik omkring og solgte fisk; fjenden bag sin egen vold narret blev af Tordenskjold. Dynekil og Gøteborg husked´ længe ham med sorg; svenske børn ham holdt for trold, de blev kyst med Tordenskjold. Rask han voksed´ sig på val fra matros til admiral; ingen æresglimmer gold dog fordærved´ Tordenskjold. Al hans manddom og bedrift kan ej stå i dette skrift; eventyr i hundred´ fold er fortalt om Tordenskjold. Svig kom ej hans hjerte nær, før det følte niddings-sværd; spiller-kården lumsk og kold livet tog af Tordenskjold. For sin synd af hertens grund bad han i sin sidste stund, gav sin sjæl så Gud i vold. Sådan døde Tordenskjold. Skal til kamp på bølgen top Dannebrog i stavnen op, gid der bag dets røde fold står en helt som Tordenskjold.

[topp] | [till dagens visa 2003]

Dagens visa 2002 februari 16

Fångprästens supplik till konung Carl XII (Ur Marstrands kyrkbok) Änglaljuva landsens Fader, Anse nådigt dessa rader, Som i ödmjukhet läggs ned För Ers höga Majestät. Över 3:ne unga präster Har nu döden spelat mäster Giv mig store potentat, Ett av dessa pastorat! Fjorton år med största möda, Jag i Marstrand haft min föda Icke varit i arrest Åtta år dock fångars präst. Sex år har jag informerat. Skolestoftet mig graverat Gör tillsammans 14 år Om jag nu förlossning får. Ofta har jag supplicerat; Mina förmän explorerat, Att bli hulpen ur min nöd, Till ett bättre stycke bröd. Men som jag en konservera, Kunnat änkor som crepera, Som här finns i detta stift, Medan jag är själver gift. Alltså måste jag gå miste, Tills jag nu den aldra siste Som här finns i Bohuslän, Som ohulpen finnes än. Därför faller jag nu neder Och min Herre Konung beder Låt en fattig fångepräst, Bli till kungens nåd en gäst. Sist min fullmakt gavs i Bender, Nu det står i Kungens händer Om han täckes för min död; Giva mig ett bättre bröd. Jag skall aldrig återvända Att min bön i höjden sända För min Konung och Regent, Om ett saligt regement. Att Guds nåd må kungen kröna Och dess fiende må röna Sig till skam och evig harm. Carolum väpnar himlens arm.

[Skillingtryck och gamla visor]
[Visornas hemsida] | [topp]