[Vad Amerika Sjunger]

Patrick Sarsfield Gilmore

melodin i midiformat

When Johnny comes marching home again by Patrick Sarsfield Gilmore When Johnny comes marching home again, Hurrah! Hurrah! We'll give him a hearty welcome then, Hurrah! Hurrah! The men will cheer, the boys will shout, The ladies they will all turn out, And we'll all feel gay When Johnny comes marching home. The old church bells will peal with joy, Hurrah! Hurrah! To welcome home our darling boy, Hurrah! Hurrah! The village lads and lassies say With roses they will strew the way, And we'll all feel gay When Johnny comes marching home. Get ready for the Jubilee, Hurrah! Hurrah! We'll give the hero three times three, Hurrah! Hurrah! The laurel wreath is ready now To place upon his loyal brow, And we'll all feel gay When Johnny comes marching home. Let love and friendship on that day, Hurrah! Hurrah! Their choicest treasures then display, Hurrah! Hurrah! And let each one perform some part To fill with joy the warrior's heart, And we'll all feel gay When Johnny comes marching home.

[topp]

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[What is America to me?]

[Värmen]

Vad Amerika Sjunger September 2002

Earl Robinson

Lewis Allan: Strange Fruit

Artikel Frank Sinatra och The House I Live In

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2001]

The House I Live In text: Lewis Allan musik: Earl Robinson What is America to me? A name, a man, or a flag I see. A certain word, "Democracy". What is America to me? The house I live in, A plot of earth, the street. The grocer and the butcher And all the people that I meet. The children in the playground. The faces that I see. All places and religions, That's America to me. A place I work in, The worker by my side The little town, a city Where my people lived and died. The howdy and the hand shake, The air of feeling free, And the right to speak your mind out, That's America to me. The things I see about me. The big things and the small. The little corner newsstand, Or the house a mile tall. The wedding in the church yard. The laughter and the tears. The dreams that's been a growing For more than 200 years. The town I live in, The street, the house, the road. The pavement of the city, Or a garden all in bloom. The church, the school, the clubhouse, The million lights I see. Especially the people. That's America to me.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 september 11

Värmen text: Den  Blyge (Georg Paulsson) Det var i går en gubbe som gick på staden ut, Han vägde hundrafemti, men nu är gubben slut, ty tungt det är att skriva. Han skulle sig begiva från Norr och till Hornstull och var, som ovan skrivits, vid gott och välfört hull, men tungt det var att kliva. På himlavalvet solen, den heta, brann och brann, och svettens salt pärla den lackade och rann och droppade och plaska. Och när han hade kommit allt fram till Odenplan, fanns hundratjugufem kilo bara kvar uta´n, ty tungt det var att traska. Vid Stockholms Norra bantorg han vägde hundra jämnt. Det här är blodigt allvar. Det är ej något skämt. Ty det var tungt att tåga. Men hör nu huru illa det sedan honom går. Vid Tegelbacken blott sjuttifem det återstår. Så varm var solens låga. Till Slussen kom han sedan, men kors i alla dar! Där var det femti kilo av gubben bara kvar, ty tungt det var att gånga. Han når Maria Ringväg, men han når aldrig hem, ty där han smultit neder till bara tjugufem, och det är inte många. Ja, aldrig till Hornstull kom den stackars gubben fram, förty vid Varvsgatstrakten blev änka hans madam, och sorgen jag beklagar. Ty detta har jag skrivit med sorgens svarta bläck. Han vägde hundrafemti. Han blev en fuktig fläck. O, sörjen alla dagar!

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm