Tio dagar som skakade Sverige

[The Red Banner of Christ] | [Christians at war]

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa
2001 nov 13

Tio dagar som skakade Sverige
text: Erik Palmstierna
ur Orostid, II (1917-1919)
Tiden, 1953

1917

dag 1
23/4

I den mån första maj närmar sig, ökas nervositeten. Många äro bekymrade och fråga, vad som skall ske. Vakterna förstärkas redan, och militärförläggningar ordnas. Borgarna köpa vapen i butikerna.
Om torsdag samlas "arbetarnas råd", som är vår - d.v.s. de välsinnades, den moderata flygelns - valorganisation på partistyrelsen [Socialdemokratiska partiet] för att överlägga.
Vi stå nu inför ett ögonblick i vårt folks liv, som icke får försittas. Det gäller att handla. Långt samtal med Branting härom. Hans mening är att vi inte själva böra framkalla någonting, ty i så fall kan med den starka överklass, som finnes i Sverige, ett bakslag inträffa; militären är ej heller beredd på ett dylikt tilltag. Vi stå inför val, och med dessa bör högerstyret definitivt knäckas.
Först om kungen vägrar taga en socialdemokratisk regering är tiden inne att göra republik!
Onekligen stå vi inför händelser av stor räckvidd, men vi böra inte själva framdriva konstlade situationer. Vår tid kommer nog ändå. Framgången måste metodiskt förberedas. Vi ha att räkna med att officerarna, en del av underofficerskåren, de stamanställda, de frivilliga skyttarna, vilka avsvurit traditionerna från August Blanches tid, och "Borgargardet" kunna komma i rörelse.
Men de värnpliktiga äro för oss; och i medelklassen jäser det.
Än så länge ger jag dock sir Robert Peel rätt: "Det är bättre att göra parlamentarism och störta regeringar än att utföra revolutioner."
Men alla sanningar äro ju, som Ibsen säger, "temporära". Månne här, där striden varit hårdare än i Danmark och Norge, demokratin förmår segra endast genom hunger och utan våld?
Dag 2
24/4

Jag hade vidtalat Artur Engberg att taga Uppsala stads arbetare upp till Hammarskjöld och ställa honom till rätta, och detta utfördes också med precision och effekt.
Där fick "den store" knotet slungat mitt i ansiktet på sig och höra anklagelserna riktat direkt mot sig själv. Engbergs tal och replik voro utmärkta. Internationalen sjöngs, så det ekade på slottets borggård. Hammarskjöld var blek av ilska. Väl bekomme!
Dag 3
25/4

Halvt myteri förmärkes här och var bland militären. Demonstrationsmarscher på gatorna. Hurrarop på kaserngårdarna. Vad skall ske?
Jag för min del befarar, att vad som nu börjat, endast är yttringen av en djupgående kris, vilken icke kommer att ta sig enbart parlamentariska vägar. För mycket sjuder nu, för att massorna skola kunna dämmas in i riksdagshuset.
Dag 4
26/4

Högern är totalt stukad. Nu ser den med förskräckelse sin dumhet att för länge hålla Hammarskjöld under armarna. Men det är fegt av Lindman och Swartz att efteråt kasta sten på "idolen". Man föraktar denna ömkliga opportunitetspolitik.
Dag 5
27/4

Oroliga dagar med växande spänning överallt i landet.
Övermod och skräck i underlig förening växa hos överklassen. Rykten flyga. Vem sprider dem? Finnes här någon motsvarighet till den ryska Ochranan, som upphetsar och framkallar orosstämning? Rykten gå om ett nytt borgargarde, som bildas och beväpnas. Sker det, kommer det eld i blodet på de våra. Då är all ordning borta, vad som helst kan då ske.
Bara vi inte hade dessa "ungsossar" till vänster om oss; de fiska i grumligt vatten och leka med elden.
Dag 6
28/4

Vilka gemena tilltag! Mitt under det, att vi lojalt förhandla med regeringen om hur vi under samverkan måtte kunna få en lugn första maj över hela landet, ordnas i smyg en svart "Sotnia" med krigshögskolan såsom huvudkvarter. Vapen uppköpas, matvaror fördelas till poliskvarteren, och detta sker för att bekämpa - "revolutionen"!
Dag 7
29/4

Det blev en våldsam debatt i kammaren, den värsta jag varit med om sedan 1909 och paragraf 46.
Regeringens dubbelspel avslöjades, steg för steg tvangs den till reträtt, så att Dagens Nyheter på kvällen kunde anslå i sitt fönster på Stureplan: "Borgargardet upplöses av regeringen."
Tänk, om Hammarskjöld nu varit statsminister; hur hade det i så fall gått? Nu var det den böjligare Swartz, som anpassade sig.
Dag 8
30/4

Situationen är verkligen barock!
På Branting lägges ansvaret för vad som skall ske! En sådan makt tilltror man en enskild man. Bara till följd av hans förklaring avstår regeringen från de åtgärder, polisen tillstyrkt.
Rollerna äro omkastade, och den verkliga makten ha vi. Högerpressen har rätt, när den ilsket vrålar om "kapitulationen" och att riktigast vore, att vi även formellt övertoge makten. Detta blir, ehuru senare, utvecklingens gång.
Reaktion härskade i världskrigets början, revolution nalkas vid dess slut.
Dag 9
1/5

De väldigaste förstamaj-demonstrationer, som någonsin bevittnats. Kvinnor ha vandrat milavis genom bygderna för att vara med, en gripande tavla av stämningen i landet har upprullats. En djup allvarsstämning har vilat över de värdiga och fast beslutsamma massorna, vilka på ett det mest storslagna sätt demonstrerat den svenske arbetarens politiska kultur.
Dag 10
2/5

Krigsministern, Åkerman, kom till mig under nykterhetsdebatten och bad att få trycka min hand till tack för vad vi uträttat för bevarandet av lugnet och ordningen i landet.
Jag sade honom, att han inte skulle missförstå situationen. Nu vore det lugnt, men nästa gång kanske vi varken vilja eller kunna hålla igen. Detta beror på er. Enda medlet att avvärja en verklig storm vore en demokratisk författningsrevision.

Till lektor Enar Sahlin som tänkte tanken om borgargardet
text: Zeth Höglund

ur Hjalmar Branting och hans livsgärning andra delen.
...
Ännu dåraktigare gick man till väga på maktägande håll genom att medverka till organiserandet av ett beväpnat privat garde, kallat Stockholms frivilliga skyddskår, som skulle hjälpa polisen med "ordningens upprätthållande". Denna kår hade i samförstånd med polisledningen i Stockholm bildats av aggressiva högerelement bland ingenjörer, studerande vid Tekniska högskolan, yngre tjänstemän, bank- och kontorsfolk, ja ända ned till skolynglingar i gymnasistklasserna. Synlig initiativtagare till densamma var en viss lektor Enar Sahlin, förut mest bekant för intensivt sedlighetsnit. Den stod under officerares ledning och hade sitt stabskvarter i - krigshögskolan! Det säger sig självt, att om något hade varit ägnat att framkalla oroligheter den första maj, så skulle det ha varit tillvaron av en dylik "ordningsmakt", ett väpnat borgargarde med direkt spets mot arbetarklassen. Det blev en bjudande plikt för socialdemokraterna att göra allt för att genast likvidera denna provokation till inbördeskrig.
Slumpen fogade det så, att saken kunde tagas upp i riksdagen...
...
Några brottstycken ur detta mästerliga tal, styckevis formade sig till eleganta turneringar på talmannens avbrott, må återges både för det betydelsefulla sakliga innehållets skull och som prov på Brantings vältalighet:
"Herr statministern förklarade, att han icke ens hade sett detta upprop [med inbjudan till skyddskårens bildande]. Ja, jag har det här i min hand. Det är ett anonymt upprop. Det står under "privat, utsändes på begäran av lektor Sahlin". Vad i all världen har lektor Sahlin med saken att skaffa? Är det han, som skall svara för ordningen i Stockholm? Han är känd för sina razzior efter osedliga vykort."
Talaren avbröts här av talmannen, som uppmanade honom att hålla sig till ämnet. Branting fortsatte:
"Ja, med nöje, men uppropet är omnämnt av herr statsministern, och eftersom han förklarat, att han icke kände till det, anser jag mig kunna i detta sammanhang ge herr statsministern och andra kammarens ledamöter vissa förklaringar angående detta upprop."
Talaren avbröts ånyo av talmannen, som nu anhöll, att talaren icke skulle inblanda utomstående personer. Branting fortsatte:
"Ja, jag har sagt, vad jag behövde säga om herr Sahlin."
Branting påvisade därefter, hur bildandet av ett sådant garde var ett grovt psykologiskt missgrepp, om man verkligen trodde sig därigenom kunna verka dämpande på de oroselement som möjligen kunde finnas. Och han frågade:
"Förresten, vilka är det som stå bakom detta? Själva uppropet är anonymt, det är någonting som heter "styrelsen", som står för det. Att jag nämnde ett namn nyss beror på, att det är det enda namn, som här finnes. Men det finnes en adress i detsamma. Denna adress är Östermalmsgatan 8. Denna adress är Krigshögskolans adress -"
---
"Nej, det riktiga är nog, att vi å ömse sidor icke gå den där beväpnade vägen, utan det riktiga är, att det säges åt alla håll, att vi skola hålla oss till den lugna och ordnade organisationens väg."
---
Statsminister Swartz var klok nog att slå till reträtt och avgav inför kammaren det löftet, att borgargardestanken icke skulle fullföljas.

Till dem som tänkte tanken om borgargardet
text: Dan Andersson
musik: Thorstein Bergman

Förlåt en yngling som kommer för sent, och vevar en slagdänga blott!
Och sjunger sin visa så här efteråt, alltefter den gåva han fått.
Ty si, jag ligger vaken ibland och vrider mig grymt på min halm,
och somnar jag in bortåt midnatt, jag drömmer om Östermalm.
Och jag tycker jag liksom i drömmen små ögonblick lyckats se
den mannen som väldig och ohängd fann borgargardets idé.
Ibland är han hög och betydande, på väg till verken, har brått,
ibland är han svettig och skinande, en gros i såpa och flott.
Det är han som gillar det rätta, vars hjärta för sanning slog,
förfinad, med veka söner, som kräkts på varenda krog.
Ibland bär han ordnar på bröstet, som regnat från borgarnas borg,
ibland är han stel och högtidlig, en hökare klädd i sorg.
Det är han som är konstens beskyddare, och delar ut åt de små,
honorar för utrivna hjärtan, som han aldrig lyckats förstå.
Han är sann patriot på bordellen, och i kyrkan vid bön och psalm,
det är han som har hus med hiss och bad och W.C. på Östermalm.
Och allt vad hederligt arbetsfolk med möda och slit utan slut
försöka att skaffa av kunskap och vett, det låtsas han ha förut.
Och slutligen är hans hustru en gås, med en hjärna som livlös gröt,
med teaterbiljetter och klassinstinkt - ett påhängt, utklätt nöt.
Bakom honom smyger en magrare karl, och deltar i ropen om bröd,
en benrangelsman mitt i vårens gräs, som väser sin visa om död.
Han sätter sin bockfot bland blommor och löv, och drar en begravningspsalm,
och jag tycker han sneglar, han också, bortåt borgarnas Östermalm.

Dagens visa
2001 nov 13
Tio dagar som skakade Sverige text: Erik Palmstierna ur Orostid, II (1917-1919) Tiden, 1953 1917 dag 1 23/4 I den mån första maj närmar sig, ökas nervositeten. Många äro bekymrade och fråga, vad som skall ske. Vakterna förstärkas redan, och militärförläggningar ordnas. Borgarna köpa vapen i butikerna. Om torsdag samlas "arbetarnas råd", som är vår - d.v.s. de välsinnades, den moderata flygelns - valorganisation på partistyrelsen [Socialdemokratiska partiet] för att överlägga. Vi stå nu inför ett ögonblick i vårt folks liv, som icke får försittas. Det gäller att handla. Långt samtal med Branting härom. Hans mening är att vi inte själva böra framkalla någonting, ty i så fall kan med den starka överklass, som finnes i Sverige, ett bakslag inträffa; militären är ej heller beredd på ett dylikt tilltag. Vi stå inför val, och med dessa bör högerstyret definitivt knäckas. Först om kungen vägrar taga en socialdemokratisk regering är tiden inne att göra republik! Onekligen stå vi inför händelser av stor räckvidd, men vi böra inte själva framdriva konstlade situationer. Vår tid kommer nog ändå. Framgången måste metodiskt förberedas. Vi ha att räkna med att officerarna, en del av underofficerskåren, de stamanställda, de frivilliga skyttarna, vilka avsvurit traditionerna från August Blanches tid, och "Borgargardet" kunna komma i rörelse. Men de värnpliktiga äro för oss; och i medelklassen jäser det. Än så länge ger jag dock sir Robert Peel rätt: "Det är bättre att göra parlamentarism och störta regeringar än att utföra revolutioner." Men alla sanningar äro ju, som Ibsen säger, "temporära". Månne här, där striden varit hårdare än i Danmark och Norge, demokratin förmår segra endast genom hunger och utan våld? Dag 2 24/4 Jag hade vidtalat Artur Engberg att taga Uppsala stads arbetare upp till Hammarskjöld och ställa honom till rätta, och detta utfördes också med precision och effekt. Där fick "den store" knotet slungat mitt i ansiktet på sig och höra anklagelserna riktat direkt mot sig själv. Engbergs tal och replik voro utmärkta. Internationalen sjöngs, så det ekade på slottets borggård. Hammarskjöld var blek av ilska. Väl bekomme! Dag 3 25/4 Halvt myteri förmärkes här och var bland militären. Demonstrationsmarscher på gatorna. Hurrarop på kaserngårdarna. Vad skall ske? Jag för min del befarar, att vad som nu börjat, endast är yttringen av en djupgående kris, vilken icke kommer att ta sig enbart parlamentariska vägar. För mycket sjuder nu, för att massorna skola kunna dämmas in i riksdagshuset. Dag 4 26/4 Högern är totalt stukad. Nu ser den med förskräckelse sin dumhet att för länge hålla Hammarskjöld under armarna. Men det är fegt av Lindman och Swartz att efteråt kasta sten på "idolen". Man föraktar denna ömkliga opportunitetspolitik. Dag 5 27/4 Oroliga dagar med växande spänning överallt i landet. Övermod och skräck i underlig förening växa hos överklassen. Rykten flyga. Vem sprider dem? Finnes här någon motsvarighet till den ryska Ochranan, som upphetsar och framkallar orosstämning? Rykten gå om ett nytt borgargarde, som bildas och beväpnas. Sker det, kommer det eld i blodet på de våra. Då är all ordning borta, vad som helst kan då ske. Bara vi inte hade dessa "ungsossar" till vänster om oss; de fiska i grumligt vatten och leka med elden. Dag 6 28/4 Vilka gemena tilltag! Mitt under det, att vi lojalt förhandla med regeringen om hur vi under samverkan måtte kunna få en lugn första maj över hela landet, ordnas i smyg en svart "Sotnia" med krigshögskolan såsom huvudkvarter. Vapen uppköpas, matvaror fördelas till poliskvarteren, och detta sker för att bekämpa - "revolutionen"! Dag 7 29/4 Det blev en våldsam debatt i kammaren, den värsta jag varit med om sedan 1909 och paragraf 46. Regeringens dubbelspel avslöjades, steg för steg tvangs den till reträtt, så att Dagens Nyheter på kvällen kunde anslå i sitt fönster på Stureplan: "Borgargardet upplöses av regeringen." Tänk, om Hammarskjöld nu varit statsminister; hur hade det i så fall gått? Nu var det den böjligare Swartz, som anpassade sig. Dag 8 30/4 Situationen är verkligen barock! På Branting lägges ansvaret för vad som skall ske! En sådan makt tilltror man en enskild man. Bara till följd av hans förklaring avstår regeringen från de åtgärder, polisen tillstyrkt. Rollerna äro omkastade, och den verkliga makten ha vi. Högerpressen har rätt, när den ilsket vrålar om "kapitulationen" och att riktigast vore, att vi även formellt övertoge makten. Detta blir, ehuru senare, utvecklingens gång. Reaktion härskade i världskrigets början, revolution nalkas vid dess slut. Dag 9 1/5 De väldigaste förstamaj-demonstrationer, som någonsin bevittnats. Kvinnor ha vandrat milavis genom bygderna för att vara med, en gripande tavla av stämningen i landet har upprullats. En djup allvarsstämning har vilat över de värdiga och fast beslutsamma massorna, vilka på ett det mest storslagna sätt demonstrerat den svenske arbetarens politiska kultur. Dag 10 2/5 Krigsministern, Åkerman, kom till mig under nykterhetsdebatten och bad att få trycka min hand till tack för vad vi uträttat för bevarandet av lugnet och ordningen i landet. Jag sade honom, att han inte skulle missförstå situationen. Nu vore det lugnt, men nästa gång kanske vi varken vilja eller kunna hålla igen. Detta beror på er. Enda medlet att avvärja en verklig storm vore en demokratisk författningsrevision.
Till lektor Enar Sahlin som tänkte tanken om borgargardet text: Zeth Höglund ur Hjalmar Branting och hans livsgärning andra delen. ... Ännu dåraktigare gick man till väga på maktägande håll genom att medverka till organiserandet av ett beväpnat privat garde, kallat Stockholms frivilliga skyddskår, som skulle hjälpa polisen med "ordningens upprätthållande". Denna kår hade i samförstånd med polisledningen i Stockholm bildats av aggressiva högerelement bland ingenjörer, studerande vid Tekniska högskolan, yngre tjänstemän, bank- och kontorsfolk, ja ända ned till skolynglingar i gymnasistklasserna. Synlig initiativtagare till densamma var en viss lektor Enar Sahlin, förut mest bekant för intensivt sedlighetsnit. Den stod under officerares ledning och hade sitt stabskvarter i - krigshögskolan! Det säger sig självt, att om något hade varit ägnat att framkalla oroligheter den första maj, så skulle det ha varit tillvaron av en dylik "ordningsmakt", ett väpnat borgargarde med direkt spets mot arbetarklassen. Det blev en bjudande plikt för socialdemokraterna att göra allt för att genast likvidera denna provokation till inbördeskrig. Slumpen fogade det så, att saken kunde tagas upp i riksdagen... ... Några brottstycken ur detta mästerliga tal, styckevis formade sig till eleganta turneringar på talmannens avbrott, må återges både för det betydelsefulla sakliga innehållets skull och som prov på Brantings vältalighet: "Herr statministern förklarade, att han icke ens hade sett detta upprop [med inbjudan till skyddskårens bildande]. Ja, jag har det här i min hand. Det är ett anonymt upprop. Det står under "privat, utsändes på begäran av lektor Sahlin". Vad i all världen har lektor Sahlin med saken att skaffa? Är det han, som skall svara för ordningen i Stockholm? Han är känd för sina razzior efter osedliga vykort." Talaren avbröts här av talmannen, som uppmanade honom att hålla sig till ämnet. Branting fortsatte: "Ja, med nöje, men uppropet är omnämnt av herr statsministern, och eftersom han förklarat, att han icke kände till det, anser jag mig kunna i detta sammanhang ge herr statsministern och andra kammarens ledamöter vissa förklaringar angående detta upprop." Talaren avbröts ånyo av talmannen, som nu anhöll, att talaren icke skulle inblanda utomstående personer. Branting fortsatte: "Ja, jag har sagt, vad jag behövde säga om herr Sahlin." Branting påvisade därefter, hur bildandet av ett sådant garde var ett grovt psykologiskt missgrepp, om man verkligen trodde sig därigenom kunna verka dämpande på de oroselement som möjligen kunde finnas. Och han frågade: "Förresten, vilka är det som stå bakom detta? Själva uppropet är anonymt, det är någonting som heter "styrelsen", som står för det. Att jag nämnde ett namn nyss beror på, att det är det enda namn, som här finnes. Men det finnes en adress i detsamma. Denna adress är Östermalmsgatan 8. Denna adress är Krigshögskolans adress -" --- "Nej, det riktiga är nog, att vi å ömse sidor icke gå den där beväpnade vägen, utan det riktiga är, att det säges åt alla håll, att vi skola hålla oss till den lugna och ordnade organisationens väg." --- Statsminister Swartz var klok nog att slå till reträtt och avgav inför kammaren det löftet, att borgargardestanken icke skulle fullföljas.
Till dem som tänkte tanken om borgargardet text: Dan Andersson musik: Thorstein Bergman Förlåt en yngling som kommer för sent, och vevar en slagdänga blott! Och sjunger sin visa så här efteråt, alltefter den gåva han fått. Ty si, jag ligger vaken ibland och vrider mig grymt på min halm, och somnar jag in bortåt midnatt, jag drömmer om Östermalm. Och jag tycker jag liksom i drömmen små ögonblick lyckats se den mannen som väldig och ohängd fann borgargardets idé. Ibland är han hög och betydande, på väg till verken, har brått, ibland är han svettig och skinande, en gros i såpa och flott. Det är han som gillar det rätta, vars hjärta för sanning slog, förfinad, med veka söner, som kräkts på varenda krog. Ibland bär han ordnar på bröstet, som regnat från borgarnas borg, ibland är han stel och högtidlig, en hökare klädd i sorg. Det är han som är konstens beskyddare, och delar ut åt de små, honorar för utrivna hjärtan, som han aldrig lyckats förstå. Han är sann patriot på bordellen, och i kyrkan vid bön och psalm, det är han som har hus med hiss och bad och W.C. på Östermalm. Och allt vad hederligt arbetsfolk med möda och slit utan slut försöka att skaffa av kunskap och vett, det låtsas han ha förut. Och slutligen är hans hustru en gås, med en hjärna som livlös gröt, med teaterbiljetter och klassinstinkt - ett påhängt, utklätt nöt. Bakom honom smyger en magrare karl, och deltar i ropen om bröd, en benrangelsman mitt i vårens gräs, som väser sin visa om död. Han sätter sin bockfot bland blommor och löv, och drar en begravningspsalm, och jag tycker han sneglar, han också, bortåt borgarnas Östermalm.

[topp]

Anglo-Catholic Socialism

Taking the Kingdom by Song

Daily, daily sing the praises The Red Banner of Christ

melodin i midiformat melodin i midiformat

Daily, daily sing the praises
Of the City God hath made;
In the beauteous fields of Eden
Its foundation stones are laid;

We will not cease from battle
Nor the sword sleep in our hand
Till Jerusalem is builded
In our green and pleasant land!

All the walls of that dear City
Are of bright and burnished gold;
It is matchless in this beauty,
And its treasures are untold;

We will not cease from battle
Nor the sword sleep in our hand
Till Jerusalem is builded
In our green and pleasant land!

In the midst of that dear City
Christ is reigning on his seat,
and the Angels swing their censers
In a ring about his feet:

We will not cease from battle
Nor the sword sleep in our hand
Till Jerusalem is builded
In our green and pleasant land!

From the throne a river issues,
Clear as crystal, passing bright,
And it traverses the City
Like a beam of living light:

We will not cease from battle
Nor the sword sleep in our hand
Till Jerusalem is builded
In our green and pleasant land!

There the meadows green and dewey
Shine with lilies wondrous fair;
Thousand, thousand are the colours
Of the waving flowers there:

We will not cease from battle
Nor the sword sleep in our hand
Till Jerusalem is builded
In our green and pleasant land!

There the forests ever blossom,
Like our orchards here in May;
There the gardens never wither,
But eternally are gay:

We will not cease from battle
Nor the sword sleep in our hand
Till Jerusalem is builded
In our green and pleasant land!

There the wind is sweetly fragrant,
And is laden with the song
Of the Seraphs, and the Elders,
And the great redeemed throng:

We will not cease from battle
Nor the sword sleep in our hand
Till Jerusalem is builded
In our green and pleasant land!

O I would my ears were open
Here to catch that happy strain!
O I would my eyes some vision
Of that Eden could attain!

We will not cease from battle
Nor the sword sleep in our hand
Till Jerusalem is builded
In our green and pleasant land!

The Son of God goes forth to war,
A kingly crown to gain;
His blood-red banner streams afar!
Who follows in his train?

Then raise the scarlet standard high;
Within its shade we'll live and die;
Though cowards flinch and traitors sneer
We'll keep the red flag flying here!

The Martyr first, whose eagle eye
Could pierce beyond the grave;
Who saw his Master in the sky,
And called on him to save.

Then raise the scarlet standard high;
Within its shade we'll live and die;
Though cowards flinch and traitors sneer
We'll keep the red flag flying here!

Like him, with pardon on his tongue
In midst of mortal pain,
He prayed for them who did him wrong!
Who follows in his train?

Then raise the scarlet standard high;
Within its shade we'll live and die;
Though cowards flinch and traitors sneer
We'll keep the red flag flying here!

A glorious band, the chosen few
On whom the Spirit came.
Twelve valiant Saints, their hope they knew,
And mocked the cross and flame.

Then raise the scarlet standard high;
Within its shade we'll live and die;
Though cowards flinch and traitors sneer
We'll keep the red flag flying here!

They met the tyrant's brandish'd steel,
The lion's gory mane,
They bowed their necks the death to feel;
Who follows in their train?

Then raise the scarlet standard high;
Within its shade we'll live and die;
Though cowards flinch and traitors sneer
We'll keep the red flag flying here!

A noble army, men and boys,
The matron and the maid,
Around the Saviour's throne rejoice
In robes of light arrayed.

Then raise the scarlet standard high;
Within its shade we'll live and die;
Though cowards flinch and traitors sneer
We'll keep the red flag flying here!

They climbed the steep ascent of heaven
Through peril, toil, and pain;
O God, to us may grace be given
To follow in their train.

Then raise the scarlet standard high;
Within its shade we'll live and die;
Though cowards flinch and traitors sneer
We'll keep the red flag flying here!

[topp]

[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 november 13

Onward, Christian Soldiers Original text och midi

Christians at war
text: John F. Kendrick
melodi: Onward, Christian Soldiers

Onward, Christian soldiers! Duty's way is plain;
Slay your Christian neighbors, or by them be slain,
Pulpiteers are spouting effervescent swill,
God above is calling you to rob and rape and kill,
All your acts are sanctified by the Lamb on high;
If you love the Holy Ghost, go murder, pray and die.
Onward, Christian soldiers! Rip and tear and smite!
Let the gentle Jesus bless your dynamite.
Splinter skulls with shrapnel, fertilize the sod;
Folks who do not speak your tongue deserve the curse of God.
Smash the doors of every home, pretty maidens seize;
Use your might and sacred right to treat them as you please.
Onward, Christian soldiers! Eat and drink your fill;
Rob with bloody fingers, Christ okays the bill,
Steal the farmers' savings, take their grain and meat;
Even though the children starve, the Savior's bums must eat,
Burn the peasants' cottages, orphans leave bereft;
In Jehovah's holy name, wreak ruin right and left.
Onward, Christian soldiers! Drench the land with gore;
Mercy is a weakness all the gods abhor.
Bayonet the babies, jab the mothers, too;
Hoist the cross of Calvary to hallow all you do.
File your bullets' noses flat, poison every well;
God decrees your enemies must all go plumb to hell.
Onward, Christian soldiers! Blight all that you meet;
Trample human freedom under pious feet.
Praise the Lord whose dollar sign dupes his favored race!
Make the foreign trash respect your bullion brand of grace.
Trust in mock salvation, serve as tyrant's tools;
History will say of you: "That pack of G.. d.. fools."

DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]

[topp]

DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]

Daily, daily sing the praises	The Red Banner of Christ
melodin i midiformat	melodin i midiformat
Daily, daily sing the praises Of the City God hath made; In the beauteous fields of Eden Its foundation stones are laid; We will not cease from battle Nor the sword sleep in our hand Till Jerusalem is builded In our green and pleasant land! All the walls of that dear City Are of bright and burnished gold; It is matchless in this beauty, And its treasures are untold; We will not cease from battle Nor the sword sleep in our hand Till Jerusalem is builded In our green and pleasant land! In the midst of that dear City Christ is reigning on his seat, and the Angels swing their censers In a ring about his feet: We will not cease from battle Nor the sword sleep in our hand Till Jerusalem is builded In our green and pleasant land! From the throne a river issues, Clear as crystal, passing bright, And it traverses the City Like a beam of living light: We will not cease from battle Nor the sword sleep in our hand Till Jerusalem is builded In our green and pleasant land! There the meadows green and dewey Shine with lilies wondrous fair; Thousand, thousand are the colours Of the waving flowers there: We will not cease from battle Nor the sword sleep in our hand Till Jerusalem is builded In our green and pleasant land! There the forests ever blossom, Like our orchards here in May; There the gardens never wither, But eternally are gay: We will not cease from battle Nor the sword sleep in our hand Till Jerusalem is builded In our green and pleasant land! There the wind is sweetly fragrant, And is laden with the song Of the Seraphs, and the Elders, And the great redeemed throng: We will not cease from battle Nor the sword sleep in our hand Till Jerusalem is builded In our green and pleasant land! O I would my ears were open Here to catch that happy strain! O I would my eyes some vision Of that Eden could attain! We will not cease from battle Nor the sword sleep in our hand Till Jerusalem is builded In our green and pleasant land!	The Son of God goes forth to war, A kingly crown to gain; His blood-red banner streams afar! Who follows in his train? Then raise the scarlet standard high; Within its shade we'll live and die; Though cowards flinch and traitors sneer We'll keep the red flag flying here! The Martyr first, whose eagle eye Could pierce beyond the grave; Who saw his Master in the sky, And called on him to save. Then raise the scarlet standard high; Within its shade we'll live and die; Though cowards flinch and traitors sneer We'll keep the red flag flying here! Like him, with pardon on his tongue In midst of mortal pain, He prayed for them who did him wrong! Who follows in his train? Then raise the scarlet standard high; Within its shade we'll live and die; Though cowards flinch and traitors sneer We'll keep the red flag flying here! A glorious band, the chosen few On whom the Spirit came. Twelve valiant Saints, their hope they knew, And mocked the cross and flame. Then raise the scarlet standard high; Within its shade we'll live and die; Though cowards flinch and traitors sneer We'll keep the red flag flying here! They met the tyrant's brandish'd steel, The lion's gory mane, They bowed their necks the death to feel; Who follows in their train? Then raise the scarlet standard high; Within its shade we'll live and die; Though cowards flinch and traitors sneer We'll keep the red flag flying here! A noble army, men and boys, The matron and the maid, Around the Saviour's throne rejoice In robes of light arrayed. Then raise the scarlet standard high; Within its shade we'll live and die; Though cowards flinch and traitors sneer We'll keep the red flag flying here! They climbed the steep ascent of heaven Through peril, toil, and pain; O God, to us may grace be given To follow in their train. Then raise the scarlet standard high; Within its shade we'll live and die; Though cowards flinch and traitors sneer We'll keep the red flag flying here!

Dagens visa 2001 nov 13

Tio dagar som skakade Sverige text: Erik Palmstierna ur Orostid, II (1917-1919) Tiden, 1953

1917

Till lektor Enar Sahlin som tänkte tanken om borgargardet text: Zeth Höglund

Till dem som tänkte tanken om borgargardet text: Dan Andersson musik: Thorstein Bergman

Anglo-Catholic Socialism

Taking the Kingdom by Song

Dagens visa
2001 nov 13

Tio dagar som skakade Sverige
text: Erik Palmstierna
ur Orostid, II (1917-1919)
Tiden, 1953

Till lektor Enar Sahlin som tänkte tanken om borgargardet
text: Zeth Höglund

Till dem som tänkte tanken om borgargardet
text: Dan Andersson
musik: Thorstein Bergman