[Bell Bottem Trousers] | [Adolf Fredrik Munck] | [Mätressen]
DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
[topp] | [till dagens visa 2001]
Adolf Fredrik Munck |
Gustav hade till synes med stort lugn överlämnat arvsföljden
att skötas av hertig Karl och hans unga gemål. Men då
uppgifter kom fram till kungen om hertiginnans grossess tänkte Gustav
nya tankar. Sveriges krönta drottning - hon och ingen annan - Sofia
Magdalena - Sveriges Götas och Vendes drottning, kronprinsessa av
Danmark och Norge.
Om brodern Karl skulle finnas där som stolt fader till Sveriges tronföljare, bleve jag, Gustav, undanskjuten med avseende på den kungliga ätten och Sveriges framtid. Lika litet som det behagat Lovisa Ulrika att träda tillbaka som regerande drottning för att lämna försteget till Sofia Magdalena, lika litet kan det ha passat Gustav att känna, hur hans bror i och med det väntade barnet skulle komma att stärka sin och sin familjegrens ställning. Gustavs danska äktenskap var i och med barnlösheten fullständigt meningslöst. En dag i Loka, hälsobrunnen, fördes samtalet med kapten Carl August Ehrensvärd och löjtnanten Claes Ekeblad. Kung Gustav talade i mjuka ordalag om Sofia Magdalena - han ville göra allt gott igen. Men hur skulle han nu plötsligt närma sig drottningen, efter all sorg han hade gjort henne, all tanklös grymhet han hade visat. Vad kunde han säga? Hur skulle han bära sig åt? Det var ingenting om allmänna ord - nej konkret - det handlade om den tekniska sidan av den äktenskapliga samvaron. En reservlösning fanns, ifall. Men han behövde deras gentlemannagillande. Och så sade Gustav: Hovstallmästaren Munck, han skall medla mellan mig och drottningen. Adolf Fredrik Munck var vid denna tid tjugosex år. Kammarpage 1767 - och till allmän förvåning - hovstallmästare 1773. Född och uppfostrad i Finland. Hovets högadliga nobless såg med löje Muncks strebertakter. Munck var då älskare åt mamsell Ramström, en av Sofia Magdalenas kammarfruar. - Jag kommer aldrig att klara den här saken, min kära Munck, om du inte reder upp den åt mig! Jag har alltför liten vana i sådant här. Munck svarade - Naturen är bästa läromästaren. Lev fritt och ogenerat tillsammans. Var hos henne varje natt. Men avhåll dig från pojkvanor som försvagar och avleder den naturliga driften. Äktenskapet var äntligen ett verkligt äktenskap. Sofia Magdalena lycklig. Gustav triumferande, rehabiliterad. Men det fanns förlorare - hertigparet Karl och Hedvig Elisabeth Charlotta. Viskningar blev till rop. I decennier skulle det ältas. I memoarer, nidteckningar, visor, brev. Hur gick det till? Vem var den egentliga fadern till Gustav Adolf? Källa: Gerd Ribbing Gustav III:s hustru Sofia Magdalena |
S. Magdalena G. III Munken Ehrensvärd |
Öfver Kungens Portrait, gifvet åt Drottningen
Sophie fick af sin man, på aldra bästa sättet,
Oxenstierna |
Öfver Stallmästaren Munck, som fick stora presenter genom
sitt arbetande med Konungens och Drottningens förlikning, hvaraf Gustaf
Adolf uppkom, och sedermera vann högsta priserna i Ringränningarna
vid Tornerspelen
Ehvad en Filosof må tycka,
Oxenstierna |
Då Gr. Munck fått inflytta i Gref Pehrs hus.
Min vän! du sagt med mycket skäl
Oxenstierna |
Uti Stockholm finnes ingen ämbetsman, som större och bätre
är logerad än han, ingen af riksens råd, knapt någon
af de främmande ministrarne bo bätre. För 8 år sedan
var han page och bodde i gamla banquen uti ett litet rum med någon
af sine camrater,
Ehrensvärd |
Madame d´Ivry, ett fransyskt fruntimmer, som ägt enkedrottningens
förtroende, har sagt mig, det prins Karl för enkedrottningen
betygat sin förundran öfver drottningens tillstånd, öfvertygad,
att kungen däruti ej hade annan del än med drottningen träffad
öfverenskommelse, att stallmästaren Munck skulle besofva henne
och därigenom befästa succesionen.
Hochschild |
Fredrik Sparre meddelar den 16 okt. 1775 i sin dagbok, att Munck fått en ytterst dyrbar diamantring av drottningen och en klocka med drottningens porträtt omgivet av diamanter. |
Gustaf III skämtar över fru Schröderheims barnlösa äktenskap. Fru Schröderheim svarar: "Vi ha tyvärr ej råd att hålla oss med någon hovstallmästare." |
Oxenstierna - Johan Gabriel Oxenstierna (1750-1818)
Ehrensvärd - Carl August Ehrensvärd (1745-1800) |
[topp] | [till dagens visa 2002]
Dagens visa 2001 augusti 15 |
Mätressenav Axel von Fersen (den äldre)Konungen närde ett oförsonligt hat till mamsell Eckerman, emedan hon var mycket gladlynt och hade gott huvud och emedan hon gycklat över tidens seder och bruk samt ej beundrade konungen. Hans maj:t trodde nu det rätta ögonblicket vara inne att hämna sig på henne, emedan hon hade ingen protektion av hans bror att påräkna. Hon blev på h. maj:ts befallning utstruken på listan å operans körpersonal, därifrån hon hade en liten pension; hon fick befallning att lämna Drottningholm och aldrig mer dit återvända. Men detta straff var ändå ej tillräckligt för konungens dåliga lynne mot denna kvinna, ehuru det syntes som likgiltighet över hennes föraktliga tillstånd hade varit nog, emedan det ej passade den kungliga värdigheten att kompromettera sig för en mätress. Emellertid befallde konungen överståthållaren i Stockholm friherre Sparre, att låta inspärra henne på spinnhuset, eller ock i något annat fängelse, för livstid. Överståthållaren begav sig till Drottningholm för att taga kännedom om hela denna sak. Konungen sade honom, att det vore mer än en anledning att låta inspärra henne; ty för det första hade hon brottsliga utlåtelser rörande kronprinsens födelse; för det andra hade hon fött ett flickebarn till världen, som hon bringat om livet. Frih. Sparre förhörde kungens page, De Besche, och mamsell Eckerman, vilken senare fullkomligt rättfärdigade sig emot de henne gjorda tillvitelser och bevisade, att det var De Besche, som haft tvetydiga yttranden om drottningen och stallmästaren Munck, i det han över det opassande i de presenter, drottningen givit stallmästaren Munck, och slutat, med att säga det, allt noga övervägdt, vore dock kronprinsens födelse väl värd de skänker, drottningen hade givit Munck. Konungen tillfredställdes ej på Frih. Sparres anmälning, utan befallde, att hon det oaktat skulle inspärras. Frih. Sparre vägrade och förklarade helt enkelt, att enligt grundlagarna ägde k. maj:t ingen rätt att angripa sina undersåtars personliga frihet, utan laglig undersökning och dom. Frih. Sparre bad konungen uppsöka något annat verktyg, lämpligare än han, att verkställa det tyranni, vars följder måhända bleve nog sorgliga och vartill han aldrig ämnade låna sig. Mamsell Eckerman blev icke inspärrad, och konungen talade ej mera härom. Det synes som om denna miserabla anekdot ej bort finna ett rum uti skildringen av Gustav III:s enskilda liv; men den tjänar såsom ett prov på de däri förnämligast inblandade personernas hjärta, lynne och tänkesätt. |
variant(1) YouTube |
variant(2) text real audio |
variant(3) text | Bell Bottem Trousers(Chorus)
(Chorus) The Fourty-Second Fusiliers come marchin' in
to town (Chorus) Next come the company of the Prince of Wale's
Hussars (Chorus) Next comes a sailor - an ordinary bloke (Chorus) He asked her for a candel stick to light his
way to bed, (Chorus) She lifted up the blanket an' a moment there
did lie (Chorus) Early the next mornin' the sailor he arose (Chorus) (Retard) (Chorus) |
[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]
DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |