[Bellmans lilla blå]

[Cain]

[topp]

[topp] | [till dagens visa 2002]

Lefnads- och Försigtighets Reglor.
af C.M. Bellman

1	Döm icke om någons gärning endast af utgången utan se efter, huru hon blifwit förrättad.
2	Lär sådana wetenskaper, och på det sätt, at du och nästan kunna deraf förbättras i lefwernet, och blifwa lyckliga i tiden.
3	Sök at blifwa namnkunnig i din wetenskap och sysla: går det och intet an så bjud ej derföre just til, at blifwa alsintet.
4	War dygdig så slipper du det beswäret at skrymta, och låt en ädel ärelystnad altid bibehålla hos dig den grundsatsen: Den behöfwer aldrig frukta, som intet har at förebrå sig sjelf.
5	Tala derföre hwar afton med dit samvete, och fråga, huru många segrar du den dagen wunnit öfwer dina begärelser det lärer dageligen öka din lust at strida.
6	Sök ej sådant sälskap, där du är förnämst: ty deraf har du liten upbyggelse, mindre sede-öfning, minst heder.
7	Slå dig ej heller til förnäma Personer, som blifwit oförwägne, ty när de falla, stupar du ock.
8	Tro ej hwad som sägs, förr än du ransakat, och berätta ej som sanning, hwad dig tyckes troligt.
9	Förtala icke din owän: ty då ökes hans hat, och dit oförstånd röjes.
10	Lät icke dit bekymmer synas i dit ansigte och tal: ty det oroar sälskapet, röjer dit swaga sinne, och ändrar icke olyckan.
11	Wåhn dig ej wid at utmärka fel i andras gjöromål: ty om du felar i dit omdöme, så är skammen dubbel felar du ock intet, så gjör du dock det du gjör utan fullmagt.
12	Misstro en frågwis: ty dina swar kunna med tiden blifwa de snaror, deri du fångas.
13	Tala litet och tänk mer: ty då kan du lära af sälskapet, eller se deras wilfarelse til din rättelse.
14	War ej för familier: ty de förnäma tro sig då med skäl mista af sin heder, och hos de andra förlorar du af din egen, efter de mena det wara din skyldighet.
15	Beröm ej en närwarande: ty antingen flatnar han derföre, eller blir han upblåst.
16	Beröm ej för mycket en frånwarande: ty de närwarande kunna då uptaga det för sin förklening, eller för et högmod af dig, at wilja mäta folk efter dit godtycko.
17	Lasta icke gärna någon: ty är han närwarande, så får du hat är han frånvarande, så wisar du rädhoga, och ingendera förbättras men säg din wän des fel i enrum, så tackar han dig, och du har friat dit samwete.
18	War höflig mot alla: det lotteriet ger dig stor winst för liten insats.
19	Låt dig ej märka när du blir förtald: ty är du oskyldig, så har du bästa hämnden när du tiger, är du ock skyldig, så förlorar du intet onödigt wis din heder.
20	Sätt icke någon qwickhet och alamodisk förnämhet uti Guds försmädande och skämtande med Guds ord.
21	Skämta ej med någon förr än du wäl lärt känna honom, och roa ej heller andra på din egen bekostnad.
22	War aldrig sälsam och enwis, utan sälskaps lik, så långt anständigheten medgifwer.
23	Tänk först och tala sedan, eller tig, så framt du hyser twifwel om det du tänker.
24	Gjör aldrig mer af något, än det werkeligen är, yttra icke eller alt för stor förundran öfwer något: ty det förra låter stortaligt, och det sednare dumt, som hade du förr intet sedt eller hördt något märckwärdigt.
25	Sätt ej en heder uti at disputera i sälskap utan har du orätt, så wörda sanningen har du och rätt, så föreställ det med beskedlighet: mig tyckes så, och låt aldrig märcka, at du tror dig sjelf förstå saken bättre.
26	Slå ej up hela din språklåda på en gång, utan göm något til en annan dag.
27	Bruka ej stickande ord: ty de kunna studsa tilbakars på dig sjelf, när du minst tänker derpå.
28	Tig och hör: då lärer du mer, ser andras dårskap, och döljer din egen.
29	Men tig ej heller altid: ty det röjer antingen en nedrig rädhoga, eller föraktlig dumhet, eller en hjerna full med capricer.
30	Sök et godt rykte, det är, war sjelf dygdig: så behagar du de förnuftiga.
31	Sök häldre at åstadkomma något, som andra icke förr gjordt, än at wara deras apa fast än det sista skulle wara i et swårare ämne.
32	Laga, at du intet får större loford, än du förtjenar: ty på slutet får du just derföre mera förakt, när dina gärningar ej kunna swara mot folkets första tanka.
33	Sök att bibehålla rycktet, medan det warar: ty det blir långt swårare, at få det åter, sen det en gång förlorats.
34	Genom tystlåtenhet och skyndsamhet måste du uträtta stora ting.
35	War tystlåten, så behöfwer du intet frukta för andra, icke eller andra för dig utan då kan du bli betrodd om något.
36	Låts intet weta sådant, som dina Förmän wilja hafwa fördolt ty du kan för säkerhetens skul blifwa nedstörtad, som et skade-djur.
37	War icke nyfiken at höra andras hemligheter, eller se i deras bref och skrifter, ty då anses du som en roffogel, den ingen törs wara i lag med.
38	War ej heller onödigt wis tystlåten med lappri och saker af ingen betydenhet den försiktigheten är en widskeppelig dåraktighet
39	Tro icke dig själv för mycket, ty då felar du snarast.
40	Skryt intet af din person, långt mindre af ditt stånd, och minst af din härkomst ty det sista förtjenar icke en gång beröm af andra.
41	Skryt ej af lärdom, ty just det ger tilkänna, at du har för litet deraf. Den är wisast, som tror sig weta minst.
42	Wil du hafwa heder, så tilwälla dig ingen sjelf: försök, om det ej då lyckas dig bättre. Wärket prisar nog sin mästare.
43	Tala aldrig för mycket om den wälgärning du bewist någon, ty då mister den sin natur och sit wärde. Beflita dig at gjöra wäl, så taga wäl andra sig det beswäret, at tala derom.
44	För al ting, skryt aldrig af dina laster, knep, m.m. ty då anses du för det du är, en stor tok och större syndare.
45	Tadla icke hela personens lefwerne, så snart du märker hos honom et enda fel.
46	Tadla ej de fel hos andra, som finnas hos dig, ty då lastar du dig sjelf
47	Låt altid andras fel förmå dig till din egen förbättring, likså wäl som deras dygd.
48	Tro intet en tadlare: ty han kan ofta af slughet lasta det han sjelf gör, på det ingen må tro honom derom.
49	War ej måner om at lystra efter hwad andra taga sig före, utan laga at det är godt, som du sjelf gjör.
50	Gjör ej et handtwärk af tadel ty då blir du sjelf mäst tadlad, efter man mer än eljest ser på dit upförande, såsom den där wil mästra andra.
51	Tadla odygden, men hata ej personen: ty med hat kan han dock intet bättras.
52	Haf godt samwete, och låt folket sedan säga, hwad det wil. Sanningen blir nog synlig en gång, och åtminstone är du redan säker om Guds medhåll.
53	Frukta mindre för en sqwalrares bullersamma wrede, än för at reta en tystlåten och hemlig owän.
54	Låt förnuftet segra, när det har strid med dina affecter, ty den förras wapen äro altid rätmätiga.
55	Wet, at en enda affekts kufwande är en hederligare och lyckligare seger, än om du toge in den största fästning.
56	Wil du lära den konsten at bli herre öfwer dig sjelf: så anse ingen ting bättre eller wärre, än det wärkeligen är. Se altid på de påfölgder, som affekterne hafwa, och de der äro kropsens skada, sinnets oro, förnuftets förwillande, dina fienders glädie, din Skapares wrede, och din egen skam, och änteligen lär at känna dig sjelf wäl.
57	Gå ur wägen för en af wrede uptänd menniskia, ty elden släks bättre af sig sjelf, än om du slår olja deri.
58	Döda dina affecter i sjelfwa födslen, ty annars behålla de säkert platsen.
59	Kan du ej uprycka dem med roten, så sök åtminstone at aga och dölja dem, ty eljest röjer du det, som du sedan lär högeligen ångra.
60	Tänk och förestäl dig altid sjelf, när du företager dig något, at dina fiender stå bredewid dig, och gifwa akt på dig, så blir du försiktig.
61	Är du af naturen bögd til wrede så omgås med med toligt och saktmodigt folk, det plär hjelpa något.
62	Hämnas icke en liten oförrätt: ty 1) kan den anses som barn eller utsinning, hwilken gjör oförrätt: och på dem är ju skam att hämnas. 2) Öfwas och pröfwas din dygd genom oförrätters lidande: 3) Wisar du, at dit sinne är högre, än at det skulle förolämpas af en nedrig owän. 4) Skulle du gjöra din owän för mycket ära, om han såg dit sinne falla för hans skott. 5) Utmärker det mer rädhoga för sin fiende, då man bjuder til at hämnas och kufwa honom.
63	Förekom andras oförrätt med klokhet: men när oförrätten redan skedt, så tilgif den af ädelmod: ty kan du intet hämnas, så är det skam at wilja bjuda til: kan du ock, så är det ännu hederligare at icke taga hämnd.
64	Gjör sjelf ingom oförrätt, om han än synes dig wara en ringa person: ty någon gång kan han trycka dig igen, eller gjöra dig godt.
65	War mästare af dig sjelf, och se til om icke dit missnöje kommer mera af din egen inbilning, än af det du håller för oförrätt.
66	Gjör din ovän än mera godt, så har du hämnats, han måste då blygas, men du winner segren med heder.
67	War tålig, så är sinnet roligt, och olyckan öfwerwinnes.
68	Beklaga dig icke för alla öfwer din lidna orätt, om den skulle qwälja dig sjelf: ty de kunna i stället för medlidande taga sig deraf tilfälle at äfwenwäl förfördela dig.
69	Gjör dig den nyttan af en liden oförrätt at du ärkänner din swaghet, där du blifwit angrepen, och befäster sen det stället wäl.
70	Sök sådant sälskap, som du känner, och deraf wälg några få til wänner: ty det är et Paradis på jorden.
71	Slut ej för hastigt wänskap: ty det fordras nog betänketid, til at gifwa någon rättighet til sit hjerta.
72	Tag intet den til wän, som är dum, ty han kan med största ärlighet gjöra dig skada: icke den som är odygdig, ty då blir han snart falsk, och du förledes til hans laster: icke den som är försagd, ty han swiker dig mot sin wilja när faran kommer: icke den som är begifwen på fylleri, ty han röjer din hemlighet: icke en smickrare, ty der är ord utan hjerta: icke en egennyttig, ty han blir din owän, när du ej har mera.
73	War mån om at med trohet och höflighet få behålla en bepröfwad wän: ty mistes han, så har du förlorat en owärderlig skatt.
74	War mån om din wäns wälgång och lycka: ty det är och blir wärkeligen dit egit, som du befrämjar.
75	Påmin din wän om hans fel, dermed sker honom en tjenst.
76	Önska ej din wän stor rikedom eller ära: ty då kan han snart öfwergifwa dig.
77	War försiktig med din wän at, om han skulle bli din owän, du icke må blifwa för mycket olyckelig genom honom.
78	Blif ej wän med någon mer än en gång, med mindre det är din skuld, at wänskapen blifwit första gången bruten: ty annars sätter du dig i samma äfwentyr igen.
79	Näst din wän, älska din owän ty af den senare får du först höra dina fel.
80	Förslös icke hwad du förwärfwat: sedan hjelper dig ingen, förakt och fattigdom hindrar dig i alla dina anlägningar.
81	Låt ej en annan gjöra, hwad du sjelf kan uträtta upskjut ej til morgondagen hwad du kan gjöra i dag, och försumma ingen ting, då blir du wälmående, åtminstone icke fattigare.
82	Spara likwäl intet, när det gäller dit löfte, din heder och din wäns räddning men i onödigheter war rädd om det minsta, ty ören kunna snart blifwa daler.
83	Sträck derföre aldrig din wällusts och högmodswingar högre, än dit bo kan räcka til.
84	Förslös icke det du nu äger, i hopp om tilkommande winst, det har bedragit så mången.
85	War sparsam i de utgifter, som du wet skola blifwa beständiga, men präktigare i det som ej sker mer än en gång.
86	Håll noga räkning med dit tjenstefolk, och se ofta öfwer dina räkningar.
87	Börja med lagom ståt, det är heder at kunna ökan, men skam at förminskan.
88	War ej mån om rikedom, ty då blir du fattig, emedan du då får lust at altid öka, och således aldrig får nog.
89	Wil du blifwa rik så begär aldrig mer, än du kan få. Då fattas dig intet.
90	Har du mer, än du behöfwer så är detta öfwerflödet icke dit egit: lät det då bli andras, och gjör den fattiga godt.
91	Sök aldrig at blifwa rik med din heders förlust, eller at sälja äran för penningar: det hörer de gemena til.
92	Bruka dina medel medan du lefwer, til din och nästans nytta ty sedan kunna dina owänner få dem, som önskat dig döden.
93	Hata både girugheten och niskheten, den förra föder af sig orätfärdighet, den senare obarmhertighet mot din nästa och din egen kropp: wid bägge är din omsorg onödig, och du sjelf rätt barnslig.
94	Älska ej penningen, för det han är penning utan för det at han som en tjenare skal skaffa dig din nödtorft: så kan du ock lämna honom utan missnöje: när du går ur werlden efter du då ej behöfwer hans tjenst mer.
95	Fik ej efter stor ära, ty när du börjat at klifwa, får du sjelf ingen ro för din begärelse, at komma än högre.
96	Låt din ärelystnad bestå i dygdens utöfning at du aldrig gjör dig gemen med laster och liderligit sälskap.
97	Afwundas intet, om någon stiger högre up til ära än du: ty har han förtjent det så bör han ju åtnjuta sin rätt är han ock owärdig, så är han desto mer at beklaga.
98	Tänk, at i högt stånd fins icke mycken lycksalighet: ty 1) är man då mer utstäld för afwundsmän och owänner 2) har du drygare answar 3) synas och skärskådas dina gärningar så mycket nogare, och dit beswär blir större at bibehålla dig wid din plats 4) blir då et enda fall din hela undergång, och til at gjöra det, får du tusende frestelser, både af dig sjelf och andras stämplingar: 5) betages dig din frihet, at sköta dit eget, som du wil du lefwer i oro, bekymmer, fruktan och längtan efter större ära 6) om du ock winner alt utan fara, är det dock et wäder, et präktigt utanwärk, som ej löner mödan, at söka därefter.
99	Blir du genom din förtjenst uphögd så kom ihog dessa twå både plikter och försigtighets reglor: War gladlynt och höflig mot alla, och war herre öfwer dig sjelf.
100	Wil du blifwa befordrad: så skaffa dig först skicklighet och förtjenst, och sedan stora Herrars gunst.
101	Will du winna det senare: så låt 1) dit goda rykte anmäla dig, ty det upwäcker en åstundan efter dig 2) lär dig känna din Befordrares sinnelag, och därefter rätta dit tal och din wilja 3) tag tid och tillfälle wäl i akt, och gjör dig i kläder och maner et wackert anseende 4) göm undan dina swagheter men låt se dina förmåner war försigtig, men låt ej märcka någon illistighet 5) war beständig i din föresats, och låt inga små swårigheter skräma dig utan war skyndsam i dina förrättningar, det tycka de Stora om.
102	Har du fötjenst, och får dock ingen heder eller belöning derföre, så trösta dig dermed, at dygden är altid sin egen belöning. Låt äran blifwa din förtjenst, men icke din afsigt
103	Wälg dig en maka med öronen mer, än med ögonen ty egna ögon kunna blifwa förtjusta, men almänna ryktet är säkrare at lita på.
104	Låt icke enda afsikten wid dit wal wara antingen skönhet, eller rikedom, eller högt Stånd. Förstånd och dygd är det förnämsta, och tilfaller dig tillika något af det andra, så bör det ej förkastas.
105	Hys för al ting största kärlek til personen du tager, och icke just til hennes penningar eller härkomst: ty annars blir ägtenskapet snart et helfwete på jorden, när kärleken slocknar.
106	Lämna dina barn arf, medan du lefwer, af god upfostran, wetenskaper och dygd så wet du hwartil och huru medlen anwändas.
107	Ät för hunger, drick för törst, och lef efter naturens och förnuftets föreskrift, men ej efter exempel: ty måttlighet i mat och drick styrker lifsandarna, befordrar snillegåfwan, gjör bloden frisk, lättar sinnet, och förlänger lifstiden.
108	Men lef icke måtteligt endast af girughet och niskhet: ty då får dygden en ful och nedrig last till orsak.
109	Försmå ej din sällhet i tiden, det är, et förnögt sinne och en sund kropp.
110	War måttelig, så förekommer du längtan: war tapper, så öfwerwinner du fruktan: twå de swåraste hinder för sinnets förnöjelse.
111	Gjör dig ej bekymmer om det du icke äger eller kan få: ty eljest har du ingen fägnad af hwad du redan äger.
112	Högfärdas ej öfwer dina kläder, och mät icke andras förtjenst efter kläderna, ty de woro i början gjorde at skyla menniskans blygd med.
113	Sök dit nöje i beständiga ting: eljest förswinner all lycksalighet så snart des grundwal är förstörd.
114	Wil du bli rätt lyckelig, så blif en wis man och anse alt timligt såsom warande inunder dig, i det du låter förnuftet wara din styresman.
115	Oroa dig icke öfwer något som skedt, ty det kan ej ändras men har du sjelf warit orsak därtil, så ändra dig sjelf til en annan gång.
116	Oroa dig ej öfwer det som kan ske: ty är det onda owist, så fruktar du för din skugga, är det och wist, så gjör du dig onödigt wis olyckelig i förtid. Tänk häldre på medel, at med kraft och skyndsamhet afwända det och har du ej dem, så låt Försynen råda.
117	Älska alt rättrådigt, fly alt ohöfwiskt och hata alt oärligt: ty ärbarhets och uppriktighets wägarna äro wärkeligen lättare och säkrare at gå uppå, än afwägarne som leda derifrån.
118	Håll dina ord i småt icke för at bedraga i stort, utan för at blifwa wäl trodd af folk, hwilket är en stor fördel
119	Betala dina löften, ty när de gjordes, fick du en ny skuld, för hwilken ära och redlighet pantsattes.
120	Betänk dig wäl, innan du låfwar, om du kan hållat eller ock låfwa med willkor.
121	Bedrag aldraminst dem, som äro godtrogna, eller dem du sjelf med söta ord förledt at tro dig: ty det är at först öfwertala en, at lägga gewäret ifrån sig, och sedan slå ihjäl honom.
122	Wil du, at någon skal wara trogen mot dig, så låt honom förstå at du håller honom derföre: ty misstänker du honom, så ger du honom så godt som rättighet at swika dig.
123	Fly rättegång, om möjeligit är: ty har du orätt, så måste du betala kostnaden har du ock rätt, så kostar det dig din sinnes ro, och du tappar kanske likafult.
124	Akta dig att at föra process med en rik trätodryg tok, som äggas af en spitsfundigt skalk.
125	Lär dig sjelf något af lagfarenheten, om du har tid dertil, för at slippa tro alla Advocater: det är nästan en skam, at lefwa i et land, och ej weta något af des lagar.
126	Spela icke för winst: det är ju största dårskap, at wilja mista sin egendom för ingen ting, och utan at få tack derföre, och en skamlig begärelse, at wilja hafwa en annans för intet. Hwad du lätt får, går ock omsider bort utan wälsignelse.
127	War flitig i dina förrättningar, och se häldre til at du fulbordar et enda godt wärk, än begynner tio.
128	Öfwerlägg wäl innan du begynner något, om du har skickelighet, tid och medel därtil eller rådfråga en god wän, och utför det sedan med alfware och beständighet, och tro dig ej sjelf för litet: dock är det ibland klokare at följa lyckan, som förhanden är, än sit första beslut.
129	Se på det allmänna bästa, ty dermed winner jemväl dit enskilta.
130	War icke så fåfängt försigtig at du icke skulle wåga något på lyckan, ty då går du miste om mycken fördel.
131	Lär wäl at känna de personers sinnelag och tycke, som du har at gjöra med och gif dem tilfälle at röja sig genom tal, om de wilja.
132	Låfwa icke för rundt och lita ej för mycket på andras redlighet, utan laga så, at den andra håller sitt löfte förr än du, om möjeligit är dock låt honom ej förstå, at du är misstrogen.
133	Akta dig för den, som är owanligt höflig och tjenstaktig emot dig, ty antingen har han bedragit dig, eller täncker han at gjörat.
134	Inlåt dig ej i wicktiga gjöromål med dem, som äro mycket högre än du, eljest lära de draga hedren och nyttan deraf, men du får stå för arbetet.
135	Wänd andras förseelser til din nytta: ty den enas dårskap är den andras lycka, om man tager lägenheten i akt.
136	Håll dagbok öfwer alt hwad du gjör, ser, hörer, försöker af andras ilfundighet, och sjelf har försedt dig uti: då blir du försiktigare och lyckligare i längden: ty ingen är rätt klok förrän han blifwit bedragen.
137	Wid stora anläggningar tag någon til hjelp, så måste han ock dela andras afwund med dig, om det lyckas, eller skadan, om det misslyckas.
138	Betänck dig wäl, och föreställ dig alla möjeliga hinder, så blir du aldrig bestört wid motgången, eller öfwerrumplad af henne.
139	Har du någon wiktigt för dig så håll det tyst hos dig sjelf: ty då håller du andras sinnen i owisshet och upwäcker deras hopp då föder sakens hemlighet anseende och högaktning af sig då kan du icke heller hindras af andra i dina afsikter.
140	För al ting, skryt aldrig i förtid: ty lyckas det, så har saken derigenom förlorat sit anseende, och den förundran som eljest derpå skulle följa lyckas det ock intet, så har du deraf dubbel skam.
141	Tag sådane medhjelpare i din förrättning, som kunna gifwa goda råd, ställa dem wäl i wercket, och ej äro för mycket förslagne ty de äro sällan ärlige, och kunna lättare skada, då de ej mera brukas.
142	Bruka icke altid samma wägar: ty då lär folket at känna dem men bruka icke heller konstgrep och krokwägar, ty då blir du misstänckt.
143	Sök i synnerhet at lära känna folk i små saker då konstla de minst, utan följa sin naturliga böjelse och betrakta deras ansikte och åtbörder, när du talar med dem.
144	Sök hälre at dölja, än at skryta med din slughet, ty det gjör, at folk ej så mycket bewäpnar sig emot dig, och hindrar dig i dina afsigter.
145	Tag i akt och utgrunda meningen af de hemliga stickglosor, man ger dig, för at anwända dem til din nytta: ty då får du bäst se folkets hjertelag.
146	Sök ej at blifwa slug på det ofta brukeliga wiset: ty då måste samwetet nedtystas, äran förspillas, löften brytas, bedrägerier öfwas, under gudaktighets och ärbarhets mantel.
147	Men blif slug på det sättet, at du lärer dig känna alla brukeliga grep, för at med försiktighet undwika dem.
148	Tag gärna råd af klokt folk ty det är ingen skam, utan utwisar at man wil bli folk.
149	Tag i akt det minsta i dina gjöromål, och besinna wäl alla omständigheter, innan du gjör eller råder något: ty ofta beror stora sakers utgång på en liten händelse.
150	Wil du råda någon stor Herre, så underrätta dig mera om hans angelägenheter, än om hans sinnelag: ty annars blir du snarare smickrare, än rådgifware.
151	War aldrahälst sist rådgifware i twistige saker ty då får du förut se andras styrcka och pluraliteten af meningar.
152	Låt ej de råd du gifwer förnäma personer, hafwa anseende af at wilja lära dem något, utan ställ dem såsom wille du föra dem til minnes, hwad de i hast ej kunnat ärindra sig.
153	Håll de råd för de bästa, som minst äro underkastade lyckan, men wissast kunna wärkställas, och ärostridande emot deras fördel, som gifwit dem.
154	Bygg ej på alt för fina och spitsfundiga råd, ty de slitas snart sönder.
155	Summan af all klokhet är den: war långsam i rådslående: försiktig i företagande snabb och tystlåten i wärkställande. Wid det första bör du se alla farligheter, men wid det senare allenast de mycket stora.
156	Lär den konsten at behaga, och war ej egensinnig och förmäten: ty då blir du säkert befordrad.
157	Rätta dig efter närwarande tids och orts smak fast annat kunde wara eller synas bättre.
158	Afslå ej aldeles en annans begäran, utan lämna med höfliga ord något hopp öfrigt, så at den, som får afslag, icke må blifwa misslynt och dig obenägen.
159	War aldrig twär, utan låt dit ansikte, dit tal och dina maner winna folkets hjertan.
160	Tilskrif Guds Försyn och nåd, alt dit företagandes lyckeliga utgång, så låter det behageligare, och du slipper afwund: ty nu i werlden är det berömligare, at tros hafwa större lycka, än skickelighet och slughet.
161	Håll dig icke til wissa partier, utan sköt dig sjelf så lefwer du säkrast och otwungnast.
162	Gjör altid så, at du ej behöfwer frukta för räkenskapen, och gjör aldrig det uti medgången, som du skulle ångra uti motgången.
163	När du har något äfwentyrligit för händer, så utsprid det med flit, för at se huru folket skulle uptaga det, så at du derefter må kunna rätta dig, innan wärket angripes.
164	Står du wäl hos en stor Herre, så låt hemliga tidningar löpa ut, som wore du fallen i onåd så röja sig snart dina hemliga owänner, och du lärer deraf at sätta dig fastare i sadelen.
165	Får du då smädeskrifter emot dig, så bjud ej til at wederlägga dem ty när sådant föraktas, dör det snarast af sig sjelft. Men ändra dig i tysthet, om du finner dem grundade.
166	Förknippa din egen fördel med din Herres och Gynnares, då hwarken wil han förskjuta dig, eller töras andra störta dig.
167	Fruktar du, at det du wil föredraga icke blir antagit, så föreställ det styckewis och efter handen: på det den ena rätten må småningom smälta undan, innan den andra kommer.
168	Sök at blifwa underrättad om andras rörelser och tänckesätt dock så at det ej må synas ske af dig sjelf.
169	Låt ej andra, än dem som til sin lycka bero af dig, få weta dina afsigter: ty de måste för sin egen säkerhets skuld tiga.
170	Kan din wishet ej hjelpa dig, så låt i nödfall penningen tala för dig.
171	Gjör dock ingen ting mot Religionen: ty åtminstone winner du då Guds tycke, och det blir omsider den högsta winsten.
172	Wörda ingen willfarelse, för det han är almänt och längesedan antagen. Antag ej heller en ny sats af kistlighet, och för at synas stor.
173	Begabba ingens religion, men wäl strid deremot, om han är falsk ty det förra misshagar Gud.
174	Sätt ej religionen til färg på dina ilgrep: ty deras stygghet fördubblas då i Guds ögon.
175	Håll ej alla dem för goda och ärbara, som utwärtes föra sträng lefnad: ty du kan bedragas af det falska hjertat, som sitter inombords.
176	Fördöm ingen, fast än han är af annan religion Fördömer icke, så warden I icke fördömde.Luc. 6.
177	Wräng aldrig den Heliga Skrift, för at dermed bestyrka en falsk sats.
178	Missbruka aldrig Guds Ord, och heliga ting til werldsligt och otidigt skämt.
179	Hys intet sådana tanckar, som du blygs för at uttala ty det är nog, at du skal skämmas för dig sjelf, och din egen förebråelse blir på slutet swårare än alla andras.
180	Blygs icke för at wisa andakt och wördnad uti offentelig och enskylt Gudstjenst
181	Haf altid något godt för händer, och förestäl dig altid at Gud är närwarande så förekommas onda tankar och gärningar.
182	Låt alt dit görande wara af Gud, i Gud och til Gud det är med Guds hjelp och til Guds ära. Bed Gud, innan du begynner något, och tacka honom, då det är fulbordat.
183	Förtwifla aldrig för dina många synder: ty det är at wilja bli wärre, för det man warit elak förut.
184	Låt dina ägodelar tjena til din nödtorft, din nödtorft til dig sjelf, dig sjelf til din själ, din själ dinom Gud.
185	Bruka (den) framfarna tiden til försiktighet i den närwarande, och den närwarande til din skyldighets i akttagande för den tilkommande tidens lycka och wälgång.
186	War trogen emot din Öfwerhet: ty din egen säkerhet förswinner, om hans makt förswagas.
187	Förmörka aldrig hans heder: ty då förswagas lätteligen dens makt, som står i Guds ställe, och wakar öfwer din wälfärd.
188	Wet, at mången tycker om förräderiet, men föraktar och nedstörtar sedan förrädaren, som et farligt wärktyg.
189	Tadla icke Öfwerhetens gjöromål, och bjud til at utgrunda hwad orsak han haft at befalla dig det eller det, utan tro at den warit god, och lyd honom willigt.
190	Låt ingen förewändning af samwetsgranhet gjöra dig olydig mot en laglig och rättwis Öfwerhets befalning: ty det är aldrig Gud emot at du lyder honom.
191	Wil du hafwa et rätt ädelt sinne, så låt det intet förändra sig med lyckan: ty i dit wärsta tilstånd kan du hoppas godt, och i det bästa bör du frukta för elakt omskifte.
192	Låt din sista tilflykt, när du förlorat alt, wara du sjelf det är bemanna dit sinne med tålamod, ty derutur kan ingen rubba dig, förrän du sjelf wil. Et tappert sinne hoppas altid.
193	Öfwer nöd och motgång bör du fägna dig: ty det gjör dig skarpsinnigare, försiktigare, frimodigare, och mera bepröfwad, mera dygdig.
194	Störta aldrig dig sjelf i olycka: ty det är at fresta Gud men se henne innan hon kommer, förebyg henne, eller ock tag emot henne med ståndaktighet.
195	Ingenting är wårt eget, utom dygden eller lasten: derföre bedröfwas icke öfwer någon förlust, ty du bör altid föreställa dig, at sådant kan ske och det är dig en tröst, at ingen förlust är utan någon winst, någon minskning av oro, någon befrielse från afwund, med mera.
196	Trösta dig altid dermed, at mången är olyckeligare, som förtjent det mindre, än du. Du har fått af Gud mera godt än du gjordt, och gjordt mera ondt än du utstått.
197	Förtrösta på Försynen, och war försiktig i lyckan, så blir du lyckelig i din försiktighet.
198	Nyttia alt hwad dig händer til din fördel: ty hwar och en kan blifwa lyckelig, som han sjelf wil.
199	Gjör ingen ting utan wist och godt ändemål. Och sidst kom ihog dessa tre warningar: Akta din själ, din tid och din hälsa, Gudi allena til Ära.

Källa: CARL MICHAEL BELLMANS SKRIFTER UTGIVNA AV BELLMANSSÄLLSKAPET XIX ÖVERSÄTTNINGAR STOCKHOLM 1997

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2003]

Dagens visa 2002 februari 12

Cain text: Carl Michael Bellman Cain Adams äldsta gosse Gjorde bror sin en surpris, Slog ihjel´en på en mosse Vid en grind i Paradis.  Drick, drick, lät pojkar lufvas, Karlar slåss på annat vis. Abel kanske ville råda, Cain tyckte, han var kar; Nyktra måst´ de varit båda Ledsna vid så torra dar.  Drick, drick, lät korken skrufvas. I buteljen ha vi qvar. Cain var ej van att frukta, Satt sin hatt uppå och slog; Abel på sin mössa lukta, Och i mössan han ock dog.  Drick, drick, lät dig ej kufvas: I buteljen ha vi nog.

[topp]

Jukebox Tebordet
O Gamla klang- och jubeltid

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm