[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]
Länk:Fiolen min |
DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
ur SÅ FICK VI SÅNGER - En bok om sånger, sångdiktare
och kompositörer av Oscar Lövgren (1899-1980) Missionsförbundets
förlag 1949
Mannen stannade nere vid dörren i armélokalen. Alldeles som om han plötsligt blivit förstenad stod han där under det adjutant (nu major) Gurli Karlsson sjöng en solosång. Det var vid ett möte under fälttågsveckan på Frälsningsarméns nionde kår vid Norrlandsgatan i Stockholm omkring år 1930. Det verkade som om sången på ett alldeles särskilt sätt träffat mannen, chockerat honom och väckt honom till allvarlig eftertanke. Ett par gånger upprepades kören: Förgäves i världen du söker din fröjd,
Mannen blev stående vid dörren under hela sången, men i samma ögonblick som den var slut, rusade han ut ur lokalen. Det föreföll som om han varit gripen av en förtrollning och denna plötsligt brutits. Rätt tidigt nästa morgon knackade någon på dörren till nionde kårens officersbostad. När adjutanten öppnade, såg hon till sin förvåning mannen från föregående kväll stå där. Han hade ett fullskrivet ark notpapper i handen. -Ni torde vara förvånad över att se mig här, yttrade han. Ni lade säkert märke till mitt underliga beteende på mötet i går kväll. Mitt namn är Einar Westling, en gammal frälsningsmusikant. Jag reste med stabsmusikkåren under David Karlssons ledning i många år. Men nu måste jag bekänna, att jag är borta från min ungdoms Gud och har varit det i flera år. I går kväll tänkte jag, att det skulle vara intressant att få komma på Armén igen. Jag har alltid aktat och kommer att akta Armén högt. Jag blev mycket förvånad och gripen, då jag trädde innanför dörren och hörde er sjunga en sång, som jag själv för många år sedan skrev ord och musik till. Den var under min tid i stabsmusikkåren. Det är nu länge sedan jag hörde den sången sjungas. Nu slog den min själ med gisselslag. Och jag måste bekänna sanningen av vad jag förut själv skrivit, då jag nu hörde er sjunga: "Förgäves i världen du söker din fröjd". - Vet ni, jag gick hem och kämpade hela natten med min oroliga själ, och här är resultatet. Hastigt stack han det fullskrivna notpapperet under adjutantens arm och fortsatte ivrigt: - Sjung den sången, adjutant Karlsson, sjung den för alla som förlorat sin barnatro. Så ilade han nedför trapporna och ut på Norrlandsgatan, under det adjutanten uttalade ett "Gud välsigne er". När så adjutant Karlsson tittade på det notblad hon fått, läste hon: |
melodin i midi format |
Barnatrotext och musik: Einar Westling (1896-1971)Har du kvar din barnatro
Barnatro, barnatro,
Du har kanske vandrat kring
Barnatro, barnatro,
Likt en seglare i hamn
Barnatro, barnatro,
Du blir lycklig liksom förr,
Barnatro, barnatro,
|
text: Oscar Lövgren, Våra Psalm- och Sångdiktare, III, Svenska Missionsförbundets förlag, 1939 Frälsningsarmén har också i vårt land haft sina sångare. Ingen av dess sånger torde dock vara så välkänd som: "Tack, o Gud, för vad som varit". Den uppträder först i Stridsropet den 5 december 1891. Samma år (den 16 maj) offentliggjordes i nämnda tidning den kända sången "Lyft på bönens vingar" vilken liksom den förra diktats av August Ludvig Storm. Han föddes i Motala den 23 oktober 1862. Redan följande år fick han med sina föräldrar flytta till Stockholm. Han ägde ett gott hem, genomgick handels- och lantbruksskola samt var någon tid kontorist. Från födelsen ägde han ett glatt och livligt temperament, och sin fritid använde han i världsliga nöjen. Då Stockholms andra kår av Frälsningsarmén började sin verksamhet, var han ofta med på mötena. Först kom han av nyfikenhet och nöjesbegär, men efter några månader fick han sina ögon öppnade för det andliga livets verkligheter. Det blev en hård kamp och en allvarlig kris. En kväll var han trött på världens nöjen och gick direkt från teatern till armén, där han böjde sig vid botbänken och erfor en genomgripande omvändelse. Det var den 15 januari 1887. Kort efter sin omvändelse blev Storm soldat i andra kåren och 1892 finanssekreterare vid Högkvarteret samt 1905 överstelöjtnant. Han drabbades 1899 av ett svårt ryggmärgslidande, som gjorde honom delvis lam. Han skötte dock alltfort sina åligganden vid Högkvarteret. Den 1 juli 1914 slutade hans lidanden och hans sång, och nu fick han gå in i ett ljusare land. En muntlig tradition vill förtälja, att Storm skrev sången "Tack" efter det han blivit sjuk och lam. Denna tradition är oriktig. Men däremot är det tydligt, att han icke ville ta något tillbaka av vad han skrivit i sin tidigare sång. Han skrev tvärtom senare en annan dikt, fylld av samma tacksamhet som i den angivna. |
Tack
|
DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |